RR RS
N-tetrRTRE AA RA
RR
Lä
[9 - rd é = =
Kl a RIE Få
| CM Bs 2
KON ÖL Rv
LÄNEN f Ir
AJ un i IVA
Uv ME
PSA AN UR Le
BIHANG
TILL
KONGL. SVENSKA VETENSKAPS-ARADEMIENS
HANDLINGAR.
TOLETE BANDET.
AFDELNING IV.
ZOOLOGI, OMFATTANDE BÅDE LEFVANDE OCH FOSSILA FORMER.
STOCKHOLM, 1887. P. A. NORSTEDT & SÖNER,
D al
ME ETF el
d
VR >
Far RN äp ST HNGROR ES
INNEHÅLL AF TOLFETE BANDET.
Afdelning IV.
(Zoologi, omfattande både lefvande och fossila former.)
. AURIVILLIUS, CHR. Insekter insamlade på Kamerunberget af G. WALDAU och K. KNUTSON. I. Coleoptera: Cetoniid2e et Luca-
. MOBERG, J. C. TIakttagelser från en med understöd af allmänna medel sommaren 1885 företagen geologisk resa till Irland, Norra Frankrike, Holland och Westphalen......ooooooooooooooonoonn-
3. SANTESSON, C. G. Uber die Kraft und die Festigkeit der hohlen
IMiUSKelnt de sNIRROSChes-E SES ss ere Rare ng sr SANN . BOVALLIUS, C. New or imperfectly known Isopoda. Part III. With 4 plates
. AURIVILLIUS, CHR. Bidrag till kännedomen om våra solitära
fa(2 Ua Ven HR (5 ps 0 TSK äss rer ESR SEE SENSE AT SES a SN ae a Rd
Sid. 1—18. NEN NN 2 1—13:.
< sne Ne Fr da Sää aft vanor Mm rst serna MIRI KE DRAG) dd || mn EA på AR PARA | läsbtt a 4 kesjtia p it
föännt vär vd FT gsm
Amir! Alle don SIKA Hild UD
Me
Mg 3 tu ronrorferspenpålälk ål strat PARA attt HG PE PF xeoroWve i8T—T SÄ rt LS J - dj
SK
Jämint ME ber äklgoluns argprerbl FRA Aj
Ch
anlänt sal HOK sh ban ARR SE va n
a mm RR sw ae D viran VV
pe 1 MM [Ke + arr oto) nNVA & - neta -
"atälllv4 Ave Av ARRÖARNE "us SR
co q RE SMS
BIHANG TILL K. SVENSKA VET.-AKAD. HANDLINGAR. Band, 12. Afd. IV. N:o1,
EN SIR TER
INSAMLADE PÅ KAMARUN-BERGET
AF
G. VALDADU ocH K. KNUTSON.
IC
COLEOPTERA: CETONIIDAE ET LUCANIDAE.
AF
CHR. AURIVILLIUS.
MEDDELAD'T DEN 10 FEBRUARI 1886, GENOM G. LINDSTRÖM.
STOCKHOLM, 1886. KONGL. BOKTRYCKERTIET: P. A. NORSTEDT & SÖNER.
TORA GL URAMANR LR
Sä
| ӊ a DAG gr kv +
| "EE (AA
SM
ST a VITS a Må N rv ha | [J
SÖRLDYAE AE) - SS iv
J i i ,
-är TCLTE "dv av f | MN | GG | I ng fa - MORSAN DD UNIKA JSF 1 AR äs IR - | 0 VU Hi I et e + RN i X 14 | i | I | HREF MIOBMMÖFE 7
JUR. ; MIA KITE TROR Ja Ne C ; MEAN oh
ID i denna uppsats förtecknade och beskrifna arterna äro alla insamlade vid Mapanja på södra sidan af Kamarunberget af de svenske kolonisterna derstädes herrar G. VALDAU och K. KNUTSON under början af år 1885. Djuren voro förvarade i sprit och anlände hit till riksmuseum i november samma år. Ehuru blott en del af samlingen kunnat bearbetas i denna uppsats, visar sig dock, att flere former äro för vetenskapen nya eller åtminstone hittills litet kända och beaktade. När jag hunnit bestämma äfven den återstående delen af samlingen, hoppas jag blifva i tillfälle att närmare redogöra för egendom- ligheterna i imsektfaunan vid Kamarun. Nu må det vara till- räckligt påpeka, att en jemförelse mellan insektformerna från de olika delarne af Afrikas vestkust är af synnerligen stort intresse, men att ännu inga utförligare arbeten i den vägen kunnat utföras, enär lokaluppgifterna för de skilda arterna och varieteterna hittills ej varit tillräckligt noggranna. För en stor del af de från dessa trakter beskrifna insekter har man ej annan lokal uppgift än Vest-Afrika eller Guinea; en be- teckning, som ej alls tillfredsställer den nutida vetenskapens kraf på noggrannhet. För att en gång en verkligt veten- skaplig framställning af hithörande frågor skall blifva möjlig, är det nödvändigt, att till utgångspunkt ega goda förteck- ningar på insekter från vissa bestämda områden. Det är i denna riktning, jag hoppas gagna vetenskapen genom efter- följande förteckningar från Kamarun, och jag har derföre alltid sökt, att jämföra formerna derifrån med närstående former från trakterna norr och söder om Kamarun för så vidt dessa varit mig bekanta och tillgängliga.
Fam. Cetoniidze.
1. Mecynorrhina torquata DRURY.
1782 Scarabeus torquata Drury Ill. Exot. Ins. Vol. III. p. 60 t.44 £.1. 2. Goliathus >» 1838 Mac LeaY Ceton. of S. Africa, p. 33, I, P. » 1838 WaATERHOUSE Charlesworth. Mag. N. H.: (2) Moll l2, p. 635 ot fig teol Mecynorrhina » 1842 BuRrRMEISTER Handb. B. 3, p. 184. gg, 29.
» » 1845 WEstTWwoop Arcana Ent. Vol. 1, p. 169 tt. ATEN PoE SAO 1817 Cetonia collaris SCHÖNHERR Syn. Ins. Vol. I: 3, p. 117 D. SOK P
Mas: 36”—83”. Variat colore lete viridi vel obscure cupre- scente-viridi, cornu plus minus porrecto et curvato elytrisque plus minus albo-maculatis, interdum fere unicoloribus. Cornu minorum supra leve, haud tuberculatum. .
Femina: 55'7—63”. Color ut in mare variabilis; thorax in specimine uno a margine antico ultra medium albo- bivittatus.
2. Mecynorrhina Savagii HARRIS.
1844 Mecynorrhina Savagii Harris Boston Soc. of Nat. Hist. Journ: "VOlju4, pir408, ti alfa 21SONANP
> » 1845 WEsrtwoop Arcana Nat. II, p. 131,
SL ng 2 G Nenne:
Exemplaret stämmer ganska noga med WESTWoOoDsS figur, ehuru banden på thorax ej äro så lifligt gula. Baktarsernas första led är dock enfärgad svart och ej gul såsom på WEST- Woops figur och enligt HARRIS beskrifning.
BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDI: BAND: 125 AFD. IV. N:O I; 5
3. Megalorrhina Harrisii WESTW. var. eximia n. var.
&A. Differt a figura typica et descriptione Westwoodi!): tibiis extus bisinuatis et distincte (dente apicali excepto) bidendatis (omnino ut in genere Mecynorrhina); elytris apicem versus magis angustatis; corpore subtus testaceo suturis enes, abdomine plagaque postica metasterni castaneis; femoribus omnibus lzete viridibus, latere antico plus minus testaceo-vittatis, tibiis tarsisque 4 anterioribus nigris et tarsis posticis articulis (duobus primis nigris exceptis) testaceis. Long. corp. 41” (cornu, in nostro specimine amisso, excepto).
9. Supra brunneonigrå, omnino non &eneo-micans; clypeo fronteque (margine toto angusto et lateribus verticis nigris exceptis), flavo-testaceis; elytris apicem versus ut in mare angustatis, obsolete costatis; corpore subtus ut in mare colorato; articulis 3 primis tarsorum posticorum nigris. Long. corp. 39”
Processus metasternalis utriusque sexus ut in M. Poggiana DEw.?) formatus.
4. Eudicella Gralli BUoQUET. var.?
&S. 17 specimina, 32—43” longa. Smaragdina, nitida, elytris plus minus aureis, semper vitta lata ab humeris usque ad umbonem apicalem extensa alteraque vitta suturali, versus scutellum latissima et plus minus cum vitta humerali con- Juncta lete viridibus (margine laterali vittaque media plus minus ab apice versus basin extensa igitur aureis); elytris apicem versus valde angustatis (in specimine maximo ad basin 22”, ad umbones apicales 12” latis); pygidio viridi, punctato.
2. Duo specimina, 35—36” longa. Colore maris, at elytris paullo magis viridi-micantibus; pygidio lateribusque pectoris grosse nigro-aciculatis.
5. Coelorrhina Hornimani BATES. Coelorrhina Hornimani BATES Trans. Ent. Soe. 1877 p. 202; 1879 t.1 £.1. I 7—337; 2 20—29"—30"'. Genom pannans långa och hopstående utskott hos & samt det starkt tvärrynkiga pygidiet och den något längre scutellen
!) Trans. Ent. Soc. London. " Tom. 5. 1847 p. 20 tab. 1 f. 2. 2) Berlin, Ent. Zeitschr- Band 28. 1884 p. 91 fig. 7.
6 - AURIVILLIUS, INSEKTER INSAMLADE PÅ KAMARUN-BERGET.
skiljes denna art lätteligen från den följande. Hanen stämmer väl öfverens med BATES figur.
6. Coelorrhina affinis n. sp.
Oblonga, lete viridis, capite supra — occipite excepto — et femoribus quatuor anterioribus in margine superiore rufis; elytris aureis, plus minus viridi micantibus, singulis nigro-bi- maculatis, sutura vittaque obliqua inter maculas nigras viridibus; tarsis ommnibus totis nigris; pygidio parum et obsolete trans- versim rugoso; scutello viridi triangulum equilaterale formante ; preterea ac C. Hornimani fere xeque punctata et sculpturata.
AA: capite antice fronteque vix pone marginem anterio- rem oculorum excavatis; clypeo angulis lateralibus obtusis, medio apice carimato et cornu brevissimo, erecto, apice subtrun- cato et haud lateraliter aucto armato; margine frontali medio sinuato, dentibus brevissimis obtusis paullo distantibus ornato; tibiis anticis utringue inermibus. Long. eorp. 27”.
Q: clypeo apice levissime simuato, subtruncato; tibis anticis extus tri-dentatis. Long. corp. 27”.
ACK CK:
Coelorrhina affinis m. caput maris.
De båda hemsända hanarne af denna art afvika med afse- ende på clypei bildning så mycket från alla hittils beskrifna arter af slägtet Coelorrhina, att jag ej tvekat att beskrifva dem såsom en egen art, ehuru de visserligen för öfrigt komma mycket nära intill C. Hornimani. Jag gör det så mycket heldre, som de båda exemplaren sinsemellan äro hvarandra lika och ej visa några öfvergångar till föregående art. C. affinis I afviker, så vidt jag kan finna, från alla hittils beskrifna arter af slägtet derigenom, att pannan är så föga utskuren, att dess framkant ligger föga eller intet bakom ögonens framkant.
BIHANG . TILL: K. .SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFDi IV: N:o 1. 7
7. Aphelorrhina julia WATERHOUSE.
Aphelorrhina julia WATERHOUSE Ann. Mag. N. H. (5) 3 p. 87, 1879; (H)ESEP: 20D: » simillima KrRaaAtTzZ (non WeEstTWw.) Deutscbe Ent. Zeit. BI24SS0T p: 65.
rguelongeorp: 20700:
8. Plesiorrhina cineta OLIV. var. Watkinsiana LEWIS.
Plesiorrhina Watkinsiana LEWwIis Ent. M. Mag. Vol. 15. 1879 p. 198. ll FA:20.92 — long. corp. 267—30'.
Hec forma (aut species?) a Pl. cincta Oliv. facillime distin- guitur corpore scutelloque angustioribus et longioribus, margine thoracis et elytrorum punctatis (haud fortiter aciculatis ut in specimine forme typice ex Ambriz Africe occidentalis) nec non corpore supra magis olivaceo-xneo et pygidio maculis tribus basalibus favis, interdum in fasciam basalem confluen- tibus ornato (forma typica pygidium maculis duabus fulvescen- tibus, marginem basalem haud attingentibus ornatum habet).
Det synes mig, som om GERSTAECKER ej haft tillräckligt skäl för att anföra Pl. Watkinsiana LEWIS såsom en blott synonym till P. cincta ÖLiv., ty den synes mig bilda åtmin- stone en synnerligt god localform, kanske en egen art. Alla ex. från Kamarun öfverensstämma sinsemellan i de ofvan upp- tagna kännetecknen och :skilja sig till habitus mycket från det exemplar af hufvudformen som finnes i Riksmuseum från Ambriz. Framtiden får afgöra, huruvida några öfvergångs- former äro att finna 1 de mellanliggande trakterna. Såsom äfven GERSTECKER anmärker hafva en stor del af exemplaren, så väl hanar som honor, elytras spets bakom det gula tvär- bandet rödgul och utan metallglans; endast ändbucklan behåller ständigt den mörka svartgröna färgen, som elytra ega framom det gula tvärbandet.
Fist: Pygidium: fig. sin. Pl. cineta OLIV.; fig. dext. Pl. Watkinsiana LEW.
8 AURIVILLIUS, INSEKTER INSAMLADE PÅ KAMARUN-BERGET.
9. Pachnoda inseripta GOoRY et PERCH.
AA (2) Cetonia inscripta GOoRY et PERCHERON Monogr. Ceton p. 179, [0 SA la MID
9. Supra rufescente-flava, margine antico et puncta duo in disco clypei, plaga ut signum V formata verticis, macula media magna triangula flavo-repleta — latere posteriore tri- anguli perangusto et in medio interrupto — et margine postico thoracis, maculis 8 elytrorum (maculi humerales desunt), summoque apice scutelli nigris; subtus violascente nigra mesosterni processu globuliformi lete flavo, segmento ultimo abdominis pedibusque — trochanteribus et summo apice tibia- rum exceptis — rufis; pygidio nigro apice brunnescente; tibiis anticis extus fortiter bidentatis. — Long. corp. 30”.
Jag har ej kunnat finna denna vackra och karakteristiska art omnämd och beskrifven på något annat ställe än i GOorY och PERCHERONS !) monografi. Den torde derföre vara ganska sällsynt. Att döma efter figuren har typexemplaret varit en SF, ty framtibierna äro ej märkbart tandade 1 utkanten. Det mig föreliggande exemplaret från Kamarun har deremot två taggar 1 framtibiernas utkant, af hvilka dock den öfre, som sitter på midten, är kortare och svagare. Det torde derföre få anses såsom en 9. För öfrigt afviker detsamma från beskrif- ningen på anförda ställe derigenom, att kroppen är på undre sidan violett-svart, ej grönaktig, hvilken färg äfven sträcker sig till större delen af pygidiet samt till alla abdominalseg- menten utom det sista; såväl pygidiet som kroppens undre sida saknar hvarje spår af hvita fläckar; på öfre sidan saknas elytras svarta humeralfläck och är endast svagt antydd genom några strödda, fina svarta punkter, som också visa sig kring scutellen; den breda, A formiga fläcken på midten af thorax, har sina bakre hörn nästan sammanbundna af en fin svart linea, som således bildar den tredje sidan i triangeln. Mellan- bröstets nästan klotrunda utsprång har öfre sidans lifligt, gula färg och är således ej så mörkt som benen samt är kortare och mindre nedböjdt än hos P. impressa GOLpF. Suturen mellan mesosternum och metasternum är otydlig, men utmärkt
!) BURMEISTERS beskrifning (Handb. Ent. B. 3 p. 525) är en blott öfversättning deraf.
BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. IV. N:o l. 9
genom den skarpa, tvära färggränsen samt derigenom, att den intryckta linien, som finnes längs metasterni midt, ej sträcker sig ut på mesosternum.
10. Diplognatha gagates FORSTER.
1771. Scarabeus gagates ForstER Nov. Spec. Ins. p. 6. n. 6. Cetonia > 1775 = FaApBrRicIuS Syst. Ent.: p. 49 n. 28. > >» 1781 - FABrRIcrus Spec. Ins. I p. 57 n. 40. > > 1787 << FaABricius Mant. Ins. I p. 30 n. 50. > > 1788(?) GMELIN Syst. Nat. I: 4 p. 1574 n. 334. » / 1789 OLIVIER Entomol, I: 6 p. 25 n. 250004 SEO LOL 206) > >» 1792 - FaABRICIUS Eut. Syst; I: 2 p. 144 n. 66. > 2801 TT FABRICIUS Syst: Eleuthslpi 151 DA LL > > 1823 <LATREILLE Voyage OCailliaud IV Pp. 2806: SOLEN Diplognatha » 1833 <DGorY & PERCHERON Monogr.
Ceton. p. 123 n. 3 (ex parte).
> > 1842 BURMEISTER Handb. III p. 621n.2. > 2 ILST9N =E ARorLDA Col Hefte. 167: p-v 48: 1774 Scarabeus Carbonarius DE GEER Mem. IV p. 324 n. 18
(ex parte minore)!)
Enär denna art mångfaldiga gånger blifvit förvexlad med Diplognatha Silicea Mac LzEAY anser jag det vara skäl att äfvenledes anföra en fullständig synonym lista för denna sed- nare art.
1774 Scarab&eus carbonarius DE GEER Mem. IV p. 324 n. 18 (max ex parte).l) » » 1833 GoryY & PERCHERON Mon. Ceton. Ta LOVES Diplognatka > 1857 BoHEMAN Col. Caffrar. II p. 42 ör SE) 1838 » silicea MACOREAY (I Z00L Afr: III Cp: SANT OLE > > 13842 BurmMeistER Handb. III p. 621n.1. > > 1857 BoEMAN Ins. OCaffr. II p. 42 Dn. 130;
Häraf framgår att D. gagates Forst. ej förekommer i södra och östra Afrika utan der ersättes af D. silicea.
') Restant in collectione De Geeri specimina tria, quorum duo prima sunt D. silicea ML., tertium D. gagates FORST.
2?) Specimina typica Bohemani tibiis intermediis unidentatis instructa sunt nec nisi statura minore a D. silicea ML., forma typica, differunt. Conf. HAROLD Col. Hefte 16 p. 79.
10 — AURIVILLIUS, INSEKTER INSAMLADE PÅ KAMARUN-BERGET.
11. Pseudinea admixta HoPE var. Knutsoni n. var.
Supra opaca, castanea, vix virescens capite thoraceque obscurioribus, elytris dilutioribus; clypei margine antico et laterali ante oculos et circa elevationem mediam fortiter punc- tato, virescente; capite reliquo thoraceque omnino concoloribus subtilissime et densissime, vix conspicue punctulatis, thoracis margine omni — laterali incrassato — viridi; scutello trigono, levi, castaneo; elytris castaneis sutura, macula humerali et apicali irregularibus nec non margine postico serrato viridibus, punctis minutissimis obscuris subseriatis instructis; subtus viridis medio metasterni plus minus, marginibus posticis segomentorum abdominis, tibiis tarsisque ferrugineis, his apice infuscatis; pygidio obscure virescente-ferrugineo, medio obtuse elevato. — Ilong, cOorporis. 20mm-—52 0mm:
Mas: tibiis anticis extus unidentatis; abdomine subtus medio levissime longitudinaliter canaliculato.
Femina: tibliis anticis extus bidentatis, dente superiore minore; abdomen subtus medio omnino non impresso, equaliter CONVexo.
Till storlek och form liknar denna art mycket Ps. admixta HopPrzr, men saknar hvarje spår af hvita fläckar både ofvan och inunder, har clypei framkant nästan tvär samt dess sidor grön- aktiga och starkt punkterade. Thorax har den förtjockade sidokanten grön och disken mörkbrun, hvilket är rena mot- satsen mot hvad som enligt Krasarz !) är förhållandet hos Ps. admixta Horr. Elytra äro nästan enfärgade; ty förutom skul- drans och ändbucklans mörka fläckar visa sig endast hos & några spår af mörka skuggningar här och der på midten, men ej åt kanterna. Abdominalsegmenten sakna också den af KRAATZ !) omnämda trekantiga rödgula fläcken mot basen utåt. På grund häraf synes mig denna form vara tillräckligt skild från Ps. admixta HoPz.
12. Pseudinea diehroa GERST. Pseudinca dichroa GERSTACKER Mittheil. Nat. Ver. Neu Vorp. und Rägen. B. 14. 1883 p. 30. Mas: tibiis anticis angustioribus extus unidentatis; abdo- mine simplice.
1) KRAATZ Deutsche Ent. Zeitschr. B. 24. 1880 p. 159.
BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. IV. N:o 1. 11
Femina: tibiis anticis latioribus extus bidentatis, dente superiore multo minore.
GERSTAECKER synes endast hafva egt det ena könet, ty ehuru abdomen saknar intryckt midtlinea på alla föreliggande exemplar, så visar sig dock en tydlig könsskilnad med afseende på framtibierna, som hos hanen äro vida, smalare och utan spår af den öfre sidotanden. Hanen har äfvenledes omkring 5—7 hvita punkter på hvarje sida af prothorax.
13. Charadronota soror KRAATZ!) var. punetata nov. var. (an nov. spec.?)
Nigra, nitida; macula communi frontis clypeique, thoracis margimibus lateralibus, epimera mesothoracis supra, maculis binis elytrorum, macula subrectangula maxima utrinque metas- terni, macula oblonga in episternis metathoracis, margine exteriore coxarum posticarum, macula triangula processus intercoxalis abdominis, seomento secundo abdominis (marginibus exceptis), maculis lateralibus segmentorum 1i, 3 et 4: abdominis, macula longa transversa media seomenti quinti abdominis nec non macula rotundata utringue pygidii aurantiacis; clypeo apice bidentato marginibus elevatis, sat fortiter punctato; frontis maxima parte levi, nitidissima; vertice punctato; thorace heptagonali, supra basin scutelli producto, processu apice rotundato-acuminato, lateribus grosse punctato-strigoso, deinde punctato, disco medio impunctato, levi, scutellum versus im- pressione profunda, elongata, antice obtusa instructo; elytris punctis paucis minutis undique subseriatis, nec apice nec lateraliter aciculatis, omnino non medio costulatis aut sulcatis; pygidio puncetato, vix aciculato; lateribus metasterni abdo- minisque et margine postico segmenti 5' abdominis grosse sparsim punctatis; segmento sexto grosse aciculato. — Long. corporis 22mm.
Ehuru arterna af detta slägte synas vara något vexlande till färgteckningen, tror jag dock att föreliggande form ej blott på grund af färgen utan äfven genom skulpturen och storleken så pass afviker från Ch. soror KrAATtzZ (fr. Ashante), att den förtjenar ett eget namn. Huruvida den är en egen art, vågar jag ej utan exemplar af Ch. soror till jemförelse afgöra. Från Ch. quadrimaculata Gor. PErRCH. är den väl skild
1) KRAATZ Deutsche Ent. Zeitschr. B. 27. 1883 p. 389.
12 = AURIVILLIUS, INSEKTER INSAMLADE PÅ KAMARUN-BERGET.
både genom form, storlek och skulptur. Den är ett ytter- ligare exempel på det förhållandet, att kamarunformer afvika ran närstående arter i Öfre Guinea (Sierra Leona etc.) genom frånvaro af nålristade ställen. Ch. quadrimaculata har nämligen så väl elytras spets som pygidium ytterst lätt och fint nål- ristade.
14. Incala Camarunica n. sp.
Nigra, griseo nigroque plus minus dense squamosa; clypeo magno angulis rotundatis, margine antico medio vix producto, late rotundato, disco medio obtuse tuberculato; fronte medio tuberculo majore obtuso ornata; capite, clypeo thoraceque undique dense, equaliter grosse punctatis, fere favosis, griseis; thorace sexangulo angulis anticis acutis productis, posticis subrectis, mediis obtusioribus, disco imnequali, lateraliter im- presso minime autem tuberculato; scutello apice obtuso, cordi- formi, punctato; elytris elongatis, subparallelis, basi truncatis, humeris paullo rotundatis, apice conjunctim rotundatis, angulo suturali valde rotundato, obtuso, griseo-nigroque variis, basi obscurioribus, apice multo dilutioribus, macula magna communi, optime definita, atro-sericea, obceordata, postice subtruncata; pone medium sita, punctis circumvallatis, subseriatis insculptis; corpore subtus pedibusque brunneo-nigris, sparse breviter oriseo- pilosis, punctatis; tibiis anticis extus bidentatis dente majore prope spinam apicalem, dente minore ante medium sito; tibiis 4 posticis extus prope apicem macula distincta griseoalba or- natis. — 2 Long. corporis 16mm.
Differt a congeneribus 1:0o eclypeo fronteque tuberculatis, 2:0 thorace 2&qualiter, undique punctato, haud tuberculato, 3:0 macula communi elytrorum et 4:o tibiis 4 posterioribus extus albo-maculatis.
Fam. Lucanide.
15. Homoderus Mellyi PARRY.
1862 Homoderus Mellyi PARRY Proc. Ent. Soc. 1862 p. 107 7 Q. 1863 WEstwoop Trans. Ent. Soc. (3) Vol. 1
ta LOL Gö (forma mind Nef SKP:
1864 Parry Trans. Ent. Soc. (3) Vol. 2 p.
38 t. 11 f. 6 Y caput (forme max.).
, » 1864 DEYROLLE Ann. Soc. Ent. Fr. (4) Vol.
4 pra br de Er 2 SUOMI INANN)
BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. IV. N:o I. 13
Mas: 1 ex. 47” (mandibulis 15” long. exceptis) long. Forma maxima cum figura Deyrollei mandibulis intus magis dentatis exceptis optime congruens.
1 ex. 29” (mand. 10” 1. exe.) long. Forma minor fronte concava, omnino non carimato-clevata.
Femina: 3 ex. 26—28” long.
16. Metopodontus Savagei HoPrzE.
1842 Lucanus Savageli FORE ANnNN Mag. INSE EVolH mp. 44 DNS
Metopodontus » 1845 HoprE Cat. Lucan. Coleoptera p. 11.
» > 1870 Parry Trans. Ent. Soc. 1870 t. 2
5 ANU (Orm arsmno), Coe
(f£. maxima).
Mas: 1 ex. 35” (mand. 21” long. exc.) long. Forma maxima cum figura Parryl — vittis duabus mediis thoracis fere ad basin extensis exceptis — bene congruens.
Femina: 1 ex. 25” long.
17, Prosopocoelus antilopus SWEDERUS.
1787 Lucanus antilopus SWwEDERUS K. Vet. Nya Handl. T. 8 p. 1861t. 1 8 fIr( forma minor).
Prosopocoilus » 1870 PaArrY Trans. Ent. Soc. 1870 p. 35.
1842 Lucanus picipennis HorPE Ann. Mag. N. H. (1) Vol. 9
P. 494, n02.. (gä forma media). 1845 Cladognathus quadridens <HorE Cat. Lucan. Col. p. 14.
» » 1875 DoHrNn Stett. Ent. Zeit. B. 36 p. 292. (11 forme descripte). 1845 » Sayersi HöPE. (Cat. Lucan. Colp. L£I(G forma max.) 18435 » Speculifer HorPE Cat. Lucan. Col. p. 14 .(& forma min.; 2). 1845 » Senegalensis HorprE Cat. Lucan. Col. p. 14 (S
forma min.).
Mas: 1 ex. 29” (mand. 6” long. exe.) long. Cum varietate I a D:o DOoHRrN descripta ut videtur bene congruens, mandibulis, capite thoraceque densissime subtilissime granulatis, elytris dense subtiliter punctulatis; supra castaneus mandibulis, lateribus capitis, marginibus anguste maculaque laterali thoracis, sutura augustissima margineque elytrorum nigris, subtus rubro-casta- neus tibiis infuscatis, tarsis nigris; tibiis posticis inermibus, tibiis intermediis sinistra dente acuto, dextera dente minutis- simo, vix conspicuo armatis.
14 AURIVILLIUS, INSEKTER INSAMLADE PÅ KAMARUN-BERGET.
18. Nigidius auriculatus GORY.
183 Platycerus auriculatus GorY in Gnuerin Icon. Reégne Anim. pe HOTAT IEA Nigidius ) 1838 WzEstwoop Entomol. Magaz. Vol. 5 pis200: > > 1847 BURMEISTER Handb. V. p. 433 n. 2.? Eudora > 1851 CASTELNAU Hist. Nat. Ins. II p. 174. Nigidius > 1858 THOMSON Archiv. Entom. II p. 48.
Mas: lex. 204: long.
BURMEISTER beskrifver thorax såsom punkterad äfven i midten; detta är ej förhållandet med föreliggande exemplar och motsäges äfven af WEstwoop och THOMSON i tydliga ordalag. Möjligen har BURMEISTER haft en annan art (t. ex. N. eribricollis PARRY) för sig. Exemplaret från Kamarun har hufvudets sidor framför ögonen mycket djupt intryckta och intryckningen nedåt väl begränsad af en utstående kant. Denna karakter finner jag ej betonad hos författarena, och den kan ej ses på GUERINS figur. Då jag saknar material för jem- förelse, vågar jag emellertid ej närmare yttra mig om dess betydelse.
Nigidius bubalus Fårr Col. Caffr. II p. 385 är sannolikt = N. delegorguei THOmMs och ej den verkliga N. bubalus (SWED.) et Auct. SWEDERI figur!) har så vidt jag kan förstå hufvudet upp och ned vändt, hvaraf förklaras, att mandibelns utskott vetter nedåt samt att clypeus har en så egendomlig form och storlek, som afviker från allt hvad man känner bland Lucan- iderna.
19. Passalus (Erionomus?) pilosus n. sp.
Oblongus, subparallelus, nigropiceus aut piceus; anten- narum clava triarticulata, clypei margine antico 4(—35—6) dentato— dente enim medio sxpe obsoleto, interdum autem bifido — thorace transverso, supra nitido, punctis minutissimis undique adsperso, punctis majoribus autem omnino destituto, linea im- pressa marginali antice intra oculos et in medio marginis postici interrupta; elytris striis dorsalibus levibus, lateralibus obsolete punctatis, humeris et margine basali ferrugineo-barbatis;
') In flguris Swederi caput inversum est, unde cornu mandibul2e deflexum et »clypeus (r. labium) subquadratus, emarginatus».
+
BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12: AFD. IV. N:O 1. 15
subtus lateribus prothoracis, processu angusto prosterni, lateribus meso- et metasterni nec non tibiis intermediis et posticis supra — his minus dense — fulvo pilosis. Long. corporis 32mm. HHmm.
Differt ab Erionomus planiceps EscH., cui valde similis est, 1:o clypeo antice dentato et sinuato, haud recto; tuberculis apica- libus carimarum frontis porrectis et in ipso margine, haud ante marginem sitis; 2:0o processu prosterni minus deflexo-curvato, magis piloso-punctato et angustiore; 3:0 statura minore (50 specimina inter se 2xqvalia comparavi) et 4:o striis lateralibus elytrorum obsoletius punctatis.
Denna form, som synes vara allmän på Kamarunberget, har troligen hittills förblandats med Erionomwus planiceps ESscH, från hvilken den genom ofvan anförda kännetecken dock synes vara väl skild, helst jag ej funnit ett enda exemplar, som närmar sig den typiska planiceps, hvilken tyckes hafva en längd af omkring 42”. Skulle man strängt hålla fast vid de af KaAuP i hans monografi anförda grupp och slägtkänneteck- nen, så borde denna art snarare föras till något slägte inom Leptaulacex. Det synes mig dock omöjligt att till slägtet skilja densamma från planiceps EscH. QUEDENFELDT !) säger att hans exemplar från Quango alla voro omkring 32mm. långa, möjligtvis hafva de tillhört pilosus, dock är det förvånande, att han i så fall ej nämner något om clypei afvikande form, ty de äldre författarne beskrifva alla clypeus hos planiceps på samma sätt, såsom ses af följande citat: »elypeus antice trun- catus, supra tuberculis duobus distantibus»> ESCHSCHOLTZ ”); »Der Kopf mit gerade abgestutztem Vorderrande — — die 2 vor- dern Höckern — — hinter dem Vorderrande» IMHOFF 3); »le bord du chaperon droit» (jmf. äfven fig. 3 tab. 78) PERCHERON?); »from the apex of the central tubercle pass forwards divergent elevated carin&e which terminate in small acute tubercles a little before reaching the margin of the clypeus which is entire» SMITH >); »clypei margine edentato» BURMEISTER ). Alla dessa uppgifva också en storlek af minst 42mm.
!) Berliner Entom. Zeitschr. B. 28 1884 p. 267.
?) Dissertatio de genere Passalus. p. 10 n. 11.
3) Berichte naturf. Ges. in Basel. B. 5. 1842 p. 172.
4) Monogr. des Passalides. Suppl. 1. p. 25 n. 43 t. 78 f. 3 (= Magaz. de Zool. (2) 3. 1841).
5) Nomencel. Col. Ins. Part 6. Passalid&e p. 19 t. 1 f. 6.
fy Handb: der Enmtomoli : Bi 5 p. 471.
16 AURIVILLIUS, INSEKTER INSAMLADE PÅ KAMARUN-BERGET.
20. Passalus (Didimus) parastictus IMHOFF.
1843 Passalus parastictus IMHOFF Ber. iber die Verh. naturf. Ges. Basel. Bröd ps rule » » 1847 BURMEISTER Handb. d. Entom. B. 5 pi AOrnE 20: Leptaulax » 1868 Kaur GColeopterol. Hefte 3. p. 11 1 VÅG Didimus » 1871 KaurP. Monogr. Passaliden p. 30 n. 4. 13844 Passalus africanus PERCHERON Magaz. d. Zool. (2) Vol.
6. "INSeCtes t. LD tf. ec
Spec. unicum: 26” long.
Genom föga divergerande, ej halfeirkelformigt böjda pann- lister, efter hela sidorna, men ej 1 midten groft punkterad prothorax, kommar-liknande ärr i mesosterni kant och det hår- lösa metasternum, som har glatt endast i bakhörnen och innan- för bakkantens midt groft punkterad skifva samt nålristade, ej punkterade sidofält, skiljer sig denna art från sina sam- slägtingar.
21. Passalus (Didimus) duplicatus HAROLD var. levipectus n. var.
21884 Passalus (Didimus) duplicatus QUEDENFELDT Berlin. Ent. Zeitschr. BI2SNpER ONE
7 specimina: 22”—25”' long.
Speciei Haroldi, ut videtur, simillimus metasterno omnino impunctato, areis lateralibus opacis impunctatis, impressionibus obliquis mesosterni parum impressis, interdum obsoletis et male definitis presertim differre videtur.
A P. parastictus IMHOFF hec forma facillime distinguitur 1:o metasterno impunctato; 2:o carinis mediis clypei multo magis divergentibus et distantibus, arcuatis; 3:o impressionibus mesosterni brevioribus, latioribus et magis obsoletis; 4:0 prosterni processu postico subqvadrato, omnino opaco, carbonario, margine elevato et impressione media cochleiformi ornato; 5:o labio densius punctato et 6:0 humeris elytrorum brevius, fere obsolete pilosis.
Enär jag ej varit i tillfälle att se något exemplar af Harorps P. duplicatus vågar jag ej afgöra, om denna form är blott en varietet eller verkligen skild från HAROLDS art. Det är emellertid troligt, att den är identisk med den, som
BIHANG. TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD.: IV. N:o 1]. 17
QUEDENFELDT beskrifvit från Quango och som enligt honom bör hänföras till HAROLDS art. Så länge emellertid inga öfver- gångar påträffats, torde denna form åtminstone förtjena ett eget varietetsnamn.
22. Passalus (Didimus) Knutsoni n. sp.
Modice deplanatus, nitidus; fronte clypeoque rugosis, im- punctatis; tuberculo medio frontis quam lateralibus majore, antice carinas duas arcuato-divergentes, medio apiceque tuber- culatas emittente; clypei margine dentibus 4 majoribus ornato et medio emarginato, obsoletissime bidentato; prothorace nitido, undique punctis minutissimis, vix conspicuis et preterea punctis circiter 20 magnis prope angulos anticos nec non in linea laterali obsito, fovea laterali vix aut obsolete punctata; elytrorum striis dorsalibus levius, lateralibus fortiter punctatis; processu postico prosterni margine postico paullo elevato, nitido, disco plano opaco; impressionibus obliquis mesosterni brevibus, subrotundatis; metasterni disco ex maxima parte lxevi, impunctato, areis lateralibus et angulis anticis disci punctis densis, piligeris obsitis; lateribus prosterni, humeris elytrorum, metasterni lateribus tibiisque intermediis et posticis extus, — illis densius — fulvo-hirtis; tibiis intermediis margine exteriore nec dentato nec serrato. — Long. corporis 32”.
Heec species egregia a congeneribus facillime distinguitur: 1:o statura majore; 2:0o fronte clypeoque impunctatis; 3:0 prothorace ad angulos anticos tantum grosse punctato; 4:0 angulis anticis areisque lateralibus metasterni dense punctatis, pilosis et 5:o segmento ultimo abdominis elevato-marginato, linea areuata profunda intramarginali impressa.
KauvP omnämner ej vid beskrifningen af de annars så när- stående slägtena Didimus och Eeptaularx den utmärkta karak- ter, som kan hämtas från utbildningen af bakbröstets sidofält och som förtjenar att synnerligen framhållas, enär man genast derpå kan skilja slägtena åt. Jag bifogar den derföre här såsom ett tillägg till KAuPs diagnoser och gör det så mycket heldre, som jag i Riksmusei samlingar äfven påträffat en art af slägtet Leptaular från Old Calabar.
13 AURIVILLIUS, INSEKTER INSAMLADE PÅ KAMARUN BERGET.
Addendum ad characteres generum Didimus KAUP et Leptaulax KAuPr:
Leptanulazx.
Metasterni are& laterales utrinque duplices, marginibus elevatis a disco metasterni et inter se bene separate; arexe in- teriores antice late usque ad coxas posticas extensex, ante medium angustate, deinde sensim latiores et maximam partem marginis postici metasterni occupantes; are& exteriores anguste sublineares, apice acuminate. Discus metasterni igitur parvus, subcordiformis.
Didimus.
Metasterni are& laterales interiores haud discrete; exteriores margine elevato a disco metasterni bene separate, antice anguste, sensim latiores et pone medium arcuato-dilatatae, deinde angus- tate et in angulo postico acute desinentes. Discus metasterni igitur magnus, totam latitudinem posticam metasterni occupans.
Fig. 3.
Metasternum. Fig. sin. Leptaulax dentatus WEB.; Fig. dext. Didimus Knutsoni Aur.
BIHANG TILL K. SVENSKA VET. AKAD. HANDLINGAR, Band, 12. Afd. IV. N:o 2,
TAKTTAGELSER
FRÅN EN MED UNDERSTÖD AF ALLMÄNNA MEDEL
SOMMAREN 1885
FÖRETAGEN
GEOLOGISK RESA
TILL
IRLAND, NORRA FRANKRIKE, HOLLAND OCH WESTPHALEN.
AF
JOH. CHR. MOBERG.
MEDDELADT DEN 10 MARS 1886 GENOM G. LINDSTRÖM.
STOCKHOLM, 1886. KONGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER.
BENA dad ANIRNRAR LÄa ÄTA Kd d Ks
OSS
de SAA pan IK fm ; OT Å NER EAA TIG TA ! = ' HERA ARA RESET dn ge eltrörertin CRRT bi ieleng | Ä
ng RE er AE äfininke ; "FAN H Np höldpba, [A a
d wet NNE OK AM LR
rå | les a gin SL ATA i FREE Fi I
Ändamålet med denna resa var hufvudsakligen, att i ut- landet insamla lämpligt jemförelsematerial för en kommande undersökning af faunan i Sveriges äldsta kända kritaflagringar. De fossil, som härvid insamlades, hafva öfverlåtits till Lunds Universitets Geologiska Museum. hvarest redan förut bety- dande samlingar af fossil från främmande kritsystem förefun- nos. Af de iakttagelser, som under resan gjordes, torde må- hända några från Irland och Norra Frankrike vara förtjente att här särskildt framläggas, enär de synas mig kunna tjena till ett, om än obetydligt, inlägg i frågan, om den ställning "dessa länders kritsystem intaga till vårt.
Härvid görande början med hvad som rör Irlands krit- system, tar jag mig friheten förutskicka en kortfattad redo- görelse för förekomstens natur, och sker detta, oaktadt jag mer än väl vet att jag i en dylik redogörelse endast kommer att upprepa af gammalt kända saker, dock i den tanken, att min framställning af lagerföljden inom Irlands kritsystem, för så vidt det hos oss eger motsvarighet, derigenom skall vinna ej obetydligt i klarhet.
Kritsystemet, som på Irland endast förekommer i öns nord- östra del, kan i allmänhet sägas, åtminstone för så vidt det visar sig i dagen, endast utgöra en jemförelsevis smal rand rundt om den här uppträdande basalten, hvilken dock på flera ställen går ända ned till stranden, sålunda afbrytande samman- hanget mellan de olika kritförekomsterna. På en af dessa, nämligen White Head, kunde i det stora kalkbrottet tydligt iakt- tagas, huru basalten hvilade ofvanpå kritsystemets lager. I följd af detta sitt grannskap med en eruptiv bergart har krit- systemet, åtminstone i dess öfre lag, erhållit en egendomlig petrografisk habitus. Skrifkritan har nämligen öfvergått till en särdeles hård, tät, hvit kalksten, med mussligt eller skåligt brott. samt genomdrages af talrika små förkastningar eller
4 MOBERG, IAKTTAGELSER FRÅN EN GEOLOGISK RESA.
sprickor, hvilka sedermera åter fylda stundom endast der blifva synliga, hvarest händelsevis ett fossil råkat att på detta sätt blifva knäckt i flera, sinsemellan något förskjutna och der- på åter hopkittade, stycken. Särdeles ofta kan detta iakttagas på de här ingalunda sällsynta Belemniterna. Stundom får dock bergarten i brottytorna ett grofkornigt utseende, just på grund af det oerhördt stora antal friktionsytor, som genom- sätta densamma. För den, som i likhet med mig ej är van att iakttaga de små petrografiska olikheter, hvilka här tjena att äfven beträffande deras yttre habitus afgränsa de palron- tologiskt skilda lager, hvilka vi särskilja såsom olika lag, före- faller helt visst en sådan bergvägg, som t. ex. den i kalkbrottet vid White Head, om man frånser den på sina ställen öfver- liggande basalten, såsom varande af likformig petrografisk natur, undantagandes att bergarten nedåt småningom blir mera rik på små, inströdde glaukonitkorn. Vid White Head, eller den fyndort, som bland de af mig besökte lokalerna (å hvilka alla kritsystemet var utbildadt på samma sätt) föreföll mest upplysande och som derföre i väsentlig mon lagts till grund för min framställning, kunde icke någon »Grönsand» (Hibernian Greensand) iakttagas, hvarken i kalkbrottets botten eller nere vid stranden. På sistnämda ställe voro vid mitt besök flere arbetare sysselsatte med att hopsamla och bortföra de här befintliga, af basalt eller af krita bestående, rullste- narne, som i denna trakt allmänt användas till beläggning af gator och trottoirer, hvilka senare, på grund af materielets beskaffenhet, ofta bildade en slags tvåfärgad mosaik. Af nyss nämde arbetare erhöll jag flere vackra Echinider (såsom Anan- chytes ovatus ILESKE forma conica samt en särdeles vacker Hol- aster) alla funna bland strandgruset. Jag anser mig böra omnämna detta, såsom varande en beaktansvärd omständighet, enär särskildt här just Echinider äro de fossil, som, på grund af den desamma omslutande bergartens karakter, på annat sätt svårligen kunna åtkommas i bestämbart skick. Denna svårig- het att ur den hårda bergarten tillräckligt lösgöra fossilen vål- lade äfven mig förtret, på det sätt nämligen, att jag derigenom förhindrades att direkt på ort och ställe företaga någon nog- grann bestämning af det insamlade. Häraf kom sig, att jag först efter min hemkomst kunde ibland de vid White Head funna Belemniterna konstatera närvaron af flere olika arter. Sålunda har jag i den rent hvita, hårda, öfre kalkstenen fun-
BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL.. BAND. 12: AFD. IV. N:O 2, D
nit flere exemplar af Belemnitella mucronata SCHLOTH. sp. och en Actinocamar granulatus BLAINV. sp. emend., hvilken att döma af alveolens djup måste anses tillhöra forma quadrata mihi. Vidare har jag i den med glaukonitkorn imsprängda kalkstenen, hvilken först uppträdde närmare kalkbrottets bot- ten, funnit en Actinocamax, hvilken jag, på grund af såväl hela dess habitus som ock alveolens form, måste bestämma såsom Åctinocamax granulatus forma westphalica mihi, fastän jag ej kunnat förvissa mig om någon granulering hos ytan, enär den oaktadt alla försök ej kunnat blottas.
Vid min undersökning af de från kritsystemet härrörande samlingarne i det å Royal College of Science i Dublin befint- liga Museet, fann jag dem fördelade i tre olika grupper, näm- ligen Chalk, Chloritic Chalk och Greensand. Dessa tre grupper, hvilka troligen här användas blott för beqvämlighets skull eller möjligen såsom en qvarlefva från äldre tider, kunna inga- lunda göra anspråk på att vara annat än led af en petrografisk klassifikation och äro således i ingen mon hvar för sig be- tecknande en bestämd palxontologisk horisont, utan fast- mer ett uttryck för det factum allenast, att de inblandade glaukonitkornens mängd här i allmänhet tilltager med den geologiska åldern. Såsom bevis på huru liten vigt nämda indelning har i systematiskt hänseende, torde vara nog att anföra den omständigheten, att jag 1 samlingarne anteck- nade ur Chloritic Chalk från Keady Hill, Drumachose, C:o Derry, ett par exemplar af Belenuutella mucronata, under det att jag sjelf, såsom ofvan nämts, ur Chloritic Chalk vid White Head insamlat Actinocamarx granulatus forma westpha- lica. I museet förelåg dessutom ur Chloritie Chalk från Ma- gee Island, Larne, C:o Antrim, en äkta Actinocamax verus MILLER.
Efter hvad af ofvanstående synes förekomma sålunda i öfre delen af Irlands till kritsystemet hörande aflagringar alla de Belemniter, som hos oss karakterisera de skilda lagen. Att Åctinocamar granulatus forma quadrata på Irland, likaväl som öfverallt annorstädes, intar lägre nivå än Belemnitella mucro- nata, derom vitnar BaARrRRoIs i »Recherches sur le terrain cré- tace supérieur de VF'Angleterre & de FIrland> p. 207. Huru- vida den på Magee Island förekommande ÅActinocamax verus verkligen representerar hvad jag i Sverige provisoriskt kallat lag med A. verus eller möjligen snarare hvad jag kallar lag
6 MOBERG, IAKTTAGELSER FRÅN EN GEOLOGISK RESA.
med ÅA. granulatus forma westphalica eller >»W estphalica-krita» 1) kan jag naturligtvis ej nu afgöra. Så mycket synes emellertid visst, att man, hvad beträffar öfre delen af Irlands kritsystem, mer än väl skulle kunna använda samma indelningssätt som hos oss.
Innan jag försöker att på grund af ofvan stående något närmare jemföra Irlands kritsystem med Sveriges, torde det vara af gagn att redogöra för en del af de iakttagelser, jag gjort angående Norra Frankrikes kritsystem. Derigenom vin- nes nämligen den fördel, att jag kommer i tillfälle att förut- skicka en revision af de artbestämningar, som angående de så vigtiga Belemniterna lemnats af BARRoIs, hvilken författare ej allenast för Norra Frankrikes, utan ock för Irlands kritsystem lemnat särdeles vigtiga literaturbidrag, af hvilka vi då först kunna draga fullt gagn.
Att det inom kritsystemet 1 ett från vårt land så pass aflägset område som Norra Frankrike skulle finnas fullständig motsvarighet till vårt kritsystem, är naturligtvis redan a priori ej att vänta. Så är det ock; bergarterna vexla, likaså de vid lokala förhållanden mera bundna faunistiska elementen. Mot- svarigheter finnas dock, och särskildt äro Belemniterna de samma som våra, fast de på grund af större sällsynthet, helt visst förorsakad af de vid aflagringarnes bildande rådande batyme- triska förhållandena, här ej kunna hafva lika stor betydelse såsom lokala ledfossil som hos oss. Detta visar sig äfven i den olikhet, som förefinnes mellan den gängse indelningen af våra och den af Norra Frankrikes senona lager. Enligt t. ex. BARROIS 1. a. c. p. 222 indelas dessa senare på följande sätt, räknadt från yngre till äldre lager:
MR Å Assise å Belemnitella mucronata -......-.---- E A. Craie å Belemnitelles | Assisere
ls vig » guäsdratassc: SA 2.
B. » Marsupites ji. 2sssösboro sosse t ARA SE DE oas ad nos AS AAA 5
5 A:SST86: så IM: Fe Or anno un am 2 SSE BRN 4,
C. » Micrasters ?) SJ fra
» Mi COP. te SOON ATI om oss 5.
!) Se längre fram i denna uppsats.
2) De två Micrasterarter, hvarom här är fråga, näml. M. cor angui- num och M. cor testudinarium, kunna endast medels högst obetydliga eller med svårighet iakttagbara karakterer hållas i sär. Såväl detta förhål- lande, som ock förekomsten af talrika varieteter, synes mig vara tillräck- ligt skäl att anse dem vara minst sagdt olämpliga som specifika ledfossil. Jag är t. o. m. böjd att antaga att man vid de olika aflagringarnes för- delande på dessa två olika lag (assises) måst i främsta rummet stödja sig på helt andra grunder, såsom t. ex. faunans totalkarakter eller rent af på petrografiska egenskaper. Helt visst skulle den skärpa, med hvil-
BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 12. AFD. IV. N:o 2. 7
Denna indelning blir dock ej sällan något modifierad. Så- lunda räknas till exempel Craie å Marsupites ofta blott som en öfre del af Assise å Micraster cor anguinum. Så hos Gos- SELET i »Esquisse géologique du Nord de la France», Terrains secondaires, p. 268. I sitt arbete »Mémoire sur le terrain cré- tacé des Ardennes» indelar BARROIS sjelf, p. 445, Assise å& Micr. cor anguinum 1 2 afdelningar, en öfre med Marsupites och en undre med JInoceramus involutus.. (Till denna sistnämda af BARRO0IS framstälda indelning af Norra Frankrikes senona lager kommer jag att det följande referera mig vid framläggandet af mina egna observationer inom samma område.)
AÅ alla de af mig här besökte fyndorterna — samtliga tillhörande Craie å Micrasters — var bergarten en temligen
lös, hvit kalksten (skrifkrita), hvilken dock på sina ställen hade så pass stor hårdhet att den, såsom +t. ex. i närheten af Lezennes, kunde användas till bygnadsmaterial. Enligt såväl Professor GOSSELET som Professor BARROIS (i de senast anförda arbetena af dessa författare), är kritan vid S:t Omer en typisk Craie äå Marsupites, det vill efter min uppfatt- ning säga öfversta delen af Craie å& Micrasters. Vid båda de af mig i denna trakt besökte lokalerna, nämligen S:t Mar- tin au Laöért och Blendecques, anträffade jag Actinocamar granulatus forma westphalica mihi. Dessutom fann jag vid förstnämda stället ännu en annan Actinocamax-art. Som denna är af särdeles egendomlig beskaffenhet och 1 flera hänseenden lemnar vigtiga upplysningar, torde den förtjena en något nog- grannare beskrifning. Såsom varande en mellanform mellan ÅActinocamar verus MILLER och Actinocamarx gramnulatus forma westphalica skulle den i korthet kunna kallas Act. verus-west- phalicus. Till sina dimensioner är den lik medelstora exemplar af denna sistnämda, således något större än Åct. verus, sådan den i allmänhet hos oss anträffas. Dess yttre gestalt deremot är snarlik den hos Act. verus, d. v. s. mera klubbformig än Act. granulatus forma westphalica. Dess alveol åter öfverens- stämmer fullkomligt med denna senares. Likaså är fallet med dess ytornering till större delen, men ej i dess helhet, ty vid öfre ändan återfinnas de annars för Actinocamax verus speci-
ken de olika här uppträdande Cephalopoderna (Belemniterna) låta sig bestämmas, göra dem betydligt lämpligare till att derpå basera en in- delning, äfven om man tar behörig hänsyn till deras betydligt sparsam- mare förekomst. SAALE
/
8 MOBERG, IAKTTAGELSER FRÅN EN GEOLOGISK RESA.
fika, fina, undulerande tvärstrimmorna. Oafsedt de upplysnin- var, som detta exemplar lemnar om relationen mellan Act. verius och dess samslägtingar, gifver det äfven en förklaring öfver det annars så svårfattliga factum, att de framske geologerna haft så svårt, att från hvarandra afeoränsa de båda på samma, eller ungefär samma, nivå uppträdande Belemniterna, Actino- camarx verus och Åct. aranulatus forma westphalica. Då, efter hvad jag funnit, inom ett område der Belemmniter förekomma mycket sparsamt, dylika mellanformer uppträda, måste natur- ligtvis svårigheterna för artbegränsningen blifva mer än vanligt stora, ja 1 det närmaste oöfvervinneliga. Uppmärksam på detta förhållande underkastade jag emellertid alla de å museet i Lille bevarade Belemniterna från denna nivå (tillsammans ej fullt ett tjugutal) en så noggramn undersökning, som mig för tillfället var möjligt. Jag kom härvid till det öfverraskande resultat, att intet enda typiskt exemplar af Åctinocamax verus MILLER bland dem förelåg. Huruvida arten öfverhufvud före- kommer i Norra Frankrike, måste derföre också, enligt mitt förmenande, tills vidare anses som en öppen fråga. Då jag i mitt arbete om »Cephalopoderna i Sveriges Kritsystem, II Art- beskrifning» sid. 52 säger mig vara ense med BARROIS i fråga om hans bestämning af Act. verus MILLER, grundar sig mitt yttrande på hans bestämning af ett exemplar från England. Att detta emellertid ej eger giltighet i fråga om hans bestäm- ning af franska exemplar, derom blef jag fullt förvissad vid undersökningen af de å Lille's Museum förvarade franska exem- plar, hvilka erhållit sistnämda artnamn. Bland de derstädes föreliggande Belemniterna kunde jag anteckna exemplar af Actinocamar granulatus forma westphalica från Moulle, S:t Martin au Laört och Blendecques, men derjemte förelågo från alla dessa ställen former, hvilka jag måste antaga vara mellan- former liknande eller öfverensstämmande med den, jag ofvan beskrifvit, ehuru erkännas måste, att jag ingalunda medhann undersöka dessa fullt så grundligt som det af mig vid S:t Martin au Laöért funna exemplaret. Särskildt må ock anmär- kas, att här äfven fans en från Lezennes härrörande Belemnit, hvilken var ytterst närstående, eller möjligen identisk med, den art, jag kallat Act. propinquus. Den var etiketterad såsom Act. verus (»>Belemnitella verar). Enligt BArrois tillhör Lezennes understa delen af Craie & Micr. cor anguinum (se sist anf. arbe- tet, p. 468). Furuvida det å samma ställe, p. £71, såsom
BIHANG TILL K. SV. VET.:-AKAD. HANDL. BAND 12. AED. IV. N:O 2. 9
Belemnitella vera från Lezennes anförda fossilet är just detta fossil eller något annat, är mig obekant. Åfven i literaturen förekomma emellertid antydningar om former hvilka jag måste anse tillhöra Åct. verus-westphalicus. En sådan är nemligen det af GOSSELET l. a. c., pl. XXIII, fig. 1, under namn af Belem- nitella vera Sow., afbildade fossilet. Det har nämligen samma yttre gestalt som Act. verus MILLER, dess alveol deremot är den hos Act. granulatus forma westphalica vanliga.
Såsom jag förut nämnt har BARR0IS äfven om Irlands kritsystem lemnat särdeles vigtiga uppgifter, hvilka för oss få ökadt värde derigenom att BARrRRors, under det engelska för- fattare använda en lagindelning, som antingen uteslutande hvilar på petrografiska grunder eller också mestadels är af blott lokal betydelse, å detta lands kritsystem tillämpat den inom Frankrike allmänt antagna lagindelningen, hvilken med större lätthet låter sig använda såväl för vårt som likartade delar af Tysklands kritsystem.
BaArrors fördelar i sitt arbete öfver Englands och Irlands krita, pp. 216 och 222, denna senare 1 sex olika afdelningar, hvilka i ordning från de yngre till de äldre betecknas med A, B, o. s. v. till F. Af dessa motsvaras A af Craie å Belem- nitelles, (således af lag med Belemnitella mucronata och lag med Actinocamarx granulatus forma quadrata), B af Zone a Marsupites och C (Chloritie Chalk) af Zone a Micrasters. Åfven efter mina iakttagelser har afdelningen A det af BARROIS angifna värdet. Derunder fann jag lag med Aci. yranulatus f. west- phalica. BARROIS anför också, I. a. e. p. 207, från White Park Bay ur sin afdelning B en Belemnitella vera, under hvilket namn han, enligt hvad jag ofvan visat, mer än väl kan ha uppfört en Åct. granulatus f. westphalica. Men äfven från sin afdelning C, vid Ballygally Head, omnämner han, 1. a. c. p- 210, en Belemnit, för hvilken dock 1 fossillistan intet artnamn uppgifves. Längre ned på samma sida säger han dock »>les Belemnitelles du chloritic chalk se rapprochent surtout des Belemnitella vera de la craie åa Marsupites de Margate» och vidare heter det å följande sida »La taille et la forme générale de ces Belemnites», dans le chloritic chalk aå Ballygally Head, les rapprochent bien de la petite B. vera, qui semble carac- téristique de la craie i Marsupites; mais on pourrait les com- parer aussi bien avec les Belemnites Westfalicus (SCHLÖTER) de File de Bornholm». I samma arbete anför nu BARROIS, p. 135,
10 MOBERG, IAKTTAGELSER FRÅN EN GEOLOGISK RESA.
från Margate såväl »Belemnitella Merceyi> som »Belemnitella vera». Att härifrån verkligen föreligger Actinocamax verus MILLER samt att just denna verkligen funnits i BARROIS' sam- lingar härifrån, derom har jag full visshet. Men det förefaller mig ej omöjligt att derjemte Act. granulatus f. westphalica GB. Merceyi>) härifrån förelegat; möjligen har här också funnits den af mig ofvan beskrifna mellanformen Act. verus-westphalicus. Om så är skulle BArroIS' afdelning C på Irland vara i sin helhet föga skild från, och åtminstone delvis eqvivalent med, undre delen af vårt kritsystem. E
Innan jag nu slutligen öfvergår till ett försök att inom Irlands och Norra Frankrikes kritsystem uppdraga paralleler till vårt, är det väl behöfligt att genast anmärka en väsentlig brist i min framställning, en brist, som dock, åtminstone med våra nuvarande kunskaper om de ifrågavarande ländernas krit- system, ej står att afhjelpa. Jag menar den omständigheten att jemförelsen blir något väl ensidig, enär den ju hufvudsak- ligen, att ej säga uteslutande, måst baseras på Belemniterna, såsom varande den enda djurgrupp, hvilken hittills i alla de ifrågavarande kritområdena lemnat tillräckligt karakteristiska representanter. Då dessa emellertid öfverallt visat sig upp- träda i en bestämd ordningsföljd, tror jag dock, att man med en dylik grund för sin indelning ej skall löpa fara att göra allt för stora misstag. Visserligen måste det medgifvas att mångenstädes förekomma fera än en af dessa arter i samma lager, men dettas plats i lagerföljden blir ingalunda derför osäker. I alla händelser anser jag dock något vara vunnet med hvarje på säkra grunder baserad jemförelse, äfven om dessa grunder ej alltid kunna få den omfattning, som varit önskvärd.
För underlättande af jemförelsen med utlandets krita torde vidare en mindre modifikation i uppställningen af den förut för vårt lands kritsystem använda indelningen vara lämplig. Någon slags omflyttning i lagens inbördes ordning kommer ej deri- genom att förorsakas i följande försök till en jemförelse mellan Irlands, Norra Frankrikes och Sveriges kritsvstem omfattande senona seriens lag. !) ; n
') Möjligen skulle någon kunna anse, att det varit lämpligt om äfven Tyskland här indragits inom ramen för jemförelsen. Jag har dock ansett det vara onödigt af flera skäl och särskildt derför, att Tyskarnes indel- ningssätt föga afviker från vårt. Såsom jag redan förut flera gånger
BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. IV. N:o 2. 11
Irland enl.
Norra Frankrike Sverige Irland BARROIS Assise å B. mucronata Lag med B. mucronata | VNRA PRESENT CASE ER f > Act. mammillatus| I >» oo B.quadrata... > — Act. granulatus | | f. quadrata BELENASLTI SATA SENS: » Marsupites.... | x 3 » Act. granulatus > > Micr. cor angui-f f. westphalica, ------- B num
C (chloritic chalk)
| » Micr. cor i testudinarium [f?
+ as ACkhy VErUS: se. | Härtill måste dock åtskilliga observanda bifogas. Så finnes i de främmande länder, om hvilka här är fråga, ej någon mot- svarighet till vårt lag med Act. mammäillatus. Å andra sidan är ej någon Marsupites ännu med säkerhet känd från Sverige. Med den ringa kännedom vi ega om hvad jag provisoriskt kallat lag med Act. verus, är det naturligtvis omöjligt att med någon säkerhet angifva dess eqvivalenter. Att det här ställts tillsammans med Assise å Micr. cor testudinarium kommer sig derföre endast deraf, att de båda komma närmast under hvart sitt af de två med säkerhet åtminstone delvis eqvivalenta lagen med Act. granulatus f. westphalica och Micr. cor anguinum, utan att någon lucka i lagerföljden på denna nivå upptäckts. Granska vi något närmare grunderna för här uppstälda lagindelning för så vidt den angår vårt land allenast, framgår följande. Att Mucronatakritan!) närmast underlagras af Mam- millatakritan lrar allestädes alltjemt vunnit bekräftelse. Att Quadratakritan åter närmast underlagrar Mammillatakritan har för ej länge sedan blifvit faktiskt bevisadt genom DE GEERS, i Geol. För:ns i Stockholm Förhandl. omförmälda, lyckliga fynd af Act. granulatus f. quadrata i de nära Iföns norra ända, således i dervarande kritaflagrings äldsta del, uppträdande lagren. Westphalicakritans läge närmast under Quadratakritan kan hos oss anses bevisas af de i dess öfversta lager vid Kulle- mölla anträffade, quadrataformen ytterst närstående exemplaren af Act. granulatus. Angående lag med Act. verus (de i qvarn-
påpekat, kan SCHLÖTERS Emschermergel anses i det närmaste motsvara de två understa af våra ofvan anförda lag. De tre öfversta åter af dessa ha kunnat identifieras med dem fullt motsvarande och lika benämda lag i Tyskland.
1) I enlighet med ett af gammalt användt beteckningssätt, brukas med denna analoga förkortningar för alla de olika lagen. Sålunda begag- nas äfven uttrycket Granulatakrita såsom ett gemensamt namn för Qua- dratakrita och Westphalicakrita.
12 MOBERG, IAKTTAGELSER FRÅN EN GEOLOGISK RESA.
rännan vid Kullemölla anträffade lagren) är ännu föga mer kändt än just dess läge närmast under Westphalicakritan. Bland de ur qvarnrännan uppbrutne blocken har jag dock an- träffat en större, starkt klubbformig Actinocamax, hvilken dock var alltför illa medfaren att kunna närmare bestämmas. Af kände Belemniter tyckes den mest likna Act. mammäillatus. Huruvida den verkligen ursprungligen tillhört lag med Act. verus, kan jag dock ej med visshet påstå, då fossilet anträffa- des, fritt från vidhäftande bergart. Emellertid synes det ej omöjligt att äfven på denna nivå mer än en Belemnitart kan anträffas.
I allmänhet synas våra kritaflagringar hafva fortgått tem- ligen jemt, åtminstone finnes mig veterligt ej mer än på ett ställe en större lucka i lagerföljden. Detta är i området To- sterup-Rödmölla, hvarest det synes som skulle lag med Act. granulatus f. quadrata saknas, under det att de närmast äldre såväl som de närmast yngre der anträffats; fullt konstateradt kan det emellertid ännu ej sägas vara. Lagerförhållandena här tyckas dock angifva en just under denna tid försiggången nivå- förändring, genom hvilken en förskjutning af lagets gränser lätt kunde förklaras; i alla händelser måste Quadratakritan här vara af obetydlig mägtighet, så framt den ej såsom ofvan antydts helt och hållet saknas. Hvad särskildt beträffar om- rådet Kullemölla-Eriksdal, kan väl Quadratakritan här knappast sägas anstå, åtminstone cj 1 dess normala utveckling, enär just det fossil, som skulle vara det för denna karakteristiska ej finnes i dess typiska form.
Ofver hufvud taget tyckes sistnämda område nästan ha utgjort en plats der, antagligen under medverkan af gynsamma omständigheter, Belemnitfaunan kunnat framvisa alla möjliga former af (sranulatatypen, såväl som dess gränsformer till öfriga vår öfre kritas Belemniter. Redan vid mitt första studium af de härifrån föreliggande Belemniterna, började den tanken tvinga sig på mig, att emellan dem alla förefunnes en viss frändskap, som yppat sig i en fortgående utveckling, hvar- igenom just de olika fixerbara arterna framgått som extrema former. Jag hade dock för få bevis, att jag skulle vågat mig försöka att så att säga uppgöra ett stamträd för dessa olika arter. Särskildt syntes det mig ock egendomligt, att Actinocamar verus föreföll så fullkomligt oberörd af den hos de öfriga
selemniterna så märkbara föränderligheten. Efter det jag dock
BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 12. AFD. IV. N:o 2. 13
nu 1 Norra Frankrike funnit en öfvergångsform just mellan denna art och Åct. granulatus f. westphalica, har ånyo och med större magt den tanken trängt sig fram, det alla den senona kritans Belemniter måste hafva ett gemensamt stamträd, hvil- ket vi dock ännu ej kunna upprätta på grund af brist på till- räckligt, lämpligt material för en dylik undersökning.
Vid mitt besök i Maestricht observerade jag i M. UBAGHS' Museum ett från Kunraed härrörande exemplar af Ammonites exilis BINKH. M. UBAGHS, med hvilken jag sedermera i Aachen sammanträffade, lemnade mig der med största beredvillighet detta exemplar till undersökning. För resultatet af denna har jag visserligen redan förut, i Rättelser och tillägg till »Cepha- lopoderna 1 Sveriges kritsystem, II Artbeskrifning», redogjort, men blott i allra största korthet, enär detta arbete vid hem-
(NR 2 I
Sr
Suturlinie af Am. exilis BINKH. Originalet är från Kunraed och tillhörigt M. UBAGHS i Maestricht. + ASL = antisifonallob; S = söm; SL = sifonallob.
komsten från min resa redan var färdigtryckt. Då det måhända ej så snart förunnas mig att återkomma till detta ämne, må det här tillåtas mig att redogöra för de skäl, jag haft till mitt uttalande å anförda stället att Am. Stobcei NILnss. och Am. exilis BINKHORST voro 2 skilda arter.
Exemplaret 1 fråga hade i likhet med Ammonites Stobwi NiLss. en jemn och slät yta; det var äfven bevaradt i en föga finkornig, Köpinge sandkalksten liknande bergart. I denna var det så fästadt, att någon fullt exakt föreställning om vind- ningarnes form (genomskärning) ej stod att vinna; exemplaret tycktes mig dock i detta hänseende öfverensstämma med Am. Stober. Dess storlek var betydligt mindre än den för denna senare vanliga. I suturlinien visade sig emellertid en bestämd skilnad. Arten från Kunraed hade nämligen i externa sutur- linien allenast 3 lober, och af sidosadlarne kommer den fjerde att, delvis åtminstone, falla på nafvelytan. Suspensivloben är
14 MOBERG, IAKTTAGELSER FRÅN EN GEOLOGISK RESA.
liten, men kunde i öfrigt ej närmare iakttagas. För bättre jemförelses skull meddelas å föregående sida en, så vidt det varit mig görligt, trogen bild af exemplarets suturlinie. !)
Af ofvanstående framgår vidare att BINKHORST i >»Mono- graphie des Gastéropodes et des Céphalopodes de la craie supérieure de Limbourg. Bruxelles et Maestricht 1861» verk- ligen lemnar en riktig afbildning af suturlinien, nämligen å Tab. VI, figg. 4 e och 4 f, hvaremot öfriga å samma tafla lemnade figurer framställa densamma vare sig otydligt eller också, såsom figg. 4a och 4c, fullkomligt felaktigt. ÅA dessa sist anförda figurer ser det nämligen ut som skulle de laterala lobernas och sadlarnes antal hos Ammonites exilis BInKH. vara detsamma som hos Ammonites Stober NILSS., under det de i verkligheten äro färre.
') Man jemföre härmed den af mig 1. a. c, Tafl. II, fig. 3, lemnade suturlinien af Am. Stobei NILSS.
BIHANG TILL K. SVENSKA VET.-AKAD, HANDLINGAR. Band. 12, Afd. IV. N:o3.
UBER
DIE KRAFT UND DIE FESTIGKETIT
DER HOHLEN MUSKELN DES FROSCHES
STUD. MED. C. G. SANTESSON.
MITTHEILUNG VOM PHYSIOLOGISCHEN LABORATORIUM DES CAROLINISCHEN MEDICO-CHIRURGISCHEN INSTITUTS IN STOCKHOLM DURCH CHR. LOVÉN DEN 14. APRIL 1886.
STOCKHOLM, 1886. KONGL. BOKTRYCKERIET. P. A, NORSTEDT ÖNER.
Y SÅ
bn lsEn And sett och ANDER KE LULLELLETET Hi
-
5 | i Ad JA KO ÅA a TIA Sd CA TA
ATNJOuA TT SM IAN OR + i i
NW
NORBELTVAR 0 AV US fA
i TATALEOE Oh wgYv NM "vå ANVÄNT
' MT KIRKE SKF. ;
BE LT WE
Kapitel I.
Die Kraft der Muskulatur des Froschdarmes.
Die Eigenschaften der organischen Muskeln sind in manchen Beziehungen noch nicht studirt, und iäber die Kraft derselben sind, meines Wissens, keine Beobachtungen veröffent- licht. Mit Versuchen iiber Filtration durch iiberlebende Frosch- därme beschäftigt, sah ich mehrmals durch mechanische Rei- zung entstandene Contracturen einem beträchtlichen Drucke Widerstand leisten, und dies weckte den Gedanken, die Er- schemung eingehender zu studiren.
Die Versuche wurden im Februar 1886 vorgenommen. Die Frösche, sowohl Rana temporaria wie R. esculenta, deren Därme amngewandt wurden, waren seit dem Herbste im BEis- kasten aufbewahrt. Sie wurden durch Zerstörung des Gehirns und Riickenmarks getödtet, der Magen wurde geöffnet und gegen Pylorus hin aufgeschnitten; von da aus wurde eine Glascanile mit abgerundeter Spitze in Duodenum eingefihrt und eine feste Ligatur unterhalb des Pylorus angelegt. Dann wurde der Darm vom Magen und Rectum gelöst, aus der Bauch- höhle herausgeschnitten und vom Mesenterium frei präparirt. Die Canile nebst dem Präparate wurde an das eine Ende eines langen Kautschukschlauches gebunden und mittelst eines kleinen Stativs festgehalten. Das andere Ende des Schlauches com- municirte mit einem Glasgefäss, welches an einem hohen Stativ mittelst einer Winde empor gehoben werden konnte. Fiär einige Versuche musste ich, um einen geniigenden Druck zu gewinnen, die Rolle der Winde nahe unter der Decke des Zimmers anbringen, und um die Festigkeit des Darms zu stu- diren, war es nothwendig Quecksilberdruck zu benutzen.
Das Gefäss und der Schlauch waren mit 0,6 pCt. Koch- salzlösung gefillt, und der Schlauch mittelst eines Quetsch- hahns verschlossen. Vor dem Beginn des Versuches wurde der Darm mit NaCl-Lösung durchgespilt und dann das untere
4 SANTESSON, UBER DIE HOHLEN MUSKELN DES FROSCHES.
Ende fest zugebunden. Während des Versuches steckte der Darm in einem kleinen Glasgefäss, eine Art feuchter Kammer, welches in seinem unteren Theile 0,6 pCt NaCl-Lösung enthielt, worin das Präparat mitunter eingesenkt wurde, um dessen Oberfläche zu benetzen.
Die Contractionen der Muskelfasern des Darmes wurden durch Reizung mit tetanisirenden Inductionsströmen hervor- gebracht. Das Inductorium wurde gespeist von drei kleinen LECLANCHÉ's Elementen, bei iiber einander geschobenen Rollen, oder von einem GROVE bei 10 bis 12 Cm. Rollenabstand. Die Elektroden bestanden aus Platindrähten, welche von den Seiten einander gegeniiber dem Darm genähert und bis zu voller Beriährung mit demselben geschoben wurden. Die Inductions- schläge wurden durch die Oeffnung einer Nebenschliessung zum Präparate geleitet. — Die Zimmertemperatur variirte im Allge- meinen zwischen 15—20? C.
Die Versuche wurden in folgender Weise ausgefihrt.
A. Eine Contractur wurde durch Reizung bei niedrigem Drucke hergestellt und der Druck dann bis zum Verschwinden der Contractur gesteigert. Die Druckerhöhung geschah allmäh- lich oder plötelich.
B. Der Druck wurde allmählich erhöht; bei jedem Drucke wurde durch Reizung untersucht, ob der Darm noch im Stande sei, sich zu contrahiren.
C. HEin relativ hoher Druck wurde durch Öffnung des Quetschhahns plötzlich angebracht und unmittelbar darnach durch Reizung das Contractionsvermögen des Darmes erprobt.
Die verschiedene Art des Experimentirens gab verschiedene Resultate, wie es die folgenden Versuchsbeispiéle zeigen.
Nach der Versuchsmethode A:
1) RBeizung bei niedrigem Drucke; allmähliche Drucker- höhung unter fortgesetzter Reizung bis zur Ausgleichung der Contractur; der Darm vorher nicht zu anderen Versuchen ange-
wandt. Ausgleichung der
Versnch averdes Frosches Contractur durch N:o. u. des Präparats. DrueckirOm. Wässen 115 R. esculenta. 95,5. 2. » 102,5. 3. 2 99. 16. » Duodenum. 183 (unvollständige Ausglei-
chung2). 17 » » 133,5 (unvollständig).
-
BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. IV. N:O 3. OD
2) Reizung und Druckerhöhung wie oben; der Darm vorher
2u Versuchen nach B gebraucht. Ausgleichung der
Versuch ATt des Frosches FST NE Ef ARE RSA N:o. us des Pråparats. Drock CERN STSe, 4. R. temporaria. 106 (kaum). 6. ' R. esculenta. 79 (beinahe). de R. temporaria. 98 » 8. » 103 > 5) R. esculenta. 103 (sehr unvollständig). 12 R. temporaria. 67: (Kleines Exemplar.) ig: R. esculenta. 94 (unvollständig). 14. » 101 (beinahe). 15. R. temporaria. 83. : (Kleines Exemplar.) 19; R. esculenta a) Duodenum. Sk 8) Untere Hälfte. 86. 21. Dito. a) Obere Hälfte. 89. £g) Untere Hältte. 120.
3) KBeizung bei niedrigem Drucke; hoher Druck plötelich durch Entfernung des Quetschhahns angebracht; die Därme vorher zu Versuchen nach B oder C gebraucht.
a) Reizung fortgesetzt während der Einwirkung des Druckes.
Ausgleichung der Contractur
Vernon SE BrOSehes durch Druck nach Zeit N:o: u-pdestPräparats. Cm. Wasser. Minuten. 23: R. esculenta.
Obere Hälfte des Darms. 94. HA
24. Dito. 100. 2.
25. Dito. 120. 25
27. Dito. 100 (unvollständig). 2.
28. Dito. 130 » 2.
30. Dito. 130 (beinahe). 5 30. R. temporaria.
a) Duodenum. 134 (unvollständig). 2.
g) Mittlerer Theil. 134 > 4
y) Unterer Theil. 135 > 4.
b) Reizung unterbrochen beim Oeffnen des Quetschhahns. Ausgleichung der Contractur
Es EE AU durch Druck nach Zeit SE ij PAsenE. Cm. Wasser. Minuten. 34. R. esculenta. aAa) Duodennm. 135 (unvollständig). Ts
8) Unterer Theil. 135 > 6.
6 SANTESSON, UBER DIE HOHLEN MUSKELN DES FROSCHES.
Versuch Art des Frosches N:o. u. des Präparats. 35. R. esculenta.
Duodenum. Di R. temporaria.
Duodenum. 38. R. esculenta.
Duodenum.
Ausgleichung der Contractur
dureh Druck nach Zeit Cm. Wasser. Minuten. 134 (unvollständig). 5: 100 » 25 134 » 2:
4) Reizung und Druckerhöhung wie in 3 b; das Präparat vorher nicht zu anderen Versuchen gebraucht.
Versuch Art des Frosches N:o. u. des Präparats. SM R. esculenta.
Duodenum. 41. R. esculenta. 44. R. esculenta.
Unterer Theil.
Ausgleichung det Contractur
durch Druck nach Zeit Cm. Wasser. Minuten. 130 (unvollständig). 2. 150. 2: 150. TIG
Nach der Versuchsmethode B, d. h. durch gradweise Druck- erhöhung und unmittelbare Reizung wurden folgende Versuche
ausgefuhrt:
1) Der Druck wurde 2wischen den einzelnen Beobachtungen
nicht gesenkt.
Versuch Art des Frosches N:o. u. des Präparats. 4. R. temporaria. fe » 0: R. esculenta. 12. R. temporaria.
(Kleines Exemplar.)
15. Dito.
Reizung giebt Contractur nicht Contractur bei Druck Cm. bei Druck Cm. SOK
(Vorher 4 Bestim- mungen.) 41. 46. (Vorher 4 Bestim- mungen.) 47 (schwach). 52. (Vorher 2 Bestim- mungen.) 34. 39. (Vorher 4 Bestim- mungen). 33 (schwach.) 38.
BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12, AFD. IV, N:O 3. 7
Reizung giebt
Versuch Art des Frosches Å Å N:o. u. des Präparats. Contractar nicht Contractur bei Druck Cm. bei Druck Cm. 19; R. esculenta. (Vorher 4 Bestim- 2) Duodenum. mungen.) 39. 44. 8) Unterer Theil (Vorhber 5 Bestim- des Darms. mungen.) 39 (schwach). 44, 20: R. esculenta. (Vorher 5 Bestim- &) Duodenum. mungen.) JO 40. 5) Unterer Theil (Vorher 5 Bestim- mungen.) 34 (schwach). 39.
2) Der Druck wurde 2wischen den einzelnen Beobachtungen zum Minimum gesenkt. Durch Entfernung des Quetschhalns wurde der hohe Druck plötelich angebracht; die Reizung geschah unmättelbar darnach.
Versuch 24. BR. esculenta. Duodenum. Bei einem Drucke von re- spective 44, 54, 64, 74 und 84 Cm. giebt die nachfolgende Reizung Con- traction, bei 94 Cm. nicht.
Nach der Versuchsmethode C wurden folgende Werthe
gefunden: Reizung giebt
MERaen ÅVSS Sea SN Contractur nicht Coutractur 0: Na Meka Aa Rs oo bei Druck Cm. bei Druck Cm.
25. R. esculenta. 100. -— Duodenum.
26. R. esculenta «) Duodenum. — 80. (direct aus dem Eis- — 60. kasten genommen). 40. =
50. = 28) Unterer Theil — 60. 40. — — 50
21. Dito. — 60.
Duodenum. 40 (kaum). — 30. =
35 (kaum). =
5 SANTESSON, UBER DIE HOHLEN MUSKELN DES FROSCHES.
251 3 Reizung giebt
Versuch Art des Frosches Contractur nicht Contractur N:o. n: des Erapanats: bei Druck Cm. bei Druck Cm. 28. R. esculenta. 100. —
Duodenum. 110 (kaum). — — 105. 30. Dito. 100. = = 105.
d3. R. temporaria. a) Duodenum. 100 (eben merkbar). —
80 (deutlich). = 90 (schwach). =
40 (stark). = 8) Mittlerer Theil. 80 (deutlich). — 4 90 (schwach). — 60 ( » De — 10 (stark). — 34. R. esculenta. 100 (stark). — Duodenum. 110 (eben merkbar). — Sö: Dito. 100 (ziemlich stark). =S
100 (schwach). = 100 (noch deut-
lich). =
SME R. temporaria. — 80. Duodenum. — 40 (nicht deutlich).
30 (stark). =
= 40,
Die zuerst angefiährten Versuche (A) geben den Druck an, bei welchem eine Contraction ausgeglichen wurde. Die Aus- gleichung begann in den meisten Fällen schnell, bei relativ niedrigem Drucke; aber eine mässige oder schwache HEin- schnärung stand bei viel höherem Drucke noch zurick und musste in mehreren Fällen vernachlässigt werden, was auch im den Versuchstabellen angedeutet ist.
In der Reihe 1 waren die Präparate nicht durch vorherige Versuche ermidet. Die erforderlichen Druckwerthe sind auch relativ gross, nähmlich 95,;—133,> Cm. In der Reihe 2 wurde die Priifung erst nach Versuchen anderer Art ausgefihrt; die Druckwerthe sind hier beträchtlich niedriger, 67—106 Cm., nur in einer Bestimmung (21 8) waren 120 Cm. erforderlich. In
BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. IV. N:o 3. Ö
diesen Reihen wurde der Druck allmählich (während 1/,— Minute oder mehr) erhöht, und der Darm dabei gedehnt SS ermiidet, noch ehe die grösste erforderliche Denekhoke erreicht war. In der Reihe 3 aber wurde ein beträchtlicher Druck plötzlich losgelassen und die Zeit angegeben, nach welcher die Ausgleichung wenigstens beinahe vollständig stattgefunden hatte. Die Druckwerthe, 94—135 Cm., sind zwar nicht viel höher als die vorigen; aber die Contraction leistete in letztern Falle während im allgemeinen 2—4 Minuten dem hohen Drucke einen beträchtlichen Widerstand. Die Contractur be- gann nach 1—2 Minuten sich zu erweitern; eine schwache Einschnirung bestand aber oft 4—6' oder länger. Zwei Ver- suche (41 u. 44) zeigen, dass die Contractur während 1'-—2' einen Druck von 150 Cm. ertragen konnte. Dagegen zeigten mehrere, oben nicht citirte Versuche, dass bei 175-—200 Cm. die Contractur fast augenblicklich ausgeglichen wurde.
Die Versuche nach den Methoden B und C geben die Kraft an, womit die glatten Muskelfasern des Darmes sich gegen einen inneren Druck zu contrahiren vermochten. In der Abtheilung B, Reihe 1, wirkte zwischen den einzelnen Be- stimmungen der Druck auf den Darm ein; dadurch wurde die Kraft der Muskulatur schnell erschöpft. Nach 3 bis 6 Bestim- mungen mit stetig erhöhtem Drucke vermochte sich der Darm schon bei 38—5357 Cm. nicht mehr zu contrahiren. Bei emem Versuche (B, 2 N:o 24) wurde der Druck zwischen den ein- zelnen Beobachtungen zum Minimum gesenkt, und das Con- tractionsvermögen machte sich noch bei 84 Cm. (5:te Bestim- mung) geltend. Daraus ist ersichtlich, dass in den Versuchen unter B, 1 die gefundenen Werthe in Folge der Ermiidung zu niedrig waren. Die Bedeutung dieses Umstandes geht auch aus dem folgenden Versuche deutlich hervor.
Versuch 23. R. esculenta. Oberer Theil des Darmes giebt beim Drucke 39 Cm. durch Reizung starke Contraction. Nachdem derselbe Druck 5 Minuten eingewirkt hatte, giebt Reizung von derselben Stärke nicht mehr Contraction.
Darum wurde bei den Versuchen nach der Methode C der erwartete Maximaldruck plötzliceh applicirt und unmittelbar darnach die Reizung zugefihrt. Präparate von Rama esculenta
10 SANTESSON, UBER DIE HOHLEN MUSKELN DES FROSCHES.
vermochten noch bei 100 Cm. Druck sich deutlich zu contra- hiren. Exemplare, welche direct aus dem Eiskasten genom- men waren, zeigten das eigenthiämliche Verhalten, dass sie schon bei 60 Cm. ihr Contractionsvermögen verloren. Ranae temporariae schienen etwas schwächer als Exemplare der an- deren Art zu sein.
Im Allgemeinen erwies sich der oberste Theil des Darmes, 1—2 Cm. vom Pylorus gerechnet, nicht unbedeutend kräftiger als der folgende Theil. Diese Duodenalportion ist auch mehr dickwandig, weniger durchsichtig und zeigt eine unregelmessig netzartige Anordnung der Plicae der Schleimhaut. 5
Als Ergebniss der angefihrten Versuche tiber die Kraft der glatten Muskelfasern des Froschdarmes kann also ange- geben werden, dass
1) ein kräftiges, unermiidetes Präparat (z. B. Duodenum der R. esculenta) noch bei einem Drucke von 130—150 Cm. Wasser einige Minuten contrahirt bleiben vermag und
2) gegen einen Druck von 100 Cm. Wasser sich noch zu contrahiren im Stande ist.
Die Darmmuskulatur, welche die oben bestimmte Kraft entwickeln kann, ist nicht besonders mächtig. Sie besteht aus einer äusseren, longitudinalen und einer inneren, cirkulären Schicht. Die erstgenannte ist nicht ganz continuirlich, son- dern aus kleinen, durch lockeres Bindegewebe getrennten Bin- deln zusammengesetzt; auch die einzelnen Muskelfasern sind durch Bindegewebe ein wenig aus einander gehalten. Nach Messungen!) an dinnen Querschnitten des leicht zusammen-
') Die Messungen gaben folgende Resultate:
Präparat Longitudinale Schicht. Cirkuläre Schicht. N:o. Dicke Mm. Dicke Mm. I NR (080) TR ERE CR sn AE LI EM 0,036. SYRE SER SSR Ö;0FÄ Ear RENEE RK ONOTASA
NS SEDEN NE P2 Ar RA 0:0247 10 SNES TEE 0,044 TROR SRA SSE TN Sp Dr 03:02:05 RT RT NERE EOS 0,040
SAN ERS SINNET OJ0T8 TRA RN SN Kg RN RE DATE OA AS EP RSrER K 05056: +, £5Pra IRENE RAT 0.042 LINE SR SE SEN EN SS 0:020; 5 KDANES TAR NE 0,044 PFA EN SN O:0275 ERAN EES MUSEN 0,049 i We Es: SRS ANAL 05020) "SETS SENSE ISS RENEE 0,047 (ofvan PER TEN ANNE Ta 07018 ETERN SIN 0,049
BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. IV. N:083. ll
gezogenen, nicht vorher gedehnten Darms (28 Bestimmungen an 21 Schnitten von Duodenum zweier R. temporarie) betrug die Dicke der longitudinalen Schicht im Mittel 0,019 Mm.; die Extreme sind 0,007—0,027 Mm. Die circuläre Schicht ist mächtiger, continuirlich, von den iibrigen Lagen gut getrennt und aus dichtgedrängten Fasern gebildet. Ihre Dicke betrug nach Messungen an denselben Querschnitten im Mittel 0,041 Mm., mit Extremen von 0,013 bis 0,056 Mm. Die bei den Versuchen ausgelösten Contractionen wurden hauptsächlich von der circulären Schicht ausgefiihrt, und die Mächtigkeit der hierbei aktiven Muskulatur iibersteigt also selten 0,05 Mm.
Präparat Longitudinale Schicht. Cirkuläre Schicht. N:o. Dicke Mm. Dicke Mm. (Järn) Bye tl SENT BEA (0 F (Ua BTR ag ERNST SpA BRN SA 0.033 TÖRPERSETTIERVLRE as (0)-(1)9 Ba PR RNA a bt SR TRE SERA EE 0,040 BREAST RE: OM SEREE org BUT RT ONS MIIO ST lg Ape NR OTO TGNY ON REL I AE 0.038 HT 0 NESS SSA ER TIA OFOG eken UP MBE TA 0,040 Zse oe SER sar SO ALONE (OEI ET a SR ARR SR BOREN 0 Ka 1550. Vs SESENASSTE ERRIN SE (ÖR Nn RE RE SE AKA 0,0351 SÅ FoP ra RESER (MOS AL Nad sars s 0NNDG TAR ANN Sp ESS a En ()N0H:3, = oc Ass SL ESAE EA BST ER 0.031 RENA SEE ORTAE (ÖJA lö sp LEN Fur SE AE 0 DA 232 EN TT ERA EE ÖS NNE ke pa AR SER 2 ra ONE 15 CINEASTEN obe FSA DE (NE NE [DE VAA Pe KE SLAS ES 0,042 1/D LEA CNG SASHA SE SE VVD (0702 SMET FI SR Nr SEN 0,038 UFfe RIE SR ANSER 010 20WE TALES TA AEA 0.047 lill sn LINES NNE SAS Sa sa Eset a Lia 0,051 TÖRNESEISERE SasE SEE Sa UPDATE SEE STEEN Te 0,056 2 UR Er SÅ SLE [Ö10T, MR or REL dd fee 0,056 PAINS ANSE PAIN Vila (018109 Mr Ner atipa ps fi hatar a 0,036
12 SANTESSON, ÖBER DIE HOHLEN MUSKELN DES FROSCHES.
Kapitel II. Die Festigkeit des Froschdarmes.
In Zusammenhang mit den im vorigen Kapitel angefährten
Versuchen habe ich auch gesucht die Festigkeit der Darm- wand ungefähr zu bestimmen. GRÉHANT und QUINQUAUD haben die Festigkeit der Blutgefässe studirt!), und nach einer ähn- lichen Methode sind die zu erwähnenden Experimente aus- gefihrt. Ein Theil dieser Versuche wurde in Zusammenhang mit der Reihe C (s. das vorige Kapitel) mittelst Wasserdruckes angestellt. Da aber die disponible Druckhöhe sich in mehreren Fällen unzureichend erwies, wurde Quecksilberdruck angewandt. Der Darm war mit 0,6 pet NaCl-lösung gefillt.
Die Versuche mit Wasserdruck gaben folgende Werthe:
Versuch Art des Frosches Der Darm zerriss bei N:o. u. des Präparats. einem Wasserdruck von. 40. R. temporaria. 344 Om.
42. Dito, (unterer Theil. des Darms). 243 43. Dito. 246 >» 44. R. esculenta. 344 » (zerriss nach 3—4 (Unterer Theil). Minuten).
45. R. temporia:
a) Duodenum. JHOT
8) Analportion. 255 > 46. R. esculenta. 344 >
Bei mehreren Versuchen ertrug das Präparat den höchsten disponiblen Druck ohne zu bersten, z. B.
Versuch Art des Frosches Der Darm erträgt N:o. u. des Präparats. einen Druck von. 39. R. esculenta. 335 Cm.
41. R. temporaria. 342 >
42 u. 43. R. temporaria. 344 > Duodenum.
44. R. esculenta. 344 > Duodenum.
') GRÉHANT u. QUINQUAUD: Comptes rendus de la Societé de Bio- logie, 1885 S. 160—162.
BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. aAFD. IV. N:083. 13
Die Versuche mit Hg-Druck!) gaben folgende Resultate:
Der Darm zerriss bei einem Druck von Hg Cm. Wasser Cm. D3. R. esculenta 48,5. 659,6.
(direct aus dem Eis- kasten genommen).
Versuch Art des Frosches N:o. u. des Präparats.
49. Dito. 45. 612. 56. Dito (Duodenum). 35,5 476,7. 54. Dito > 33. 448,8. 52. Dito > 2: 367,2. 59. R. temporaria. ERE 265,2. Duodenum. 51. R. temporaria. 18. 244. 50. Dito. 15. 204.
Die Ergebnisse dieser Versuche sind also sehr variabel und die Sprengungswerthe schwanken zwischen 204 bis nahezu 660 Cm. Wasser. Fir Präparate von R. esculenta liegt der Werth im Allgemeinen zwischen 340—400 Cm., fär R. tem- poraria zwischen 240—340 Cm. Vielleicht ist es ein Zufall, dass FEisfrösche die unvergleichlich höchsten Werthe gegeben haben. Ist der Mesenterialrand beschädigt, so berstet das Präparat leicht; gewöhnlich entsteht das Loch längs dem Mesenterial- rande. Des hohen Druckes ungeachtet zeigten die Därme in mehreren Fällen bis nahe zum Bersten keine Filtration. Nach- dem ein sehr hoher Druck eingewirkt hatte, erwies sich der Darm in den meisten Fällen fär Electricität nicht mehr reizbar.
1) Ductus coledochus war gebunden.
14 SANTESSON, UBER DIE HOHLEN MUSKELN DES FROSCHES.
Kapitel III Einige Versuche iiber die Kraft und die Festigkeit des Frosechherzens.
Die Methode, welche zur Untersuchung der Kraft des Darmes angewandt worden war, eignete sich auch vorziglich. zur Präfung der Kraft des Herzens, woriiber einige Bestim- mungen hier mitgetheilt werden.
Bei einem hohen inneren Drucke schwillt das Herz bedeutend an, und die Contractionen werden bald so schwach, dass man an der äusseren Oberfläche desselben die Bewegungen nicht mehr deutlich sehen kann. Um diese wahrnehmbar zu machen, wurde der kurze Arm eines langen, sehr leichten Hebels aus Strohhalm unten an die Herzkammer angelegt, während das andere Ende des Hebels durch Vermittelung eines kurzen und krummen Barthaares fast ohne Frietion an einen stehenden, berussten Cylinder sehrieb. Die Contractionen wurden 8 Mal vergrössert. Wenn weder mit dem Auge noch mit dem Hebel äussere Bewegungen mehr beobachtet werden konnten, zeigten oft Blutkörperchen, Luftblasen oder dergleichen in der engen Glascanile durch rhytmische Bewegungen, dass das Herz sich noch contrahirte.
Die Caniule wurde entweder durch die V. cava inf. im Sinus venosus eimgebunden und alle die iibrigen Gefässe des Herzens zugebunden, oder die Canile wurde direct in die Kammer eingefihrt und eine Ligatur ungefähr in die Atrio- ventriculargrenze gelegt. Hörten durch die Ligatur die spon- tanen Contractionen auf, so wurde das Herz durch Inductions- ströme gereizt.
Die Versuche gaben folgende Werthe:
Contractionen RR Versuch Art des Frosches beim Drucke Cm. Wasser beim Dkucke N:0. u. des Präparats. Registrir- Sichtbar z : a Cm. Wasser. bar. in der Caniile. 1; R. temporaria. -— 131,5. SE Ganzes Herz. 2 R. temporaria. a) ganzes Herz. -— 93: fr
8) Kammer. — 145. 145.
BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. IV. N:0 3. 15
Å Contractionen era Versuch Art des Frosches beim Drucke Om. Wasser ben iDrucke N:o. u. des Präparats. Revgistrir- ; Sichtbar OM WAssen bar. in der Caniile. 3. R. temporaria = 203. - Kammer. 4, Dito. 133 (kaum). 250 (schwach). — 5. Dito. — 213. filtrirt stark: 6. Dito. 102: 213: 213: Te Dito. 103. — 9: 8. Dito (Elektrische reizung). 139. = 139. 9. Dito. 123: — 123. 10. Dito. -— 162. — aa Dito. 3 = = 12: R. temporaria. = 93. SN
Gauzes Herz. Spon- tane Contractionen. 13: R. temporaria. — 80. 92. Kammer + Theile der Vorhöfe. 14. R. temporaria. a) Kammer + Theile der Vorhöfe. 92. — — 8) Kammer allein. — 130. 143. 15. R. temporaria. 103. — = Kammer.
Diese Versuche zeigen, dass die Herzmuskulatur eine sehr beträchtliche Kraft besitzt, sowie dass im Allgemeinen das Herz berstet, ehe das Contractionsvermögen verloren gegangen ist. In mehreren Fällen konnten bei einem Drucke von mehr als 130 Cm. Wasser die Contractionen noch registrirt werden, und bei einem Drucke von 200 bis 250 Cm. konnte man rhytmische Bewegungen der Partikelehen in der Caniile wahrnehmen. Oft wurde das Herz zerrissen, bevor ein so hoher Druck erreicht war, was wahrscheinlich aus Beschädigung bei der Präparation sich erklären lässt.
Die oben mitgetheilten Versuche geben eine approximative Vorstellung der beträchtlichen Kraft, welche die organischen Muskelfasern und die Muskulatur des Herzens besitzen. Sie
16 SANTESSON, UBER DIE HOHLEN MUSKELN DES FROSCHES.
zeigen, wie auch die oben citirten Untersuchungen von GRÉ- HANT und QUINQUAUD, dass im lebenden Körper die Kraft der Muskulatur und die Festigkeit der meisten Gewebe und Or- gane bei weitem grösser sind, als es unter physiologischen Verhältnissen nöthig seim dirfte.
BIHANG TILL K. SVENSKA VET.-AKAD. HANDLINGAR. Band, 12. Afd. IV. N:o 4.
NEW OR IMPERFECTLY KNOWN
ISO POTDA.
CARL BOVALLIUS.
BEASRA EN:
WITH 4 PLATES.
COMMUNICATED TO THE ROY. SWEDISH ACADEMY OF SCIENCES, 1886, MAY 12.
| STOCKHOLM, 1887. KOÖONEL BORTRYCEREBTIRI P. A. NORSTEDT & SÖNER.
,
| vil vi Hl 73
STEKTE PE nb
É he NE | Aa NN i
WO YJJTISTAH 39MI Ad
Ar AR imot s
ö Mt - '; ig årh il D FIT IRC MRI NSP j VE a Md / REL Re JR kl Ja mg ; E RE. i ä MILS Al ML , -
SÅ
tfravens VlRID We » UN vn, vd JR fä
eV
I SVIVC
An SÖ w (Ng van. ul all
- Kl dd [ fn
LSE VM Na
” å reCn Så Me
1. Nerocila philippensis, n. sp.
Diagn. Corpus elongatum, fere lineare, plus quam ter longius quam latius.
Caput permagnum, fere quadratum, paulo latius quam longius.
Oculi minuti, distinceti, rotundati.
Antenme primi paris septem-articulate, antennis secundi paris vix crassiores, sed paulo breviores.
FEpimera segmenti quinti segmentum Xquantia, cetera segmenta superantia.
Segmenta plei subequalia; anguli inferiores segmenti primi angulos superiores segmenti tertii attingentes, anguli inferiores segmenti secundi angulos inferiores segmenti quinti paulo super- antes, anguli inferiores segmenti tertii angulos inferiores segmenti quarti attingentes, anguli inferiores segmenti quarti et quinti su- perioribus multo breviores.
Urus quam pleon longius, longius quam latius, fere rectangu- lare, margine posteriore rotundato, non carinatum.
The body is elongate, almost linear, more than three times longer than broad.
The head is very large, nearly square, only a little broader than long.
'The eyes are small, distinct, round.
The first pair of antenn are seven-jointed, almost as slender as the ones of the second pair, but a little shorter.
The epimerals of the fifth segment are as long as the segment, the other epimerals are longer than the corresponding segments.
The segments of the pleon are subequal in length, the lower corners of the first segment reach to the upper corners of the fourth; the lower corners of the second reach a little farther than the lower corners of the fifth; the lower corners of the third reach to the lower corners of the fourth. The lower corners of the fourth and fifth segments are much shorter than the corresponding upper corners.
4 CARL BOVALLIUS, NEW ISOPODA. ITII.
The urus is longer than broad, almost rectangular, not cari- nated on the upper side, the hinder margin rounded.
The animal in question is closely allied to MNerocila cebu- anda, SCHIOEDTE and MEINERT, and N. pheopleura, BLEEKER. With the first it has in common the shape of the pereion and of the legs, with the latter most of the characteristics of the pleon and of the urus.
Ovigerous female. Pl. 15 fig TD
The head is very long, with the anterior margin broadly rounded, the antenne are fixed at the midth of the under-side, leaving anteriorly a broad smooth, spade-shaped part of the head. The head is longer than the first pereional segment and half the second together (8:7), and broader than half the fourth (11:20); it is only a little shorter than broad (9:11).
The eyes are black, small, very distinct, situated at the hinder margin of the head, distant by three fourths of the bredth of the head.
The first pair of antenne (P1. I fig. 3) reach a little beyond the anterior margin of the first pereional segment, they are not compressed; they show a distinct three-jointed peduncle, the second joint the longest, and a four-jointed flagellum, shorter than the two preceding joints together. The joints of the flagellum are equal, each carrying two or three very short hairs at the hinder outer corner.
The second pair (P1. I fig. 3), are as robust as the first pair, a little longer, totally smooth, without distinction between peduncle and flagellum; they reach to the middle of the first pereional segment.
The labrur is very prominent, broadly rounded at the lower margin.
The mandibles (P1. I, fig. 4) are broad; the tip is strongly arched, excavated at the inner side, ending in a sharply pointed edge with two broad teeth below; the whole is of the same shape as the upper jaw of the bill of a faucon. The palp is short but robust, the first joint is the longest and thickest, the second only half as thick and a little shorter, the third tapering, as long as the second, provided with three or four minute bristles at the tip.
BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. IV. N:o4. Ö
The first pair of maxille (P1. T, fig. 5) are slender, straight, with two larger and two smaller spine-like teeth at the tip.
The second pair (P1. I, fig. 6) are stout, thick, feebly hol- lowed at the amterior side, not surrounding the first pair; at the free end they show a rounded head with two short but strong, feebly bent teeth, and at the inner side of this head a small spherical articulating (7) joimt, armed with a strong tooth.
The maxillipeds (P1. I, fig. 7) are very simple, consisting of three thick joints, the second the longest, the last ovate, armed with two hooked teeth at the tip and a straight one at the inner side.
The pereion is strongly convex, almost compressed. The first segment is three-sinuated at the anterior margin, the lateral sinus bordering the cyes; it is longer than the second. The sixth and seventh segments are the longest, equal; the fourth is the shortest.
The epimerals (P1. I, fig. 2) of the first segment are the smallest, rounded behind, longer than the segment. 'The ones of the third and fourth segments are longer, obtusely pointed behind, longer than the segments; the epimerals of the fifth seg- ment are a little deeper, obtusely pointed behind, scarcely as long as the segment. The ones of the sixth and seventh segments are spindle-shaped, acutely pointed behind, longer than the corresponding segments. "The last pair reach to half the length of the first pleonal segment.
The first to third pairs of pereiopoda have the femur broad and short; the fourth to seventh pair have the femora longer, nearly linear. The genu is long and stout in all pairs, the tibia and carpus very short, the metacarpus tolerably long, with well developed articulation for the dactylus; the dactylus is strongly hooked, very long, a little shorter in the two last pairs. In the first five pairs it is constrieted at the base. (PL. I, fig. 8—10:)
The pleon is a little shorter than the last two pereional seoments. The segments are equal in length, the first a little the broadest; the upper hinder corners of the segments are obtuse, increasing in length backwards, the inferior corners are very long in the first two segments, much shorter in the third, and very small in the last two segments. The inferior corners of the first two seoments are flat, elongate-ovate, the ones of the first seoment reach to the end of the inferior
6 CARL BOVALLIUS, NEW I1ISOPODA. III.
corners of the third segment, the ones of the second segment beyond the inferior corners of the fifth segment. The inferior corners of the third reach to the inferior corners of the fourth segments, they are vertical.
The second pair of pleopoda (PI. I, fig. 11) carry a ta- pering styliform process at the inner lamina. t
The urus is longer than the pleon, as long as the first three pereional segments. It is nearly rectangular, the hinder margin broadly rounded, produced in the middle; the sides are straight, the surface is smooth. It is a little longer than broad.
The uropoda (P1. I fig. 12) are much longer than the urus, the rami are thick, tapering backwards, the inner is shorter than the outer (11:18) but longer than the peduncle (11:38).
Colour. Greenish white, densely spotted with dark brown
minute dots.
Length. 26 m.m.
Hab. The coast of the Philippine Isles. (S. M.)
2. Nerocila Lovéeni, n. sp.
Diagn. Corpus deplanatum, rotundatum, fere latius quam longius.
Caput parvum, latius quam longius, segmento quarto pereii quater angustius.
Oculi parvi, obscure definiti.
Antenne primi paris septem-articulate, antennis secundi paris paulo crassiores ac breviores. Antenn&e secundi paris septem- articulat2>e. |
Anguli segmenti primi pereii valde producti, angulos segmenti secundi attingentes, anguli segmenti septimi angulos superiores segmenti quinti plei fere attingentes.
FEpimera maxima, perlonge producta, attenuata,ensiformia,acuta; epimera segmenti septimi longissima, apicem pedunculi pedum uri fere attingentia.
Segmenta plei subequalia, anguli superiores valde producti, acuti, anguli inferiores segmentorum primi et secundi longissimi, anguli inferiores segmentorum sequentium evanidi.
Urus latum, rotundatum, latius quam longius.
Uropoda ramis longis, falcatis.
nm . .
The body is depressed, nearly circular, almost broader than long.
The head is small, broader than long, as broad as a fourth of the bredth of the fourth pereional segment.
BIHANG TILL K, SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. IV. N:o4. 7
The eyes are small, indistinct.
The first pair of antenne are seven-jointed, a little shorter but thicker than the second pair, which also are seven-jointed.
The hinder corners of the first segment of the pereion are very produced, falciform, almost reaching to the ends of the corners of the second segment; the hinder corners of the se- venth segment reach almost to the ends of the upper corners of the last pleonal segment.
The epimerals are very long, extremely produced, flattened in the form of sabres or flat horns, very sharp; the ones of the seventh segment are the longest and broadest, they reach nearly to the end of the peduncles of the uropoda.
The segments of the pleon are subequal in length, the upper corners are very produced, sharp; the inferior corners of the first and second segments are very long, the inferior corners of the other segments are not developed.
The urus is broad, rounded, broader than long.
The uropoda are provided with long, falciform rami.
Nerocila Lovéni is a well defined species, its next allies are N. depressa, MILNE-EDWARDS and N. serra, SCHIOEDTE and MuinErt. It is easily distinguished from both by the totally flattened body, recalling the form of Serolis, and by the enormous development of the posterior corners of the first pereional segment.
Virgo. P1. I, fig; 18—17; P1. YI, fig. 18—21.
The body is flat as a penny piece, broader than long, the measure taken from the outside of the epimerals (34:33) its form is nearly circular. It is not fully symmetrical, the right side being a little broader than the left.
The head is irregularly semicircular, twice as broad as long, scarcely as broad as a fourth of the fourth pereional segment (5:21); the front is feebly rounded.
The eyes are small, indistinct, distant by four fifths of the bredth of the head.
The first pair of antenne (PI. I, fig. 13) are seven-jointed, without distinction between peduncle and flagellum. The first joimt is a little thicker than the following ones, and a little shorter than the second, which is the largest, the last joint is slender and carries a few minute hairs.
8 CARL BOVALLIUS, NEW ISOPODA. III.
The second pair (P1. I, fig. 13) reach a little beyond half the first pereional segment; they are a little longer than the first pair, and, except the basal joint, more slender. The first joint is thick ovate, as long as the second, the succeed- ing five joints are subequal, the last feebly bent forwards, without hairs.
The labrum is thick, semicircular.
The mandibles (P1. I, fig. 14) are comparatively narrow, the free end thicker, bent in an obtuse angle, the inner side excavated, ending in a gouge-like tooth, with two small pro- minences below. The palp is short but very robust, the first joint very thick and broad, longer than the two succeeding together, the second joint is not half as broad as the first, but twice as long as the last, which is rounded at the tip, with- out hairs.
The first pair of maxille (P1. TI, fig. 15) are styliform, simple, armed at the apex with three spine-like teeth, feebly curved at the tips.
The second pair (P1. I, fig. 16) are thick, robust, a little flattened at the anterior side; the free end forming a small head excavated at the inne side, and armed with two short, hook-like teeth; in the excavation is inserted, a rounded, pillow- like joint armed with a hook-like tooth.
The mawillipeds (P1. I, fig. 17) are robust, the last joimt conical, armed with two small, hook-like teeth.
The pereion is very dilated, almost totally flat, the posterior corners of the seoments are strongly produced. The first segment is the longest, almost as long as the last two ones together, the anterior margin is distinctly tri-sinuated, the median sinus deeper than the lateral; the hinder margin is semicircular, the produced corners are very long, flat, feebly bent back- wards, almost reaching to the ends of the corners of the second seoment. The second to fifth segments are subequal in length, the sixth and seventh a little shorter, subequal. The posterior produced corners of the second and third segments are the shortest, the following increasing in length backwards, the ones of the seventh segment are the longest, reaching beyond the superior corners of the last pleonal segment. The colour of the pereion is yellowish brown with dark brown spots borde- ring the hinder margins of the seoments, and two parallel, obscure, black bands from the fifth segment down the sides of the
BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. IV. N:o 4. Ö
pleon. The sides of the segments with the epimerals, the hinder margin of the last pereional segment, and the antenior margin of the first pleonal segment form a frame around the under-side of the pereion, which is hollowed.
The epimerals (P1. II, fig. 19) are strongly developed, sabre-formed, increasing in length and bredth backwards; the are flat, acute, feebly bent, the ones of the seventh segment is more straight than the others. The epimerals of the fifth segment reach to the anterior margin of the pleon, those of the sixth segment to the anterior margin of the urus, and those of the seventh segment beyond the midth of the urus.
The pereiopoda (P1. II, fig. 20 and 21) are subequal in length. The femur of the first pair is the shortest, that of the fifth pair the longest; the metacarpi of the first four pairs are totally smooth, those of the last three pairs are armed with three or four minute teeth. The dactyli of the first three pairs are a little longer than those of the succeeding pairs; all strongly curved, the articulation with the metacarpi is well developed.
The pleon is more than twice as broad as long (26:11); the segments are subequal in length, the first much the broadest. The superior corners of the first two segments are very long and flattened, those of the following segments decrease in length. The superior corners of the first segment reach to, or beyond the anterior margin of the last pleonal segment, those of the second beyond the anterior margin of the urus. The inferior corners of the first segment reach beyond the midth of the urus, as far as the epimerals of the last pereional seg- ment; the ones of the second pair reach to, or beyond the ends of the peduncles of the uropoda. In the last three segments the inferior corners are obsolete.
The pleopoda are short, nearly circular, thick. Those of the second pair want a styliform process.
The urus is a little longer than the pleon (12:11), as long as the last three pereional segments together, broader than long (4:33), semicircular; the surface 1s smooth, without im- pressions; the margins are even.
The uropoda are inequal in the specimen examined, the right uropod having the rami nearly of equal size, the left having the outer ramus a third longer. 'The rami are slender, falciform.
10 CARL BOVALLIUS, NEW ISOPODA. III.
Colour. Brownish yellow. Length. 16 mm. Hab. The coast of Java. (S. M-.)
The only specimen hitherto known was captured by the late Captain GEORG VON SCHÉELE, of the swedish ship Monarch, in the year 1884.
5. Nerocila laticeps, n. sp.
Diagn. Corpus ovatum. duplo longius quam latius.
Caput magnum, duplo latius quam longius.
Oculi distincti, ovati.
Antenme primi paris sex-articulate, articulo primo crasso. Antenn&e secundi paris antennis primi paris longiores.
Epimera segmentorum secundi, tertii et quarti segmenta superantia. Epimera segmenti quinti segmentum &Xquantia. Epi- mera segmentorum sexti et septimi segmenta multo breviora.
Segmentum primum plei secundo brevius. Anguli inferiores segmenti secundi angulos segmenti quinti explentes.
Ramus interior pedum uri exteriore paulo brevior et angustior.
The body is ovate, twice as long as broad.
The head is large, twice as broad as long.
The eyes are distinct, ovate.
The first pair of antenne are six-jointed, the first joint is thick. The second pair are longer than the first pair.
The epimerals of the second, third and fourth segments are longer than the corresponding segments; the ones of the fifth segment are as long as the segment. The ones of the sixth and seventh segments are much shorter than the segments.
The first segment of the pleon is shorter than the seoond. The lower corners of the second segment reach to the upper corners of the fifth. :
The inner ramus of the uropoda is a little shorter and narrower than the outer.
Nerocila laticeps comes nearest to N. maculata, MILNnE EpwaArps and N. latiuscula, DANA, but is to be distinguished from the first by the broad head, the prominent hinder corners of the fifth pereional segment, by the short, first pleonal segment and by the narrow, inner ramus of the uropoda, from the latter by the length of the hinder corners of the last pereional segments, by the length of the inferior corners of the second pleonal seg-
BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. IV. N:o 4, 11
ment, by the length of the urus, and by the form of the uropoda.
OÖvigerous female. PLYITI, fig. 22—26 and PI. III, fig. 27 and 28.
The body is tolerably convex, ovate, totally smooth, a little more than twice as long as broad (31:15).
The head is very broad, nearly half as broad as the fourth pereional segment (23:50); the midth of the anterior margin is feebly projecting; it is scarcely more than twice as broad as long (23:11), not immersed; fully as long as the first pe- reional segment.
The eyes are tolerably large, very distinct, transversally ovate.
The first pair of antennce (P1. II, fig. 22) are six-jointed, the three first joimts subequal in length, the first very thick almost inflated, the fourth and fifth joints are subequal but narrower than the third, the last joint is very minute; they reach only a little beyond the anterior margin of the first pereional segment.
The second pair (PI. II, fig. 22) are longer and more slender than the first, eleven-jointed, the first joint is thick, the second very short, the third to sixth subequal in length, the five last ones very short, subequal, scarcely as long as the two preceding together. They reach a little beyond the midth of the first pereional segment.
The labrum is very deep and large, rounded below, hanging down as a courtain.
The mandibles (P1. II, fig. 23) are long, narrow, with the free lower end almost spirally bent around the maxille, and ending in a feebly hollowed, long tooth. The three-jointed palp is comparatively slender, the first joint the longest, the second much shorter, the third almost as long as the first, tipped with three longer and four to six shorter bristles.
The first pair of maxille are simple, long, slender as in N. philippensis, but armed at the tip with one strong tooth and two bristles.
The second pair are exactly of the same building as in N. philippensis, but more soft, and armed with shorter, hooked spines.
12 CARL BOVALLIUS, NEW ISOPODA. HI.
The mazillipeds are like those already deseribed in N. philippensis.
The pereion: the first segment is longer than the second, the second third and fourth are equal, the fifth and sixth are the longest, equal, the seventh is as long as the first. The anterior margin of the first segment is distinetly three-sinuated, the large median sinus is much deeper than the lateral. The hinder corners of the first and fourth segments are distinctly produced, obtuse, the ones of the sixth and seventh seoments are sharply produced, the last ones reaching to the upper corner of the second pleonal segment.
The epimerals (P1. III, fig. 28) are very thick, the first four pairs dilated inwards, the first three pairs are the shortest, subequal, but longer than the corresponding segments. The ones of the fifth segment are as long as the segment, obtusely pointed; the epimerals of the sixth and seventh segments are longer than the preceding, sharply pointed, subequal; they are much shorter than the segments.
The last pair of pereiopoda (PL-II, fig: 25) areva little longer and more slender than the others, wil shorter dactylus, and three very short spines on the inner side of the carpus. 'The outer side of the femora of all pairs is hollowed for the reception of the rest of the leg, thus forming two sharp keels, the anterior being the highest. The dactyli of the first six pairs are longer than the three preceding joints together, stroneoly curnvedsn (Pl ihcn24).
'The ovitectrices are three on each side, feebly striated; the last pair are uncommonly large, reaching almost to the end of the urus.
The pleon is twice as broad as long, shorter than the last two pereional segments; the first seoment is shorter than the second, the others are subequal. All the upper corners are well developed, sharp, subequal in length. The inferior corners of the first segment are strong, Rd, feebly bent upwards, reaching beyond the upper corner of le second segment; the ones of the second segment are longer, reaching to the upper corners of the last seoment; the inferior corners of the third are minute but very sharp. The two last seoments want in- ferior corners.
The second pair of pleopoda are provided with a styliform process at the inner lamina.
BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. IV. N:o4. 13
The urus is broad at the base, the margins rounded, feebly tapering, the midth of the hinder margin is a little projecting. It is broader than long (8:4), a little longer than the pleon, and (12:11) as long as the last two pereional segments. The upper surface is totally smooth, without impressions.
The uropoda (P1. II; fig. 26) reach a little beyond the urus. The rami are elongate ovate; the inner ramus is as long as the peduncle, a fourth shorter than the outer ramus, and a little narrower.
Colour. Bright yellowish, without spots or bands.
Length. 29 mm.
Hab. " West coast of Africa. (SS. M-.)
4. Anilocra leptosoma BLErEKeEr, Var. caudata, n.
The animal in question differs from Anilocra leptosoma, BLEEKER, by the broader head, the shorter pleon with the first segment totally concealed by the last pereional segment, and the very long urus.
Virgo. Pl. III, fig. 29—38.
The body is four times longer than broad, very convex transversally.
The head is triangular, truncated in front, broader than long (5:43), and broader than half the bredth of the fourth pereional segment (5 :9):
The eyes are very large, distant by less than a third of the bredth of the head.
The first pair of antenn (Pl. III, fig. 31) are eight-jointed, the peduncle is distinct, threejomted, the third joint is the long- est, projecting into an broad process amteriorly; the flagellum, is five-jointed, the first joint is much the longest, all carrying minute hairs.
The second pair (P1. III, fig. 31) are eight-jointed, the first joint thick, almost inflated, the sixth joint the longest. They are much longer than the first pair, and reach almost to the anterior margin of the second pereional segment.
The labrum 1s prominent, thick, rounded below.
The mandibles (P1. III, fig. 32) are small, narrow, the free end bent inwards, they end in a long hollowed tooth. The palp is very
14 CARL BOVALLIUS, NEW ISOPODA. III.
thick, the first joint long, thicker than the mandible itself, the second joint thick, a little shorter than the first, the third much shorter, thick, rapidly tapering, provided with three to four bristles at the tip.
The first pair of maxzille (P1. III, fig. 33) are styliform, tipped with three spine-like teeth feebly bent at the end.
The second pair (P1. III, fig. 34) are tubiform, soft, the free margins bordered with minute teeth and some few short hooked spines.
The maxillipeds (P1. III, fig. 35) are robust, the last joimt short, armed with three to four short hooked spines.
The pereion; the first segment is longer than the second; the sixth the longest, the seventh is scarcely longer than half the sixth.
The epimerals (P1. III, fig. 30) are small, the ones of the second and third segment are as long as the segments, the succeeding do scarcely occupy more than half the length of the corresponding segments.
The pereiopoda (P1. III, fig. 36 and 37) are increasing in length backwards. The dactyli of the first four pairs are constricted at the base, and strongly enlarged immediatly below the constriction.
The pleon is scarcely longer than the sixth pereional segment; the first segment is almost totally concealed, the succeeding subequal in length.
The pleopoda are very large and thick.
The urus is broader behind the middle than at the base, nearly twice as long as broad at the base (9:35), longer van the pleon and the last pereional segment.
The uropoda (PI. III, fig. 38) rök beyond the urus; the rami are elongate, rounded behind, fringed with minute hairs. 'The inner ramus is a little longer and broader than the outer.
Colour. Greyish white, almost hyaline, with fine arborescent
spots of dark green.
Length. 23 mm.
Hab. "The coast of the Philippine Isles. (C. B.)
BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. IV. N:o4. 15
Aniloera Hedenborgi, n. sp.
The name in honour of Doctor JOHAN HEDENBORG, a zealous collector of zoological specimens for the R. Swedish State museum.
Diagn. Corpus fere ellipticum, plus quam duplo longius quam latius. Caput magnum, triangulatum, duplo latius quam longius. Oculi ovati, valde distantes.
Antenne primi paris teretes, non dilatate. Antenn&e secundi paris antennis primi paris teretiores ac longiores.
Epimera segmentorum secundi et tertii segmenta explentia, cetera segmentis multo breviora.
Pedes pereii quarti paris ceteris breviores.
Segmentum primum plei secundo longius.
Urus fere rotundatum quam pleon vix longius; latius quam longius.
Uropoda tamis elongatis ovatis, interno breviore.
The body is nearly elliptical, more than twice as long as broad. -
The head is large triangular, twice broader than long.
The eyes are ovate, widely distant.
The first pair of antenne are slender, not dilated or in- flated. The second pair are longer and more slender than the first pair.
The epimerals of the first and second segments are as long as the segments, the others are much shorter than the corre- sponding segments.
The fourth pair of peretopoda are much shorter than the others.
The first segment of the pleon is longer than the second.
The uwurus is broader than long, nearly rounded, scarcely longer than the pleon.
The rami of the uropoda are elongate-ovate, the inner ramus is shorter than the outer.
The nearest allies to the animal are Anilocra physodes and A. laticauda, MILnNE-EpwaARrbDs. From the first our animal differs by the form of the antenn&e and the epimerals, from the latter by the length of the fourth pair of pereiopoda, the form of the urus, and by the short inner ramus of the uropoda.
OQvigerous female. BITEN fir: 390 PIIIVA fesA0- 40:
The body is tolerably convex transversally and longitud- inally, more than twice as long as broad (7:23).
16 CARL BOVALLIUS, NEW ISOPODA. III.
The head is triangular, truncated anteriorly, not immersed, more than twice as broad as long (9:4); it is a little broader than a third of the fourth pereional segment.
The eyes are small, ovate, distant by two thirds of the bredth of the head.
The first pair of antenne (P1. IV, fig. 41) are slender, eight-jointed, without distinction between peduncle and fla- gellum. The first joint is as long and broad as the second, the last joint is half as long as the next preceding. They reach to the midth of the first pereional segment.
The second pair (P1. IV, fig. 41) are longer than the first pair, scarcely more slender, not compressed, nine-jointed, the sixth joint the longest.
The labrum is short, broadly rounded.
The mandibles (P1. IV, fig. 42) are short, robust, the free end is half spirally bent, ending into a simple, broad, gouge-like tooth. The palp is uncommonly slender, the first joint is the longest, the second two thirds of the first, armed with some minute spines along the outer margin. The third is a little longer than half the preceding, broadly ovate, provided with some very minute hairs.
The first pair of maxille are styliform comparatively thick, armed at the tip with one strong tooth and two spines.
The second pair are thick, robust, of the same form as in the preceding species.
The maxillipeds are very short, three-jointed, not reaching to the tip of the maxillze.
The pereion is very convex, elliptical, the fifth segment the broadest. The first segment is longer than the second, the anterior margin is fully straight, without sinuations. The second segment is the shortest, the sixth the longest. The posterior corners of the first and second segments are rectan- gular, feebly rounded; those of the third and fourth truncated, rounded, those of the fifth rounded, those of the sixth feebly produced, rounded, those of the seventh segment produced, sharp-pointed.
The epimerals (P1. TV, fig. 40) of the second and third segments are as long as the segments, rounded behind; those of the fourth occupy a little more than half the length of the segment; those of the fifth and sixth scarcely half the
BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12, AFD. IV. N:o 4. 17
segment; those of the last segment are the longest, equalling two thirds of the segment.
The ovitectrices are feebly striated, not reaching beyond the first pleonal segment.
The pereiopoda (P1. IV, fig. 43 and 44). The first to third pairs increase in length, the fourth are abruptly shorter, the following increasimg, the last pair are only a little longer than the sixth. The dactyli of the first three pairs are of mode- rate size, as long as the two preceding joints, feebly curved, those of the last two pairs are short, shorter than the metacarpi.
The pleon is broader than long (7 :5), shorter than the last two pereional segments (5 :6); the first segment is the longest and broadest, the three succeeding are subequal in length, the last only a little shorter than the first. 'The posterior corners are produced, sharp-pointed, decreasing in length backwards.
The pleopoda are long, reaching beyond the midth of the urus.
The urus is tolerably long, a little longer than the pleon (11:10), rounded, broader than long (13:11); the midth of the hinder margin is feebly produced.
The uropoda (P1. IV, fig. 45) reach far beyond the urus, the peduncle is broad, the projecting part obtuse. 'Ihe inner ramus is a third shorter than the outer, almost as long as the peduncle, both are elongate ovate.
Colour. Greenish brown.
Length. 20 mm.
Hab. "The Mediterranean? (S. M.) Collected by D. J.
HEDENBORG. 1838.
6. Anilocra guinensis, n. sp.
Diagn. Corpus ellipticum, ter fere longius quam latius.
Caput latum, margine frontali recto, quam segmentum quartum pereii ter angustius.
Oculi distinceti, elongati ovati.
Antenne primi paris paulo compresse; antenne secundi paris longiores, paulo angustiores, leviter compress2e.
Anguli posteriores segmentorum quarti et quinti pereii truncati.
Femora pedum pereii parium quattuor posteriorum non cari- nata, pedes septimi paris ceteris multo longiores.
Segmentum primum plei partim obtectum, segmenta cetera subequalia.
Urus leve, rotundatum, longitudine latitudinem 2quans.
Rami pedum uri equales, elongati ovati.
18 CARL BOVALLIUS, NEW ISOPODA. III.
The body is elliptical, almost three times longer than broad.
The head is broad, as broad as a third of the bredth of the fourth pereional segment; the anterior margin is straight.
The eyes are distinct, elongate-ovate.
The first pair of antenn& are a little compressed; the se- cond pair are longer, a little more slender, feebly compressed.
The posterior corners of the fourth and fifth pereional seoments are truncated.
The femora of the last four pairs of peretopoda are not carimated; the seventh pair are much longer than the pre- ceding pairs.
The first segment of the pleon is partly obtected, the four sueceeding are subequal in length.
The urus is smooth, rounded.
The rami of the uropoda are subequal in length, elongate- ovate.
Anilocra guinensis is most nearly allied with A. coxalis, SCHIOEDTE and MEINERT, but differs by the truncated corners of the fourth and fifth pereional segments, the not carimated femora of the last four pairs of pereiopoda, the form of the urus, a. o.
OÖvigerous female. Pl. IV, fig. 46—54.
The body is transversally convex, the surface smooth and hard. ;
The head is broadly triangular, truncated in front, broader than long (11:58); the frontal margin is straight, the surface smooth, feebly convex.
The eyes are small, longitudinally ovate, distant by more than half the bredth of the head; they are not prominent.
The first pair of antenne (PI. IV, fig. 48) are eight-jointed, with distinct peduncle, a little compressed, the second joint the longest, the first a little broader. They reach to the anterior margin of the first pereional segment.
The second pair (P1. IV, fig. 48) are a little longer and narrower, nine-jointed, less compressed. The sixth joint is the longest; they reach beyond the midth of the first pereional segment.
The labrum is broad, rounded.
The mandibles are strongly built but narrow, the free end is rectangularly bent, not epirally, ending in a sharp, flat
BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. IV. N:o 4. 19
tooth, the palp is very thick and robust, almost deformed, thicker than the stem of the mandible itself, the first joint is the longest, it shows on the hinder side a deep channel-like excavation forming a fully closed round passage through the second joint, probably opening in the base of the third joint. The last joint is thick, tongue-shaped, rectangularly articula- ting with the second, fringed at the free rounded end with seven stout, long, feebly curved spines.
The first pair of maxille (P1. TV, fig. 50) are styliform, tipped with three equal strong spines.
The second pair (P1. IV, fig. 49) are robust, hollowed the free rounded end carrying four short, straight, spine-like tu- bercles, the small articulating joint carries two such tubercles.
The mawillipeds (P1. IV, ör 51) are short, reaching to the ends of the maxillx; the eb two joints are broad - long, equal, the third half as long as the second, rectangularly ar- ticulating, armed with some few very short, hook-like teeth at the tip.
The pereion. The segments, except the first, second and seventh, are transversally hollowed. The hinder margins of all the segments are thick, extanding; the first segment is longer than the second, as long as the head, the anterior margin 1s straight; the sixth segment is the longest, the second the shortest. The posterior corners of the first segment are rectangular, those of the second and third feebly rounded; those of the fourth and fifth truncated, those of the sixth rectangular, scarcely produced, those of the last segment very produced, obtuse.
The epimerals (P1. IV, fig. 47) of the first segment are rounded behind, as long as the segment, those of the second seg- ment are shorter than the segment, those of the third occupying half the segment, those of the fourth less than half, those of the fifth a little more than half, and the epimerals of the last segment are the longest, occupying two thirds of the length of the segment.
The ovitectrices are smooth, not striated, reaching to the first pleonal segment.
The pereiopoda (P1. IV, fig. 52 and 53) increase in length from the first to the sixth pair, the seventh are much longer than the sixth. The dactyli of the first pair are not longer than those of the last pair.
20 CARL BOVALLIUS, NEW ISOPODA. IH.
The pleon is broader than long (4:53), shorter than the last two pereional segments. The posterior corners of all the segments are produced backwards, broadly rounded in the first four segments, incised in the last segment, there forming a superior and an inferior corner.
The pleopoda are very long, almost reaching beyond the hinder margin of the urus.
The urus is as long as broad, evenly rounded, feebly im- pressed on the upper side at the base, very thin and soft.
The uropoda (PI. IV, fig. 54) reach scarcely beyond the urus, the peduncle is shorter than the rami; the inner ramus is scarcely shorter than the outer, and a little broader; both are elongate ovate.
Colour. Yellowish without spots.
. Length. 33 mm.
Hab. ”The coast of Guinea, West-Africa. (C.: B.)
BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. IV. N:o 4. 21
- - NCR
13. 14. 15. 16. 17.
SRS
NAR
The The The
>
The
Explanation of the plates.
BElate
Nerocila philippensis, n. sp. animal from above ("/,). > > the side (5/,). head with the antenn&e from the below ("/,). mandible (2?/,).
maxilla of the first pair (””/,).
> > > second pair (””/,). 3 last joint of the maxilliped (”?/,). : first pair of pereiopoda ('/,). få fourth > > > COP |. seveuth» =» > (CoHFOB —
second » > pleopoda = (f/,). uropoda ("/,).
Nerocila Lovéni, on. sp. head with the antenn&e from the under side ('/,)- mandible (/,). mazilla of the first pair (?/,). ? 2 4 second B/D: maxilliped (??/,).
Plate II;
Nerocila Doveni, n. sp.
animal from above (?/,).
» » below (?/,). first pair of pereiopoda ('"/,). seventh > >» > CANE
Nerocila laticeps, n. 8p. head with the antenn&e from below ('3/,). mandible (!5/,). first pair of pereiopoda ('/,).
seventh > > > (HED
uropoda ("/,).
Fig. £
-—
29. 30: 31. 32. 33. 34. 35. 36. 31. 38.
39.
In RM KN AMN ND [>]
Or Tr
N NN 00
5
oc .
The
The
CARL BOVALLIUS, NEW ISOPODA. TTT: Plate III.
Nerocila laticeps, n. sp.
animal from above ("/,). » > the side C/,).
Anilocra leptosoma BLEEKER, var. caudata, n
animal from above (/,).
> >» the side (3/,). antennae from below ('2/,). mandible ("/,). maxilla of the first pair (2?/,).
» >. > second pair (””/,): maxilliped (?/,). first pair of pereiopoda ("/,). seventh >» > > (CA uropoda (?/,).
Anilocra Hedenborgi, n. sp.
animal from above (/,).
Plate IN:
Anilocra Hedenborgi, n. sp.
animal from the side (?/,). antenne from below ('/,). mandible (22/,).
first pair of pereiopoda ('3/,). seventh > >» > (CI uropoda (?/,).
Anilocra gwinensis, n. sp.
animal from above ('/3).
» > the side ('/3). antenn&e from below (!2/,). maxilla of the second pair (22/,).
» ST in jocke (CSN maxilliped (?/,). first — pair of pereiopoda ('/,). seventh >» > > (CD uropoda ("/,).
BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12, AFD. IV. N:o 4. 23
Contents of
Parts I—TIT').
JET ISO INO DE HELT Yo rs SA EE SER EE SOA SS SEA SRA BER SN SR Ba 1 FIRA STUND PAEE- snsptset orre isens dsäR Assa SLA ör sne AAA ERE ESAs SE IT INO GIS AA CE so om rss Sa SR a af cE hs så Eau je ER SSE 1 (CIO IDO DTI ENTITET VESA TEA ON ANA SEEN a Te rn Sr Sr RE a Flera, RA 5 1 Ira SUNE CYOTENIEN BKO or SE RER CE CASPER RENEE GRATIS ESSEN AE bf na Ja META GG CHOO AN CE PlANAUAN = ooo sons sotenso bl ässn sd sår sees sades SAS I (ÖT IE Gula No (EI EESN NIE SAS SSE SEN UR ARNE RANN RAA EE 5 > GATA ONE AGE råa oe a SE SE ån aan SE Kr a OR FO RAS 8
SÄTE SFR TT OMC TI TREE EEE EE AE RR AN SS LT SEE Ne a np SS ÖR SA DS SR ns LT; 3 STETOUTHOÖ tre AR SE Rö NERE ARR ITE TISEKNRNNE ARTAS SEE TG Aegiochus ventroösUs....------------ ASTANA SIENA Ba I REIN SNS RA TTG Rocinela, DuUmerlbooossssor---oo-s=-o-e->-s FASA USE RER RETT TE TRANS REN SS Sa IT; RT Öl TOMTE SA Re IDE SES SANSAT RN RT SRA ASEA AI NS Tee 1 SELF VN EN SO lr PE PAA Sr ARR SARS NRA STAR SN NN IT; INET OCH ANP MIID PES oocssasresoss sattessöesrunorssdsdsssornensnr sus ss cost IN, > IP OM ETIISSS ST TOS EE IR a rak Ag SR av ga SBS fir SONORA BOREN ITT,
> UFI NGT (JT SeRea ESSEN SUR EE n SR ra STR AE SRS TTT, Anilöcrarleptosoma, var: Can AA -:oos-cc.r..cosorcossansrrors öres see ns IT, » ETS CST OR re ES of a görs st ERA SE ER SANN II,
> (ÅT IRDNEp VE [EESRAEN ARE ERS: MATA SR ENSE SAVA a MA fe för TER
13: 15. i
1) Part I is published in Bihang till K. Svenska Vet.-Akad. Handl. Bd. 10, N:o 11 (1885); part II, in the same annual, Bd. 11 N:o 17 (1886).
4
AR Ai | | Ne
fa M | > SA
Mg Nr
- Fa /
fn one sar BV NAR ANN RR SR
| ör SA 4 n YC
. | 48 nina FN SU Ht - I atrötd a Ad Id (SE
. | ' M b. Va få äv [ Publ Å I X M & Vi a:
n H P NETT LT skat Te Mt | i rg i" ib RR EE
| TT soc BRANN HH HJ ra il j Iiu
iv. hl $ mahärsg AN sl il TA NE TROTT [YEPRAROLIR
na bag RR TIN mas fanlör (NART) Sto fp OA AnGlde sie ARR SKON
RE LATA AN AAA SS AT a I rake Nr eg FI KS ER Iatn. VW. SoChlachter, Stockholm
Auctor et AM Westergren del Jäth. W. Schlachter, Stockholm
KS VE SM Neva AAA JepyyesKr VV oo | - ; ig. 13--21 Nerociia Lover, Lane lallCepS. I. ST
Bihan$s till KVet Akad Handl. Bil 2. Afd - I KVe Akad.t Tandl.B Bd12 ATL IV. NL
RSS 5 RS
=
Ål Ern TRI; ÅS | SALO 0 LTU OA, ATS LVE NET
AE TV NE P1 TV
RS | TELBIL di
cc
| SI
ä ÅA "ÅA Auctor gt AM Weste
ALE MAT Vaa ts np IR ALATIYTTAT SKVT CM I A Aja
BIHANG TILL K. SVENSKA VET. AKAD. HANDLINGAR. Band. 12. Afd. IV. N:o 5.
BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN
VÅRA SOLITÄRA GETINGARS LEFNADSSÄTT
AF CHRISTOPHER AURIVILLIUS.
MEDDELADT DEN 15 SEPTEMBER 1886 GENOM G. LINDSTRÖM.
STOCKHOLM, 1886. UNG LI BOR IIRIT OrRSRIRS P. ÅA. NORS ' & SÖN
+
& vå M ad Jas dine Ac Mn ATT Kä0Ua vig
nn RER -
yrvilnanr yr
, - (
REMOCEARÄZ JT RAR i
X0
VW S IFK rg A av Hå väva AE FÅ CE Jr ; kd $g i Å CA / - dr => « / 4 - PE MM AL 0. p VE vu 7; 4
Red NRO NS | v AH TA RMNE RNE p | avnvan. dd tet NANG EN: p TU KR
(OR min vistelse vid Valmar 1 Häfverö församling i norra Roslagen under förliden sommar påträffade jag en rödmålad stallvägg, som var full af små hål, såsom om den användts till skottafla. Vid närmare undersökning fann jag dock, att dessa hål allesammans hade insekter att tacka för sin tillvaro. Sedan en gång min uppmärksamhet blifvit fäst dervid, blef denna vägg under juni och juli månader ett synnerligt kärt iakttagelsefält, der jag tillbragte dagens varmaste timmar och i rikt mått belönades genom de iakttagelser, jag lyckades göra med afseende på åtskilliga steklars lefnadssätt. Der bygde och bodde nämligen ej blott en art, utan en hel koloni af olika arter, bland hvilka två getingar, tvenne bin och två till tre gräfsteklar voro bygmästare, under det att minst 10 till 13 arter andra steklar och flugor besökte väggen för att tillse, huru de skulle kunna med minsta besvär begagna sig af de andras arbete och i deras bon insmyga sina ägg. Resultaten af mina undersökningar med afseende på de två getingarterna ber jag nu att i korthet få framställa för K. Vetenskaps-aka- demien. Den första af de getingar, som jag fann byggande 1 väggen var
1. Lionotus pubescens THOMs.
Denna art var ganska allmän, så att åtminstone 10—15 honor samtidigt voro sysselsatta med att gräfva hål och pro- viantera dessa. HEmnär hvarje hona, såvidt jag kunnat finna, gräfver flere bon, funnos således ett rätt stort antal bon af denna art i väggen. Hemmansegaren Anders Pehrsson, som rådde om väggen, var nog välvillig, att tillåta mig borra i väggen för att utröna boens inre bygnad.
Boet: (Fig. 1) har en cirkelrund mynning; ett cylindriskt rör leder från mynningen horizontalt inåt med dragning åt venster; den rörlika delen har en längd af omkrig 25'', der- efter vidgar sig röret något till en elliptisk håla (den första larvhålan; f'), som ligger snedt åt venster liksom röret, derpå
4 AURIVILLIUS, OM' VÅRA SOLITÄRA GETINGARS LEFNADSSÄTT.
kommer man in i den andra larvhålan (f”), som till storlek och form liknar den första, men bildar vinkel med denna, så att dess längdaxel är parallel med ytterväggen. Boets alla delar ligga ungefär 1 samma horizontalplan, men den inre larv- hålan betydligt till venster om den yttre mynningen. Jag lyckades aldrig iakttaga någon geting, då han började anlägga boet, men iakttog flere gånger, huru getingen utbar färska spånor ur det inre, der den således var sysselsatt med att gräfva ut boet. Dessa spånor kunde stundom i stor mängd anträffas utanför boet, der de fastnat på väggen. De användes ej till att bilda något yttre, tillfälligt rör omkring mynningen såsom förhållandet är hos några arter, som bygga 1 lera. — Båda larvhålorna befunnos invändigt beklädda med ett gul- brunt, pergamentsartadt öfver- drag; detta ämne bildade också skiljeväggen dem emellan. Hade ej skiljeväggen mellan dem varit gjord af detta ämne, skulle jag misstänkt, att boet varit be- gagnadt äfven förra året och att öfverdraget förfärdigats af de getinglarver, som då lefvat der; nu deremot måste väl an- tagas, att äfven denna bekläd- " nad gjorts af getinghonan sjelf. Under mikroskopet visar öfver- draget ingen tydlig trådig struktur, utan torde vara uppkommet af en stelnad vätska.
Provianteringen: Odyneriderna samla, såvidt man vet, allesammans insektlarver, som de förlama medelst sting af gadden och sedan inlägga i boet till föda åt larverna. Honan till denna art kom ständigt dragande med en liten, grön, om- kring 12” lång tortricidlarv, som jag ej med säkerhet kunnat bestämma. Den påminner mycket om en på hassel vanlig vecklarelarv. Larven bars alltid under getingen, tätt tryckt till buksidan och utsträckt till sin fulla längd. Jag infångade flere sådana honor jemte larven och fann denna alltid för- lamad så, att den endast obetydligt kunde röra på de bakersta segmenten. FABER har visat, att getingar och gräfsteklar för- stå sig på att med förvånande skicklighet insticka sin gadd i neryknutarne för de vigtigaste rörelsenerverna. Att denna
BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. IV. N:05. D
instinkt dock någon gång kan taga fel, fann jag till min för- våning en gång, då jag iakttog, huru en sådan larv med full fart kom utrusande ur rörets mynning och släppte sig ner till marken, der den försvann i gräset. Detta skedde ögonblicket efter, sedan getingen krupit in med en larv i sina klor. Det är derför otvifvelaktigt, att denna larv ej varit riktigt stungen, utan begagnat det ögonblick, då getingen släppt honom för att hastigt kila ut igen. Troligen har den förut varit nog klok att låtsa sig förlamad, så länge den kände sig fasthållen af getingen, ty annars hade nog getingen ej försummat att i rätt tid förnya sina förlamande sting. Tänkbart är ju äfven, att getingens giftblåsa för tillfället kunnat vara tömd eller nära tömd på gift. — En annan gång såg jag en nyss hem- kommen geting sjelf utsläpa och bortkasta en dock fullt för- lamad larv. Hvad kunde vara anledningen? Hade denna larv möjligen under getingens frånvaro blifvit besökt af någon parasitinsekt, eller var den af någon annan anledning obruk- bar? — Antalet larver, som af denna art samlas 1 hvarje larv- håla, kan jag ej bestämdt uppgifva, men tror, att larverna äro omkring 10. I det af mig öppnade boet fanns i den yttre hålan 9 larver samt en liten getinglarv, som dock redan torde hafva uppätit ett eller annat af sina offer och dessutom en liten brun flugpuppa. I den inre hålan voro alla tortrixlarverna uppätna och getinglarven fullväxt. Larverna ligga hoprullade i boet och tätt intill hvarandra såsom dukaterna i en rulle. När det behöfliga antalet larver fångats och ett ägg lagts i hvarje håla, börjar
Boets tillslutning: Getinglarvernas olika storlek i första och andra larvhålan visar tydligt, att ägget i den inre hålan lägges genast, så snart denna är full af proviant, och att den sedan genom den härofvan omtalade pergamentväggen afstän- ges från den yttre larvhålan, hvars proviantering sedan vid- tager. När äfven denna är afslutad börjar det egentliga igen- stängandet af boet. Straxt utanför yttre larvhålan anlägges en helt tunn tvärvägg (e), derefter lemnas ett mellanrum (inre tomrummet; d) af ungefär 4” längd. Det imre tomrummet (d) skiljes från det yttre 8” långa tomrummet (b) genom en vägg af ler (c), som har en tjocklek af 3”—4”'. Rörets yt- tersta omkring 8” långa del (c) upptages af en hård lerpropp, som på sin yta efter torkningen är hvitgrå och mer eller min- dre glänsande. Jag iakttog flere gånger, huru getingen till-
6 AURIVILLIUS, OM VÅRA SOLITÄRA GETINGARS LEFNADSSÄTT.
smetade mynningen med lera, som fuktades med en, troligen från kräfvan kommande, ymnig saft (uppsuget vatten?). På den tillstängda mynningens beskaffenhet kunde jag genast igen- känna denna arts bon, enär de andra steklarne, som byggde i väggen, på helt annat sätt tilltäppte ingången till sina bon.
Larven: är fullväxt omkring 12” lång, svagt bågböjd, oulaktigt hvit med föga märkbara knölar under andhålen. Den lilla larven, som påträffades i yttre hålan, var nära 5” lång och hade något tydligare sidoknölar.
2. Odynerus murarius L.
Boet: (Fig. 2). Äfven denna art gräfde sitt bo i väggen. Boets bygnad öfverensstämmer 1 hufvudsak med den föregående ar- tens så, att det kan vara tillräckligt att angifva skilnaderna. Mynningen är cirkelrund med en diameter af omkring 7”. Det cylindriska röret är omkring 30” långt horizontelt, men böjdt i en jemn båge åt venster; vid dess slut finnes en enda, 157 lång elipsoidisk larvhåla, som bildar vinkel med röret, så att den kommer att ligga parallel hh 2 med ytterväggen. Larvhålan
Fig. 2. var imvändigt bar utan hvarje
beklädnad och hade liksom rö-
ret det friska träets ljusa färg, hvilket bevisar, att boet var nybygdt för året.
Provianteringen: Det första exemplar af denna art, som jag imfångade, bar i sina klor en hvit Chrysomela-larv med 13 rader svarta fläckar. Denna larv var utan tvifvel en ej alldeles fullväxt larv af Chrysomela (Lina) populi. I det af mig öpp- nade boet var getinglarven fullväxt, och af dess föda funnos endast chitinrester kvar. Af dessa tyckes emellertid framgå, att de alla tillhöra samma skalbaggslarv, som således utan tvifvel är denna arts normala byte. Jag har ej funnit rester till mer än 3 skalbaggslarver. Det är också ganska möjligt, att O. murarius ej inlägger flere i sitt bo, då Chrysomela-larverna ju äro ganska feta, och det är fullt bevisat, att andra lika stora steklar nöja sig med blott 3 exemplar af sitt byte.
BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 12. AFD. IV. N:05. 7
Boets tillslutning: Äfven denna art tillsluter sitt rör med trenne särskilda väggar eller proppar. Den innersta (e) är den tunnaste och består af lera. Genom den skiljes larvhålan (f) från det inre tomrummet (d), som har en längd af 5”. Det yttre tomrummet (b) är ända till 10” långt och skiljes från det inre genom den andra mellanväggen (c), som är om- kring 4” tjock och består af lera. Från den yttre luften skiljes det yttre tomrummet genom en propp (a) af 9”—10” längd. Denna propp är synnerligen interessant till sin bygnad. Dess inre 87-—9” långa del är såsom de båda andra mellan- väggarne bygd af jord och lera, men den sista 1” tjocka delen består af med hvarandra fast förenade, söndertuggade träbitar d. v. s. af trämassa, och sjelfva ytan är röd såsom den om- gifvande väggen, derigenom att de ytterst pålagda träsmulorna tagits från väggens yta och anordnats så, att den rödfärgade sidan kommit att vetta utåt. Härigenom blir mynningen så lika den omogifvande väggen, att ingen, som ej noga under- söker saken, kan misstänka, att derunder döljer sig ingången till ett getingbo. Det enda, som för en uppmärksam betrak- tare förråder boets tillvaro, är en grå ring rundt omkring det röda locket. Denna ring finnes äfven kring mynningen af boet till Lionotus pubescens och uppkommer derigenom, att getingen vid in- och utflygandet så småningom afnöter den röda färgen med sina vingar och ben. Det är besynnerligt, att Odynerus murarius, som förstår att rödmåla locket till sitt bo, ej också tänker på att måla öfver ringen kring boet och sålunda utplåna hvarje spår af sitt arbete.
Larven: är af samma utseende och storlek, som den jag härofvan beskrifvit såsom tillhörig L. pubescens THoms. Den afviker endast genom tydligare sidoknölar under andhålen samt en rätt tydlig tvärgående ås på midten af hvarje seg- ments ryggsida. i
Denna utmärkta art, hvars hona genast kan igenkännas från alla andra på hjessans stora sammetsludna gropar, är ej med säkerhet funnen utanför Skandinaviens gränser. SCHENCK!) och Rupow ?) upptaga den visserligen såsom förekommande i norra Tyskland, men de kännetecken, som af dem anföras,
!) Die deutschen Vesparien. Jahrb. des Vereins f. Naturk. Nassau. Heft. 16. 1861 p. 35, 40.
2) Die Faltenwespen. Archiv Ver. Fr. Naturg. Mecklenburgs. 30 Jahrg. 1876 p. 199, 220.
8 AURIVILLIUS, OM VÅRA SOLITÄRA GETINGARS LEFNADSSÄTT.
äro ej tillräckliga, utan synas mig lika bra passa in på den nordiska formen! af O. crassicornis PAnz. (= alternans ZETT.). Detta synes mig så mycket sannolikare, som RuUDow uppger, att den tyska »0O. murarius> bygger på samma sätt, som O. crassicornis PANZ., hvilket ej stämmer med de härofvan gjorda iakttagelserna. THOMSON !) uppgifver, att O. murarius IL. i södra "Sverige ej förekommer utanför barrtrakterna; denna utan tvifvel riktiga iakttagelse får nu sin naturliga förklaring ge- nom artens lefnadssätt. Det kan nämligen tagas för gifvet, att den i rent vildt tillstånd bygger sitt bo i trästammar af barrträd, då ju husväggar äro lokaler, som den endast i en jemförelsevis sen tid kunnat börja att begagna. Annu yngre äro naturligtvis de rödfärgade husväggarne. Här föreligger således ett ovanligt vackert exempel på »instinktens» förän- derlighet och en arts förmåga att lämpa sig efter omständig- heterna. Till en början trodde jag till och med, att här före- låg ett bevis för en högst ovanlig artvanas uppkomst i hi- storisk tid. Men vid närmare öfvervägande är jag ej säker på, att man kan påstå något sådant. Det låter sig nämligen tänkas, att den underbara drift, som förmår O. murarius L., att rödfärga ingången till sitt bo, då det är utgräfdt i en röd vägg, ej är en ny drift uppkommen, sedan han började att bygga i rödfärgade väggar, utan endast en yttring 1 ett spe- cielt fall af en urgammal artvana, som skulle kunna uttryckas sålunda: »Täck alltid boets mynning med samma ämne, hvaraf den omgifvande ytan består». En sådan artvana är ej ovanlig, utan tvärtom ganska allmän och för öfrigt helt naturlig hos en stor del insekter. Det låter ju också tänka sig, att O. murarius, då den lefver i det fria, bygger sitt bo under gan- ska likartade förhållanden; ty antaget att han bygger i torra stammar af barrträd, så äro dessa antingen ännu beklädda af barken eller ock, såsom troligt är, bara. Ytan af den bara veden har nu aldrig samma utseende och färg som den inre veden, och det kan på så sätt blifva nödvändigt för getingen att täcka lockets yta med småspån hemtad från sjelfva ytan af veden. Detsamma blir förhållandet om barken sitter på, ty dess yta är ju alltid genom lafvar och dylikt af annan färg än barkens inre. Man kan således alltförväl tänka sig, att djuret äfven långt, innan det började att-bygga i rödfärgade
') Hymenoptera Scandinavie. 3 Delen. 1874 p. 84.
BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. IV. N:0 5. Ö
väggar, hade behof af en dylik artvana. Af stort intresse vore det således att iakttaga artens bygnadssätt såväl i omålade gråa väggar som i trädstammar. Mot detta mitt försök att förklara lockets rödfärgning talar en, som det kan synas, obe- tydlig omständighet, som dock ej torde få lemnas obeaktad, utan fastmer är af stor betydelse. Hvarföre finnes ett lager af vanlig grå trämassa mellan leran och det rödfärgade lagret? Har -detta mellanlager en praktisk eller historisk betydelse eller bådadera? Den tanken vill nämligen gerna tränga sig fram, att hela den trelagrade yttre proppen är uttrycket för en artvanas utveckling, på en gång vittnande om ärftlighetens konserverande och utvecklingens förändrande makt. Det är nämligen bekant, att de flesta solitära getingar bygga sina bon i lera, och att de, som bygga i andra ämnen, dock till- stänga sina rör med lera. Detta synes tala för, att alla ur- sprungligen haft till artvana att bygga i jord och lera. När nu några funno det fördelaktigare att bygga i trä var dock den gamla artvanan nog mägtig (möjligen tillkommo praktiska skäl) att förmå dem att fortfarande använda lera såsom mellan- väggar och proppar. På denna ståndpunkt står Lionotus pube- scens 'THOMS. Andra gingo längre. För att göra mynningen mera lik omgifningen använde de trämassa utanpå det yttersta lerlagret. Till det inre lagret och de inre väggarne använde de fortfarande enligt möderneärfd sed leran. OO. murarius L. finner slutligen ej ens trämassan fullt lik omgifningen utan belägger densamma med ett lager, som fullt motsvarar om- gifningens utseende. Detta vore en historisk tolkning af loc- kets bygnad.
Har lockets bygnad blott en praktisk betydelse, ter sig saken något annorlunda. I så fall måste man antaga, att ge- tingen till de inre väggarne och till lockets inre del använder lera, emedan den är lättare tillgänglig, lättare att bearbeta eller bättre uppfyller det ändamål, som med väggarne afses, Mellanlagret af trämassa skulle då kunna förklaras såsom en nödvändig och behöflig mellanlänk mellan de röda spånorna och leran; ty om leran lades ända ut så, att det rödfärgade lagret lades omedelbart på leran, skulle antagligen leran vara svårare att väl täcka, och således flere röda spånor behöfvas, hvilket skulle försvåra arbetet i hög grad, dels sutte det tunna röda lagret måhända mycket sämre fast i detta fall. Under denna förutsättning får således mellanlagret ingen annan be-
10 AURIVILLIUS, OM VÅRA SOLITÄRA GETINGARS LEFNADSSÄTT.
tydelse än att vara en mellanlänk mellan leran och det röda lagret. — Möjligen hafva båda dessa synpunkter varit bestäm- mande vid artvanans utveckling.
Jag gjorde emellertid en iakttagelse, som, om den varit full- ständig, åtminstone i flera fall skulle besvarat de här ofvan upp- stälda spörsmålen. Innan jag nämligen fått reda på, hvilken art som täckte sina bon med ett rödfärgadt lock, borttog jag ett så- dant lock och gjorde med en knif en inskärning kring öpp- ningen för att kunna se så mycket längre in i röret. Jag lyckades emellertid på det sättet ej tränga tillräckligt djupt för att uppdaga rörets inre eller ens nå fram till den innersta lerväggen. Mynningen till detta bo blef emellertid derigenom omgifven af en yta af träets friska färg samt röret öppet ända in till det inre tomrummet. Då jag efter ett par dagar ånyo granskade detta bo, fann jag till min öfverraskning, att myn- ningen blifvit tillstängd med ett nytt lock, som dock ej var rödt, utan hvitt såsom den omgifvande träytan. Hade nu nå- gon annan stekelart begagnat sig af det öppnade röret, eller hade samma hona, som bygt det, återvändt till sitt gamla bo och reparerat det på ett sätt, som passade för de nya omgif- ningarne? Detta kan jag tyvärr ej afgöra. Flere andra för- sök, som jag sedan anstälde med lockens borttagande, lemnade ej heller någon ledning, enär mynningarne fingo stå öppna. Nog synes det emellertid sannolikt, att det var den gamla honan, som af någon anledning kom att besöka sitt bo och, då hon fann det skadadt, afhjelpte bristen. I så fall bevisar denna iakttagelse såväl, att O. murarius vårdar sig om sina gamla bon, som ock att den förstår att lämpa locket efter om- gifningen. Fortsatta iakttagelser behöfvas dock för att gifva full klarhet i denna sak.
Det rödfärgade locket lemmnar oss emellertid rörande en annan sida af immsekternas förmögenheter upplysningar, som torde vara ganska vigtiga. Man har under de sednare åren mycket skrifvit och tvistat om insekternas synförmåga samt deras färgsinne. Stödd på sina iakttagelser rörande insekternas besök i blommor förfäktade H. MÖLLER med värme insekternas färgsinne och sökte påvisa de olika gruppernas förkärlek för vissa färger samt de högre insekternas förmåga att skarpt skilja de olika färgerna. På grund af experiment och anato- miska undersökningar hafva deremot andra författare (t. ex. LUBBOCK och GRABER) trott sig kunna anse de flesta insek
BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. IV. N:0o5. 11
ters färgsinne såsom föga utbildadt. När man nu finner, att små träbitar, som äro röda på en sida, men grå på de 95 an- dra, af Ö. murarius med stor noggrannhet anordnas så, att den röda sidan blir vänd utåt, tvingas man erkänna, att åtminstone denna stekel med säkerhet skiljer mellan grått och rödt och ingalunda kan vara färgblind.
Då jag i sammanhang med mina här ofvan framstälda undersökningar angående det hittils okända lefnadssättet hos två af Sveriges solitära getingar haft anledning att genomgå och granska riksmusei samling af dessa djur, må det tillåtas mig att äfven lemna några små bidrag till en del af de andra arternas utbredning och synonymi. Jag har dervid särskildt fäst afseende vid den framställning af Europas getingar, som lemnas af E. ANDRÉ uti de nyligen utgifna häftena af hans »Species des Hymenoptéres d'Europe et d'Algerie»!), hvar- uti han 1 flera fall afviker från de af adjunkten THOMSON framstälda åsigterna. Så vidt jag kunnat finna, bero emellertid dessa afvikelser dels på obekantskap med de nordiska arterna dels på missuppfattning af THOMSONS arter.
1 o. 2. Fumenes coarctata L. och E. atricornis FABR. (= po- miformis Rossi). Dessa arter skiljas af ANDRÉ så godt som uteslutande genom andra segmentets beklädnad. THOMSON anför äfven denna karakter, men anger derjemte några andra, bland hvilka radialfältets genomskinlighet och första abdominalledens form synas vara de bästa. I riksmuseum finnas exemplar, hvilkas andra abdominalsegment har lika beklädnad, men som enligt radialfältet och postpetiolus ej höra tillsammans. Åro dessa hybrider eller äro arterna i sjelfva verket ej åtskilda? Svenska exemplar af E. atri- cornis med andra segmentet glatt, såsom ANDRÉ anger kunna vara fallet, har jag ej sett. Dessa formers art- skilnad inom skilda områden torde ytterligare behöfva -pröfvas.
9. Pterochilus phaleratus PAnz. Ett ex. i riksmuseum taget i Skåne af P. F. WAHLBERG.
!) Fascicules 18—26. 1883—1886: ?) Hymenoptera Scandinavie. Del. 3. Häft. 1. 1874.
12 AURIVILLIUS, OM VÅRA SOLITÄRA GETINGARS LEFNADSSÄTT.
4. Hoplomerus melanocephalus WESM. finnes i 1 riksmuseum från
Östergötland, Bohuslän, Gotland och Öland.
Höplomeras levipes (SkvcK) THoms. Tagen af professor
BoHEMAN. i Vestergötland, Småland och Bohuslän. Typ-
exemplaret till SAUSSURES Ö. scandinavus förvaras i riks-
museum och tillhör denna art. Det stämmer väl med
SAUSSURES figur), hvaremot texten måste vara felaktig,
ty såväl figuren som typexemplaret hafva antennernas
9—11 leder mer eller mindre rödgula, men 12:te och 13:de
lederna svarta. Jag har ingen anledning antaga, att den
svenska formen skulle vara skild från den engelska.
6. Lionotus picticrus "THOMS. Äfven funnen på Gotland af STÅL och BoHEMAN.
1. Ancistrocerus oviventris THOMS. ANDRÉ har sammanslagit denna samt THOMSONS trifasciatus, parietinus, claripennis och pictipes med A. parietum L. Exammerar man oviventris THoms. efter hans schema, finner man dock genast, att de karakterer, som anföras för parietum, imgalunda passa in på oviventris THOMS., hvilken i stället antagligen är identisk med pictus Curt. eller ock en för norden egendomlig art. Att förena oviventris THOMs. med parietum LL. eller någon af de andra ofvanstående formerna synes mig helt enkelt omöjligt. De talrika exemplar af oviventris, som finnas i riksmusei samling från alla delar af landet, öfver- ensstämma sinsemellan fullkomligt med afseende på de af THOMSON anförda kännetecknen. Mera ovisst synes mig, huruvida THOMSONS oviventris är identisk med WESMAELS form och med pictus CURT.; ett namn, som dock torde böra vika för HERRICH-SCHAFFERS constans (1840), enär allt hvad CURTIS säger om sin art är följande: »has a very shining abdomen»?). Namnets användning på en viss art kan således endast bero på tradition hos de engelska för- fattarne.
5. Ancistrocerus parietum (L.) THoms. Denna art, sådan den begränsas af THOMSON, tyckes vara väl skild från de andra och ej att förena med dem på sådant sätt, som skett af ANDRÉ och andra utländska författare. Detta är så mycket säkrare, som jag funnit, att alla de honor, som enligt THOM- sON tillhöra parietum L., afvika från de andra formernas
') Etudes sur les Vespides. Tom. 3. 1854 p. 314 t. 15 £. 10. ?) British Entomology. N:o 137 Odynerus parietinus. 1825.
Dt
BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. IV. N:0 5. 13
Obs.
2
I0
honor genom en hittils ej anmärkt omständighet. Första abdominalledens tvärgående upphöjning är nämligen något skarpare och dessutom i midten tydligt och rätt djupt inskuren; inskärningen är triangulär med tydliga kanter. Den synes häst när man betraktar abdomen framifrån. Jag har ej funnit en sådan inskärning hos de andra ar- ternas honor och tror derföre, att den är utmärkande för den verkliga parietum IL.
Ancistrocerus parietum (1L.) THOMS., femina, preter cha- racteribus a celeb. THOMSON allatis etiam distinguitur a speciebus affinibus crista elevata segmenti primi abdominis medio triangulariter excisa.
Odynerus Ieviventris THoms, Denna art är identisk med SAUSSURES 'Ö. suecicus. Typexemplaret till SAUSSURES art finnes på riksmuseum och afviker från O. alternans ZETT. (septentrionalis SAUSS,) just i de hänseenden, som af THOM- SON anföras såsom utmärkande för hans art. ANDRÉ har (på grund af beskrifningarne?) kommit till samma resultat. THOMSON uppger visserligen sjelf, att suecicus skulle vara lika med crassicornis var. alternans, men jag förmodar, att detta beror derpå, att han, då han granskade SAUSSURES typ, ej ännu uppstäldt sin nya art, hvarigenom misstaget lätteligen förklaras. Arten bör följaktligen bära det äldre namnet O suecicus SAuss. Två honor från södra och mel- lersta Lapland finnas i riksmuseum.
Odynerus fuscipes HErRrR. SoH. Ett exemplar taget i Öster- götland af P. F. WAHLBERG.
€ &1x or
ré vem KL TY A
ba ftas stt tat tik SA sat FR
Farinsbt a Fl EE akut srslar
(rad
0 ANA, SR UNAR TSUR AN snstolg
| | fare fpttprd HÅ vbn CV Alätind ” böra a (bare ERT Ta LER angb [i fer dc PU Ilv$ ENA i 2002 Lee. rtlisvs döon väl Gud ut dk riset oti namolide diod dt tr Häld-3
, så omid Jå
kerterst . ORT Tf) Ner | uttal NRA så uj & LME er dalen B 4 iver fans Re sein RR [Er
/
a VAN vatbisfnga
FARA JE ; rial DG eT LAN YYYYNE ig
oe å ualärntkgs ÄN mät bs ER ie ÅT 19 mös nokersantd oh 1 fe LARS äv & 1 send" Cate jua reas flat förman (SOU ni Ad 122 SAIK 0 UA DR JF Hage rd buggg SEEN ET RT ON rudla BY derra FS niel i ved Dose: kap 2 d Jae Sr OR ibileggå fy si frARöR sö na AR visat & sc) fr AA AA MONS tangent I so FÅ BA ARN äg EF RET 10
É & << 4 Pi hå 4 > + du vi od Lär [| Ö é | sd Sö SN | I $ [| vt ' n
- kv NE
BIHANG
TILL
KONGL. SVENSKA VETENSKAPS-AKADEMIENS
HANDLINGAR.
TERERTNONDEB BANDET
AFDELNING IV.
ZOOLOGI, OMFATTANDE BÅDE LEFVANDE OCH FOSSILA FORMER.
STOCKHOLM, 1888. P. A. NORSTEDT & SÖNER.
10. DIR
INNEHÅLL AF TRETTONDE BANDET.
Afdelning IV. (Zoologi, omfattande både lefvande och fossila former).
. MUNTHE, H. Pteropoder i Upsala Universitets Zoologiska Museum,
samlade af Kapten G. von Schéele. Med 1 tafla .oonoo------
. SUNDSTRÖM, R. Mittheilungen des ornithologischen Komitées der
Königl. Schwedischen Akademie der Wissenschaften-.........---
. NYSTRÖM, E. Redogörelse för den japanska fisksamlingen i Up-
Sälg universitets Zoologiska MUSCUM .-sos-s> -sscs-sspo-o---s--ssossa
. LOVÉN, S. On the species of Echinoidea described by Linneus
in his Work: Museum Ludovic&e Ulrice. With 9 plates -......
. KOLTHOFF, G. Lagopus bonasioides, bastard mellan dalripa och
jerpe: Med, l ballf-occoccczs----ces>=- SEE SEE ST rn dns SA
. CARLSSON, ÅA. Zur Anatomie des Hyperoodon diodon. Mit 3
. TIGERSTEDT, R. och STRÖMBERG, C. A. Der Venensinus des
Froschherzens, physiologisch untersucht. Mit 3 Tafeln-.......-
9. HAIJ, B. Bidrag till kännedomen om Acridiodeernas yttre mor-
phologi, särskildt med hänsyn till de skandinaviska formerna. In (Ex LET RN EN a er SRS RR RAN IK AR SARA ES NR FRE TEST AT a re SU eo pa 2 a LOVÉN, S. On a recent form of the Echinoconid&e. With 2 plates ADLERZ, G. Bidrag till Pantopodernas morfologi och utveck-
ineskistoras "MeW, 2.168 MOB osoocescc=-c ss sn ASEA ANT
1—
1=—
Sid.
. LUNDGREN, B. Anmärkningar om permfossil från Spetsbergen 1— 27.
33.
182.
in . ; ' j NOTA.
yr 5 Jd Warn ARA
' i tt Å AGT ARN SR ; / KJ ufys GIRNA pr og pA RA ) a RN Unslöl FY 4 SS ding OY SEVEN ART nt jid tötrteta pla Keen hh bal i 3 AN Y 'M HM 19 EN i Ri | i j 1 bl a id nrfeantlolg la »SkeR llbow nye / (AJ + GORE MeV Stall Ul tta WT nr to be ANTTI a SÖT OAN ögla te Ed WU Al Fre odgr Vad a å EE AM | båg La. 4 PINK 4 vila «X é sv ÅN ALVA I NÄvY AMDy NÅLA vt ny mej RNE slav lt la U| i " (1 4 TITCILER FI On Pr Så 30 I ; ti UL Nl "Tu : | es vd WW FYAN Er tå vo ANOR ON NR z KVA vörrv koner | sbel ART NN AT 1 (rag IAI + [ ie & I A od Lal &
BIHANG TILL K. SVENSKA VED. AKAD. HANDLINGAR. Band. 13. Af. IV. N:o 4.
PERUFOSSIL FRÅN SPETSBERGEN
BERNHARD LUNDGREN.
MED 1 TAFLA.
MEDDELADT DEN 9 FEBRUARI 1887 GENOM G. LINDSTRÖM.
— ——re-—-r —
STOCKHOLM, 1887. KONGL. BOKTRYCKERIET,
P. 4. NORSTEDT & SÖNER.
ek MOM 4
Jas ARMERAD SlöRe ARN GONE
it 1 Hi IN
un ONA s4tA Ale a Firrstnl våld, ae Hy
T nd 20030
in, fl fa fv JON
värek a Vi
z LA le
ba vg veLll ida Na
| 2 äg. TR LL SÅN ASO VDA dAANVANE nd att RR 4 testet RTV é Å 0 PREL "n ar DI dUTENu |
UK
Å | Wu Å äl v fuskar Av M BALI Ne 4 VY TEE EEK TREA UC 1 'Y "TR a
4 e& i av - | TN
MA 3 AN AMN rake radeobay, 9 00 [SE FIN [ PR NER Ku AT väl davmnd NM
vn
N w FE
Bland de fossil, som under La Recherches resa af RoBERT insamlades vid Belsund, funnos äfven några, som af DE Ko- NINCK 1846 ansågos såsom permiska ') och som ett par år senare ånyo beskrefvos och afbildades.?) De arter, på hvilka DE KOoNnincK stödde sin åsigt om förekomsten af permiska bild- ningar på Spetsbergen, voro: Productus horridus Sow., Pr. Canervum de Vern., Pr. Leplayi de Vern., Pr. Robertianus de Kon., Spirifer alatus Sechloth., Sp. eristatus Sechl. och Pleuro- tomaria Vernueili Gein., af hvilka endast 3 anföras med ?, de öfriga såsom säkert identiska med permiska arter från Europa och på grund hvaraf såväl han som GEINITZ ”) ansåg ekvivalenter till den äldre Zechstenen förekomma på Spets- bergen. NORDENSKIÖLD”) förnekade, att nu omnämda fossil här tillhöra perm och ansåg dem på Spetsbergen förekomma 1 Bärgkalken, och med ledning af de af de svenska expeditio- nerna gjorda betydliga samlingar af fossil, redogjorde LIiND- STRÖM för de grunder, enligt hvilka permiska bildningar ej kunde anses förekomma vid Belsund. ”) LInpsTRÖM fann näm- ligen att fera arter såsom just Productus horridus Sow., Pr. Cancrinmi Vern., Pr: Leplayi Vern., Strophalosia lamellosa Sechl., Camarophoria Humbletonensis King, hvilka i Europa endast förekomma i permiska bildningar, på Spetsbergen finnas i lager, hvilkas fauna öfvervägande utgöres af bärgkalksformer och som därföre måste anses såsom Bärgkalk. Han påpekade att härigenom erhåller Spetsbergens bärgkalksfauna en per- misk prägel, hvilket gifvit anledning till antagandet af före- komsten af permiska systemet på Spetsbergen. De yngsta bärgkalkslagren därstädes kallas ock numera allmänt permo- karbon. Under tiden hade Tovuza'") beskrifvit såväl bärg- kalks- som permiska fossil från Sydkap, Hornsund och Bel- sund, insamlade af PAYER och WEYPRECHT, WILCZEK och HÖFER samt VON DRASCHE, äfvensom i sistnämda arbete läm- nat en öfversigt öfver de då kända permiska och karboniska arterna från Spetsbergen; men, ehuru permiska arter anföras,
| N
Å LUNDGREN, ANMÄRKNINGAR OM PERMFOSSIL FRÅN SPETSBERGEN.
framgår dock ej af dessa undersökningar, att eller i hvad mån ett särskildt permiskt system är på Spetsbergen ut- veckladt.
År 1882 insamlade NATHORST och DE GEER försteningar ur den sandiga skiffern på Axelsöarnes östra sida, »hvilka enligt undersökningar af professor G. LINDSTRÖM ådagalägga, att de närmast öfver permo-karbonseriens flintbäddar följande lerskiffrarne, mergelskiffrarne och sandstenarne tillhöra det äkta permiska systemet.» ") De under denna expedition in- samlade permiska fossilen hafva blifvit mig anförtrodda till bearbetning och det är resultatet häraf, som i det följande kommer att framläggas jämte af NATHORST meddelade upp- lysningar om fossilens geologiska förekomst. Hvad fossilens bevaringssätt beträffar, så är det i allmänhet ingalunda det bästa och många former hafva på grund häraf icke kunnat bestämmas eller beskrifvas och hafva derföre måst lemnas utan afseende. Brachiopoderna hafva i allmänhet skalet be- varadt, ehuru äfven hos dem det yttersta af skalet ofta sitter fast vid motstycket; lamellibranchiaterna äro däremot oftast stenkärnor, på hvilka hvarken lås, mantellinje, muskelintryck e. d. kunna iakttagas; till större delen äro de dessutom täm- ligen indifferenta former.
Om de permiska bildningarnes geologiska uppträdande har NATHORST meddelat detaljerade upplysningar, för hvilkas väsentliga innehåll jag här meddelar en redogörelse oftast med NATHORSTS egna ord. De permiska lagren äro af NAT- HORST och DE GEER anträffade på följande ställen, af hvilka fossil insamlats från de med " märkta.
Belsund: + Östra stranden af Recherche Bay, Roberts dal (A). "= Förkastningsdalen, öster om Middle Hook mellan van Keulens och van Mijens bay (B) norra sidan af Middle Hook. FuManas önm(ODRE "rAxelsö. (C:xEN): " Strandprofilen och sluttningen af Ingeborgs bärg”" (H, I).
Isfjorden; Väster om Green Harbour.
(Öster om Safe Haven, iakttagna på afstånd). Västra sidan af Ekmans bay.
BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 13. AFD. IV. N:o 1. ö
Östra sidan af Nordfjorden.
Mellan Smiths observatorium och Skansviken.
På toppen af Coloradobärget, öster om Sassen bay.
< Södra sidan af Sassen bay (K).
De permiska lagren gå således från Recherche bay öfver Middle Hook och Axels öar i N.N.V. till norra sidan af Is- fjorden, hvarefter de beskrifva en båge åt ö., som träffar västra sidan af Ekmans bay, något s. om Kap Wern; de stryka så mot s.o. mot Skansbärget och gå med samma stryk- pingsriktning vid n. ö. sidan af Sassenbay. På södra sidan af Sassenbay uppträda de ånyo och synas fortsätta åt öster, obekant huru långt. >»Af de anförda observationerna tillhöra alla i Belsund och de två förstnämda i Isfjorden systemets västra utgående, där lagren äro starkt uppresta. Fyndorterna Ekmans bay till Sassenbay ligga på systemets östra utgående, där lagren stupa obetydligt mot s.v. De bilda således inom det undersökta området en mot öster öppen skål, på hvars yttre sida ligger permo-karbon och på hvars inre sida finnas Trias, Jura och tertiära lager. TLagren i skålens västra sida äro resta på kant, ja stundom öfverstjälpta, hvaremot dess norra och nordöstra sida visar svag stupning inåt.»
De punkter hvarifrån fossil föreligga äro följande:
ÅA. Svartgrå, kalkfri lerskiffer med en obestämbar bivalv från östra sidan af Recherche bay, n. om Roberts dal. Lagren deltaga här i en storartad inversion och ligga därför skenbart under permokarbonlagren.
B. Förkastningsdalen mellan van Keulens och van Mijens bay. Grå, kalkrik, skiffrig sandsten med små fjäll af hvit glimmer; på vittrad yta synes bärgarten vara fint skiffrig. Aviculopecten sp. (N:o 10), 4. Toulai n. f. (N:o 12), Myalina De Geeri n. f. (N:o 24) och Natica sp. Denna sandsten mot- svarar stratigrafiskt sannolikt C. (Myalina-skiffern). I för- kastningsdalen finnes äfven Retzia-kalken, (om hvilken när- mare under D från Marias ö,) under förhållanden, som göra att densamma otvifvelaktigt bör anses såsom yngre än den ofvannämnda sandstenen (65).
Marias ö. Då försteningarne här insamlades d. 26 juni antecknades af NaArtHorsT följande: »Man kunde här urskilja följande afdelningar: 4 längst mot n.o. och yngst en vittrad, lös skiffer med ymniga maskspår (chondriter); denna var ej någonstädes fullt orubbad, stupande än ostligt än västligt —
6 LUNDGREN, ANMÄRKNINGAR OM PERMFOSSIL FRÅN SPETSBERGEN.
möjligen Trias; 3 en kam af sandig kalksten i en viss bank rik på Retzia (Nathorsti n. f. N:o 6) och Discina (spitzbergen- sis n. f. N:o 3) och sällsynt ett par andra arter; strykningen N:o 35—40 V-.; stupningen lodrät eller mycket brant mot N.N.O. =— Retzia-kalk (D); 2 skiffrig, kalkig sandsten (C) i stora skifvor med Lingula sp. (N:o 2) Pecten Nordenskiöldi n. f. (N:o 8), Aviculopecten? pygmeus n. f. (N:o 14), Bake- wellia antiqua Schl. (N:o 20), Leda? sp. (2 former N:o 22 och 23), Myalina De Geeri n. f. (N:o 24) Allorisma? sp. (N:o 25). Det är påtagligen samma lager, som NORDENSKIÖLD i Isfjor- dens och Belsunds geologi omnämner såsom märgelskiffer med försteningar af afvikande prägel. DE GEER uppmätte lagren härstädes och fann den antagna permserien omkring 310 meter mäktig. Retzia-kalken (D) af 1,2 m. mäktighet befans ligga 3,3 m. från sandstenens östra gräns och således nära seriens topp. Den underlagras af kalk med vackra musslor 1,5 m. mäktig och på ung. 130 m. djupare nivå an- föres en sandsten (C) omkr. 27 m. mäktig med några deci- meter tjocka kalkstenslag; därefter jordtäckt med lägre hällar 146 m. och så permo-karbon.» På sydöstra sidan af Marias ö har DE GEER i en svart kalksten (G) funnit Aviculopecten Lindströmt un. f. (N:o 11); denna kalksten motsvarar sanno- likt (H), hvarom mera nedan.
Axels ö. Ungefär 140 m. ofvan permokarbonlagren har DE GEER här iakttagit en fin kalksandsten med glimrande maskspår, en obestämbar bivalv, m. m. (E) 1,5 m. mäktig, därpå sandsten med sandstensbollar 2,4 m., så kalksandsten i något tjockare bankar (F) med några kolsmulor och Pecten Nordenskaötldi n. f. (N:o 8) och Myalina De Geeri un. f., (N:o 24) som kanske lämpligen kunde kallas Myalina-skif- fer 11,3 m.; däröfver sandsten och sandstensskiffer. Åfven Retzia-kalken återfinnes på östra sidan af Axels ö, men några fossil insamlades ej. De försteningsförande lagren här höra påtagligen till samma nivå som sandstenen med kalkstenslag på Marias ö.
Norra stranden af Belsund, midt emot Axels ö, stran- den och sluttningen af Ingeborgs bärg. Den första anstå- ende bärgarten vid stranden väster om Frithiofs glacier är en märgelskiffer (Hla) med ringa spår af talk och Steno- pora columnaris Schl. (N:o 1) Productus? sp. (N:o 4) Aviculo- pecten Lindströmi n. f. (N:o 11), 4. Toulai n. £. (N:o 12),
BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 13. AFD. IV. N:o 1. €
A.? borealis n. f. (N:o 13), Pseudomonotis Bjona un. f. (N:o 17), Gervillea? sp. (N:o 19); strykning N.45? V.; stupning lod- rät. Uppe i bärget fann NATHORST närmast glacieren inga försteningar, men såg dock i nedfallna stycken, snedtryckta Pecten lika fossil. Något västligare träffas först i de lodräta lagren (H2) Hetzia Nathorsti n. f. (N:o 6) och Discina spite- bergensis mn. f. (N:o 3) således Retzia-kalken, om ock petro- grafiskt något afvikande från den på Marias ö, och en knapp meter väster därom, d. v. s. inunder skiffrig, kalkig sandsten (HI1b) med Stenopora colwnnaris ScHr. (N:o 1) Productus? sp. (N:o 4) Streptorhynclms pelargonatus ScHr. (N:o 5) lagren äro lodräta, stundom omböjda. Uppenbarligen äro Hla och H1b delar af samma lager. Västligare (d. v. s. därunder) en serie försteningslösa skiffrar med maskspår, stupande 70N., men äfven varierande, och ändtligen lagret H3 en finare skiffer med fossil, som dock ej äro bestämbara; så ett lager ytterst lös bärgart, nästan skifferlera, sönderfallande i små kantiga stycken, bildande en klyfta i bärget och på andra sidan om denna permo-karbon.
Vid södra sidan af cirkusglacieren, v. om Frithiofs isfjäll. Här samlade DE GEER kalksten med tydliga spår af talk (I) Pecten Nordenslhiöldi n. f. (N:o 8), Aviculopecten? sp. (N:o 15) och Myalina De Geeri n. f. (N:o 24), den hvilade på kalksand- sten och betäcktes af sandsten med ända till meterstora bollar eller afsöndringar. Lokalen är en knapp half mil norr om H.
På nedanstående tabell har NATHORST, utgående från den af DE GEER uppmätta lagerföljden på Marias ö, sökt kombi- nera iakttagelserna från de lokaler i Belsund, som lämnat bestämbara försteningar.
I Pader sta Mm | FS | SS wa [4] B 2 TS SIE NS = wo =S jade Ar & He me - : 2 ISEN SSKSNER NN ENS Sar od mA RH — » HF = ÖA -— + [sc SN 35 |me & e I RN VE (ST RN SJ - Sk EE "Blog [CER Ke > NN NEN or Sj ER pgo SKE Pa (DE RBS Bb (SEE Bg 5 >) IR 3 Sa KR BE = —) s - [0] : "Se ml BE S = lane) TUE ÖR HAS EN SSA JE IRA St Olen Sig rn | Zz | Cirkusglacieren....... ..... — + (TN) + kel Ingeborgs bärg ............. + + + (HH) ox (HI) +» (H2)) + IA RGeL SKOG RAN Se I DA k + (RR) + -— | + & PYLATTARMOVSE «ecco Er Ra La + + (GO) + 7 (GA (D) + Förkastningsdalen.......... ER + +» (B?)| — — Jä +
8 LUNDGREN, ANMÄRKNINGAR OM PERMFOSSIL FRÅN SPETSBERGEN.
Det är för det första påtagligt, att den jordtäckta mar- ken på öarne motsvaras af den lösa skifferlerartade bärgarten närmast öster om permo-karbon i Ingeborgs bärg. Retzia- kalken är allestädes densamma. Vidare är det mellersta för- steningsförande lagret på Axels och Marias öar, som omnäm- nes af DE GEER, ett och samma; af beskrifningen synes äfven framgå att lagret H3 i Ingeborgs bärg intog samma plats; och om, såsom högst sannolikt är, DE GEERS försteningar från Cirkusglacieren (I) tillhöra samma nivå, så skulle vi följakt- ligen vid Belsund hafva trenne försteningsförande horizonter: 1:o) en liggande ungefär i seriens midt med Lingula sp. Pecten Nordenskiöldi n. f., Aviculopecten? pygmeus n. f., Avi- culopecten sp... Bakewellia antiqua ScHLotH, Leda 2 sp., Mya- lina De Geeri n. f. och Allorisma? sp. såsom hufvudsakliga fossil och efter den öfverallt tämligen allmänt uppträdande arten Myalina De Geeri kunde detta lager kanske lämpligen kallas Myalina-skiffer och till denna skulle då räknas lokalerna C, F, H3, I, och sannolikt äfven B, i hvilket fall faunan skulle ökas med Aviculopecten Toulai n. f. och Natica sp. Ungefär 130 m. högre upp i lagerserien ligga nära intill hvar- andra två fossilförande lager, af hvilka det undre, som består af skiffer och kalksten innehåller Stenopora colummnaris SCHL., Productus? sp., Streptorhynchus pelargonatus SCHLOTH, Åvicu- lopecten Lindströmti mn. f£., A. Towlari n. f., A.? borealis n. f., Pseudomonotis Bjona n. f., Gervillea? sp.; det är med full säkerhet endast funnet vid Ingeborgs bärg (H1), där det uppnår en mäktighet af 1,5 m., men högst sannolikt hör äfven hit en mörk kalksten från Marias ö (G) med Aviculopecten Lindströmt n. f. Den i H1 allmännaste arten är Pseudomo- notis PBjona n. f. och kunde därför benämningen Pseudomo- notis-skiffer användas. Omedelbart ofvanpå Pseudomonotis- skiffern ligger en kalksten af 1,2 m. mäktighet med Retzia Nathorsti n. f., i stor mängd samt Discina spitzbergensis un. f. Terebratula sp., Retzia-kalk. Såsom af tabellen synes är Retzia- kalken funnen såsom det öfversta fossilförande lagret i För- kastningsdalen, på Marias ö, Axels ö och Ingeborgs bärg.
Vid södra stranden af Sassen bay tog DE GEER permiska försteningar från foten af ett fjäll, hvars öfre lager utgöras af Trias och som därför sannolikt tillhöra någon högre nivå i perm. Bärgarten är en mörk nästan svart, svagt kalkhaltig lerskiffer med Pecten sp., Avicula sp., Pseudomonotis? sp., och
BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 13. AFD. IV. N:o 1. 9
Bakewellia Sedgwickiana Murch. I hvilket förhållande dessa lager (K) stå till de permiska lagren vid Belsund kan ej på paleontologiska grunder afgöras, enär ingen art är för bägge ställena gemensam. Följande tabell visar de mera bestäm- bara arternas utbredning i de olika permlagren, och framgår häraf att den ofvan gjorda paralleliseringen mellan C, F, I och troligen äfven B=Myalinaskiffern äfven har stöd i fossi- len; att H1 bildar en horisont med en egen fauna (Pseudo- monotis-skiffern) af hvilken dock Aviculopecten Toulai n. f. äfven finnes det sannolikt äldre lagret B och A. Lindströmt n. f. i G, som sannolikt hör till samma horisont. Retzia-
kalken (D och H2) samt K bilda 2 skilda horisonter.
. Stenopora columnaris Schloth.........- = + TT
SlGin CU LANE P: 5 san porttotes delens hä 5
su Discinafspitzbergensisj Nn fistocrss.oso- ltr le la
SERTO UR efuS SP 455 oso slanka - — - + | — SäStreptorbynehustpelargonatus, SchlofftlaF 5 Fe RS NG TE
FRREtIaNathonsti ma fist ed VN NA SN
Sdlere bravnla spa. dager da rd SEN FN =
« Becten, Nordenskioldi n. fi -sosossas Så + x
OH 0 = BM OR MV NH
27 15121 DEL MJ] DD Se oj SD SE ce 8 -SASA SST AESREAE ATI = | |
MOTA VvicuoPecten) SP; ss. sssordfon sider + | - itf Då Lindström nt foocfdocc —l]— | —|]—) ll RI 12. » soma ln fir, co Zl —l 1) ll
119 » Piuborealissn giro ET LTTE
14. » NU PYSMEUINA fer [a (ROSA = — —/—/|—]|
ILESKNAN Te ut SN Sp. SEA ER Sen rake > Aa er Oka PRE ESS? Id MRS nal 2 RA bag
IR seudomonotis, Bjona, Dr, föcsc-s-s---o- EE x | a
18. » BPA SEVE ta ag Bä ene —I—l—!l—l]—-1 I) +
TON GenwvallenNSspa ssd tia —|— + 20. Bakewellia antiqua Munst...........---- (ESSER
21. » Sedgwickiana Murch ...-..- SEE ERE EET
SLE TAN SD Ses SA es Es e sobert EEE CE MLIe TRAP Aero sd AN saga sla RE — | ll —l——!—1 1-1]
SA NiINMvalna Der Geeri na fiocs.ssdoodses.sss kl) RK RI EN
ROAT OBIE TLA RN 8 Pös såpor erbe sedlar brgrspe sont NE
2 GNNNA U1CAN BPPspubseds ost nessoesssssd ens elssA sted £l—|]—l—!l—/ 1-1"
10 LUNDGREN, ANMÄRKNINGAR OM PERMFOSSIL FRÅN SPETSBERGEN.
Såsom af ofvanstående förteckning synes, hafva af Spets- bergens permiska fossil endast jämförelsevis få kunnat med säkerhet identifieras med bekanta europeiska former näml.: Stenopora columnaris SCHLOTH, Streptorhynchus pelargonatus SCHLoTH. Bakewellia antiqua ScHrzotH och B. Sedgwickiana Murch. Andra såsom Retzia Nathorsti n. f. Discina spite- bergensis n. f. Pecten Nordenskiöldi n. f. stå permiska former från Europa mycket nära, ehuru de dock ej med säkerhet kunna med någon sådan identifieras. Att på grund af det nu till buds stående materialet närmare parallelisera Spets- bergens permiska bildningar med någon särskild afdelning af det permiska systemet i Europa eller N. Amerika synes mig för närvarande omöjligt. TELLER och VON MoJsisovICs ”) äro böjda att anse dessa nu i fråga varande lager på Spetsbergen såsom yngsta perm eller kanske redan äldsta Trias.
Om de permiska bildningarnas på Spetsbergen förhål- lande till öfver- och underliggande system har NATHORST meddelat följande: »Allestädes på Spetsbergen är det permiska systemet utveckladt mellan Permo-karbon och Trias systemet, mellan hvilka det i själfva verket synes bilda en öfvergång utan skarpa gränser. Isynnerhet ville det förefalla som vore gränsen mot 'Trias svår att uppdraga, enär bärgarternas pe- trografiska beskaffenhet inom båda systemen är tämligen likartad och enär hittills utförda undersökningar icke hafva kunnat påvisa något tecken, som skulle tyda på ett afbrott i sedimentbildningen. Åfven gränsen mot permokarbon före- faller föga skarp, emedan en kiselskifferlik bärgart förmedlar öfvergången från sagde systems flintbäddar till de permiska skiffrarna. Dessa äro dels ler- eller märgelskiffrar, dels sand- stensskiffer eller skiffrig sandsten, stundom med underordnade lager af oren kalksten samt sandsten.» De äro icke alls eller endast i högst ringa grad magnesiahaltiga enligt af docenten WEIBULL på de vigtigare bärgarterna anstälda analyser. LinND- STRÖM ”) har redan för länge sedan visat, att Spetsbergens bärgkalksfauna har en permisk prägel därigenom att arter, som i Europa endast förekomma i Zechstenen, finnas på Spetsbergen tillsammans med sådana former, som annor- städes karakterisera den äkta bärgkalken och således måste anses tillhöra Bärgkalken eller Permokarbon, som man nu brukar kalla dylika öfvergångsbildningar. Ingen af dessa former har förekommit i de samlingar, som jag haft till
BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 13. AFD. IV. N:o1. = 11
undersökning. På Spetsbergen, hvarest icke såsom i mel- lersta Europa, limniska bildningar skilja de marina karbo- niska från de marina permiska, öfvergår, synes det, den typiska bärgkalksfaunan småningom till en typisk permisk. De permiska bildningarne på Spetsbergen äro endast utveck- lade såsom marina, så att namnet Dyas, som kan vara lämpligt för mellersta Europa, icke passar för motsvarande bildningar på Spetsbergen. 'Toura!”) har förut påpekat likheten med Nebrasca och ”TSsCHERNYSCHEW '!) nyligen anstält jämförelse mellan Spetsbergens permokarbon och permiska bildningar och dem i guvernementet Kostroma och kommer till det resultat, att de då kända permokarbonformerna från Spets- bergen antyda en högre ålder än de permiska faunorna i Kostroma. I föreliggande arbete beskrifna former äro dock bestämdt yngre än de förut från Spetsbergen beskrifna permo- karbonformerna, så att TELLERS och MogJsisovVics åldersbestäm- ning såsom yngre perm synes ganska sannolik.
Beskrifning öfver arterna.
1. Stenopora columnaris SCHLOTH.
Stenopora Mackrothi, 1848 GEIniITzZ: Versteinerungen des Aechstelnsiete., "st Li, tidl,it. 810:
Calamopora Mackrothi, 1850 King: Monograph of the Permian Fossils (Pal. Soc.) s. 26, t. 3, f. 3—6.
Stenopora columnaris, 1850 King: Monograph of the Permian Fossils (Pal. Soc.) s. 28, t. 3, f. 7—9.
Stenopora columnaris, 1861 GE1initz: Dyas, s. 113, t. 21.
Stenopora ramosa, 1875 Touvra: Neues Jahrbuch etc., sit240 At. 010, fr
Stenopora columnaris, 1885 TsCHERNYSCHEW: Der perm. Kalkstein in Gouv. Kostroma, s. 37.
Af denna form föreligga tre exemplar, som dock till största delen äro genomskurna, under det att endast ett af dem visar något litet af ytan. Alla bestå af likstora rör, som äro bågformigt utböjda liksom från en inre axel. Ko- rallerna bilda bladformiga, svagt greniga figurer med något svälda ändar.
12 LUNDGREN, ANMÄRKNINGAR OM PERMFÖSSIL FRÅN SPETSBERGEN.
Något tvifvel om att dessa exemplar verkligen tillhöra i fråga varande art, åtminstone om denna fattas i så vid- sträckt bemärkelse som af GEINITZ och "TSCHERNYSCHEW, synes ej gärna kunna komma i fråga, men till hvilken af dess varieteter eller former de böra räknas är på grund af deras bevaringssätt ej möjligt att med säkerhet afgöra. Stenopora columnaris är af NATHORST och DE GEER funnen vid norra stranden af Belsund, v. om Frithiofs glacier (H1, skiffer med Pseudomonotis Bjona); den anföres af TourAa från Kap Sta- ratschin. Enligt TSCHERNYSCHEW är denna art särdeles ut- bredd i Ryssland och förekommer där både i äkta karbon, permokarbon och den's. k. ryska Zechstenen; den är dess-
utom utbredd i Tyskland, England och N. Amerika.
2. Lingula sp.
Ett krossadt och något ofullständigt skal samt flera små fragmenter föreligga. Längd 11, bredd 6 mm. jämnbred, öfre delen rundad, föga afsmalnande mot den nedre ändan, som visserligen är dold i bärgarten, men som synes hafva varit tämligen trubbig. Formen erinrar ganska mycket om L. Credneri (GEINITZ: Zechstein s. 11, t. 4, f. 23 och Dyas, s. 106, t. 15, fi 127135 KING: ant. arb. s. ödet ONE oli DAVIDSON: Monograph of the Carboniferous Brachiopoda, s. 209. t. 48, f. 38—40 och Mon. Permian Brachiopoda s. 91, t. 4, f. 30, 31), som dock är något mindre (sällan mera än 3 mm.), proportionsvis bredare, nedåt mera afsmalnande och rundad; äfven har L. Credneri en valkformig upphöjning längs skalets midt, så att Spetsbergsformen ej gärna kan hän- föras till denna art. IL. mytiloides Sow (DAviDsonN: Mon. Carb. Brach., s. 207, t. 48, f. 32) är upptill spetsigare samt i allmänhet mera rundad BITTNER omnämner och afbildar (Mogsisovics anf. arb., s. 138, t. 20, f. 9) en Lingula med hvilken Spetsbergsformen företer rätt mycken öfverensstäm- melse, men som blott ett exemplar af denna senare föreligger och detta därtill är ofullständigt. är det omöjligt att med säkerhet bestämma densamma. Funnen på Marias ö i C
(Myalina-skiffer).
BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 138. AFD. IV. N:o1l. 13
3. Discina spitzbergensis n. f.
(Fig. 1, 2, 3).
Valva superior elliptica, patelliformis, depressiuscula, apice truncato postmediano, striis concentricis, acutis, numerosissi- mis; valva inferior fere plana, fissura postmediana.
Öfre skalet Patella likt med den trubbiga apex belägen nära bakre kanten, omkretsen långsträckt elliptisk, med största bredden på midten; längd 15—18, bredd 10—14, höjd 6—7 mm.; dessa äro de vanliga dimensionerna, ehuru såväl större som mindre exemplar förekomma och de förra då synas vara något mera rundade. Stenkärnan visar inga muskelintryck o. d. och äfven skalets yta synes hos de flesta exemplaren glatt, säkerligen dock beroende derpå, att den yttersta delen af skalsubstansen försvunnit. På ett par exemplar har jag nämligen iakttagit, och detta såväl på själfva skalet som på intryck af detsamma, mycket skarpa tätt stående koncentri- ska upphöjda linier; skalsubstansen bladig. Öfre skalet är mycket allmännare än det undre, af hvilket blott några få tämligen väl bibehållna exemplar föreligga. Skalsubstansen liksom det öfre skalets; inom den bakre tredjedelen finnes i skalets midtellinie ett ovalt ganska mycket upphöjdt parti genomsatt af en långsgående springa af ungefär 4 mm. längd. Skalets omkrets rundadt elliptisk, den längre diametern föga större än den kortare. Ehuru dessa underskal vanligen synas vara något mera rundade än öfverskalen, böra nog dessa bägge skal föras till samma art, fastän de ännu ej funnits tillsammans i sitt naturliga läge. De förekomma i samma bärgart och liknande smärre olikheter med afseende på de bägge skalen synas ock förekomma hos andra Discina arter.
Såsom af beskrifningen framgår liknar denna form ganska mycket D. Kommncki GEIn. (Zechstein, s. 11, t. 4, f. 25, 26 och Dyas, si 106, |. 15; f; 8=11; KInG: anf.sarb.) si 85,:t56) f. 28—29; DAVIDSON: Perm. Brach. s. 50, t. 4, £. 27—29 och Suppl. t. 30, f. 4). Denna arts omkrets är dock rundare och dessutom äggformig, ej elliptisk, äfvensom den är mindre och uppgifves sällan öfverstiga 10 mm. Som öfverensstäm- melsen sålunda är långt i från fullständig, har jag ej ansett mig kunna identifiera Spetsbergsformen med den i Tysk-
14 LUNDGREN, ANMÄRKNINGAR OM PERMFOSSIL FRÅN SPETSBERGEN.
lands och Englands permiska bildningar sällsynta D. Konincki. Rätt mycken likhet företer Spetsbergsformen ock med den Discina, af hvilken MEEK beskrifver och afbildar underskalet (CLARENCE KinNG: U. S. Geological Exploration of the 40:th. Parallel, vol. 4, s. 99, t. 10, f. 3) från Triaslagren i Weber Cafion, Wasatch Range. Denna är dock rundare och de koncentriska ribborna framträda mycket skarpt äfven på under- skalet. ;
Discina spitzbergensis är allmän, i synnerhet öfverskalet, i Retzia-kalken (D) på Marias ö och förekommer äfven, ehuru i något förtryckta exemplar, i Retzia-kalken på norra sidan om Belsund, v. om Frithiofs glacier (H2).
4. Productus? sp.
Några särdeles illa bevarade exemplar af en brachiopod, som sannolikt tillhöra detta slägte eller möjligen ock Stro- phalosia föreligga från H1 (skiffer med Pseudomonotis Bjona) från stranden nedanför Ingeborgs bärg. De äro dock allt för otydliga för att kunna ens tillnärmelsevis bestämmas.
5. Streptorhynchus pelargonatus SCHLOTH.
Orthis pelargonata Schl., 1848 GEisiItz: Zechstein, s. 13, t. 5, f. 11—15.
Orthis pelargonata Schl., 1861 Grinitz: Dyas, s. 92, t. 16, f. 26—34.
Streptorhynchus pelargonatus, 1850 KinG: anf. arb., 8. 108, t. 10, f. 18—28.
Streptorhynchus pelargonatus, 1857 DaAvipson: Perm. Brach.,osma20tt. uf. BAD
Streptorhynchus pelargonatus, 1880 Davipson: Supple- ment;jutsn30,) fir:
Streptorhynchus pelargonatus, 1883 WAAGEN: Salt Range Fossils I Productus Limestone Fossils del. 4, Brachiopoda, BirDB0 NO fN3—5.
Större skal något oregelbundet, ganska djupt, särdeles mot låset och i synnerhet på midten, så att en tämligen hög, "trekantig area uppkommer, försedt med talrika fina, något undulerande strimmor. Längd 9,5, bredd 11,5 mm. Mindre skalet nästan platt, endast mot låset och på midten något
BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 13. AFD. IV. N:o1. 15
djupare, försedt med talrika, fina något undulerande strim- mor. Låsranden smalare än motsatta randen; längd 10, bredd 11,5 mm.
Jämte dessa nu beskrifna skal föreligga ännu några andra ofullständigare, som dock sannolikt tillhöra samma form. Oaktadt således materialet är ringa och med afseende på full- ständighet och bevaringssätt lämnar åtskilligt öfrigt att önska, torde det dock vara säkert, att nu beskrifna exemplar böra hänföras till Streptorlwnchus pelargonatus, med hvilken art de stämma, efter såväl beskrifningarne som afbildningarne ati döma. Tillfölje af de undulerande strimmorna kunna de ej hänföras till S. cremistria Phill., som dessutom nästan alltid är betydligt större.
Streptorhynclus pelargonatus, som förekommer i Tysk- lands och Englands permiska bildningar äfvensom i Indiens Productus Limestone, tyckes saknas i Ryssland. På Spets- bergen är denna art funnen i några exemplar på norra sidan af Belsund, vid foten af Ingeborgs bärg (H1 = skiffer med Pseudomonotis Bjona).
6. Retzia Nathorsti n. f. (Fig: 4 och 5).
Ovalis, subglobosa, rostro curvato; costis 3—9 rotundatis, interstitiis equalibus, planis; sinu nullo.
Oval, största bredden ungefär vid nedre tredjedelen; något afsmalnande mot låspartiet, skalen konvexa, 1 ungefär lika hög grad bukiga, det större med starkt krökt snabel, under hvilken deltidiet ej kan upptäckas. Ribbor 8—9 med rundad, ej skarp rygg, skilda genom med dem lika stora eller något litet större, platta mellanrum. Sinus saknas fullständigt och finnes ej ens antydd.
Längd 10, bredd 9,5, tjocklek 7 mm. bredt exemplar.
> LOK dem IK > 7 >» mera normalt d:o.
Ehuru det ej varit mig möjligt att iakttaga den inre byggnaden hos denna form, torde det dock vara säkert att den bör hänföras till slägtet Retzia i dettas vanliga omfatt- ning och den tillhör uppenbarligen en formserie inom detta slägte, som har en stor utbredning inom de karboniska och permiska systemen. Den äldsta af dessa former är RB. radialis PHiruiPs (Geology of Yorkshire, part 2. 'The Mountain Li-
16 LUNDGREN, ANMÄRKNINGAR OM PERMFOSSIL FRÅN SPETSBERGEN.
mestone District, s. 223, t. 12, f. 40, 41; MURCHISON, VER- NEUIL, V. KEYSERLING: Geology of Russia in Europe and the Ural Mountains, Bd 2, s. 89, t. 10, f. 9; DAVIDSON: Carbon. Brach., 8. 87, t. 17, f. 19—21), som dock skiljer sig genom något talrikare ribbor, som äro bredare än mellanrummen, samt mindre och ej så starkt krökt snabel. Denna art före- kommer i Europas bärgkalk. Från N. Amerika beskref därpå Marcov (Geology of N. America, s. 51, t. 6, f. 11). Tere- bratula Mormonii, af GENITZ sedan hänförd till slägtet Retzia (Carbonformation und Dyas in Nebraska, s. 39, t. 3, f. 6, Acta Nova Acad. Ces. Leopol. Carol. Nat. Cur., vol. 33), hvilken form utan all fråga står föregående art nära, men har tydligare utpräglad area. Från Spetsbergsformen skiljer sig BR. Mormonu genom något talrikare ribbor, hvilkas rygg ej är så rundad och genom smalare, ej plattade mellanrum. R. compressa MEEK (Geol. Survey of California, Palaeonto- logy, vol. 1, s. 14, t. 2, f. 7 och KAyYsErR: Ober-Carbonische Fauna von Lo-ping, s. 176,1. 22, f. 1—4 i RICHTHOFEN: China, vol. 4, Paläontologie) är smalare och mera viggformig, med smalare mellanrum mellan ribborna, hvilka äfven äro något mera skarpryggade. Den från Indien först af DAVIDSON under namnet RB. radialis var grandicosta (Quart. Journ. Geol. Soc. of London, vol. 18, s. 28, t. I, f. 5; EFumetria grandicosta WAAGEN: anf. arb., s. 491, t. 34, f. 6—12) beskrifna formen är större med talrikare ribbor och rundade mellanrum. Hvad själfva ribborna beträffar angifvas de af DAVIDSON såsom skarpa under det att Waagens figurer angifva dem rundade. Spetsbergsarten visar nu en ny form af denna, bland annat genom sin brist på sinus utmärkta typ, som skiljes från öfriga hithörande former genom fåtaligare, rundade ribbor med breda plattade mellanrum och den förtjänar helt visst att uppföras såsom en skild form, åtminstone så länge de ofvannämda anses så- som sådana. Notothyris multiplicata WAAGEN (anf. arb. s. 388, t. 28, f. 12, 13), som företer en viss likhet, skiljes lätt genom talrikare ribbor, som dessutom ej räcka ända upp till lås- regionen.
Retzia Nathorsti finnes i stor mängd i Retzia-kalken (D) på Marias ö och Axels ö och i dess fortsättning på norra sidan af Belsund i Ingeborgs bärg; den är äfven funnen af NATHORST i Förkastningsdalen, där den likaledes förekommer i ett genom densamma karaktiseradt lager.
BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 13. AFD. IV. N:o1. 17
7. Terebratula? sp.
Ett exemplar af ungefär 7 mm. längd och bredd af en liten glatt Terebratula af rundadt femkantig form och med liten snabel; största bredden ligger något närmare palleal- randen; sinus svagt utpräglad. Ett annat något större ex- emplar, som dock är mindre väl bevaradt, hör troligen ock till samma art. Atlhyris ambigua Sow. (TourA: Sitzungs- berichte der Ak. in Wien, bd 71, 1875, s. 546, t 2, f. 5) är större och har starkare utvecklad pallealregion. Det bäst bevarade exemplaret erinrar om den form af T. elongata SCHLOTH, som Geinitz kallat lata et complanata (Dyas, s. 82, t. 15, f. 18) äfvensom KinGs figur. 33—36 t. 6, af samma art, men den liknar ingen annan af de, som det synes vida van- ligare varieteterna af denna föränderliga art. Jag har därföre ej ansett mig kunna hänföra de föreliggande exemplaren till T. elongata och med anledning af materialets obetydlighet har jag ej kunnat närmare bestämma densamma.
I Retzia-kalken från Marias ö (D).
8. Peecten Nordenskiöldi n. f. (Fig. 6).
Subeircularis; valva sinistra leviuscula satis convexa, auricul&e parvae, non bene distincte, triangulares.
Nästan cirkelrund eller åtminstone föga mera hög än bred, icke eller högst obetydligt sned. Vänsterskal konvext särskildt mot låsranden, låsvinkeln trubbig; låsranden mindre än största bredden; öronen små, trekantiga, utan byssus- utskärning och ej skarpt skilda från det öfriga skalet, utan småningom däri öfvergående. Ytan nästan glatt dock med några ytterst svaga radierande ribbor; främre örat något större än det bakre; höjd 8—10 mm., längd 7—10 mm.
Denna form står otvifvelaktigt mycket nära P. pusillus SCHLOTH. (GEINITZ: Zechstein, s. 10, t. 4, f. 22; och Dyas: SISON. ör SKINGA anflärbisj lödst. La, ful ds TSCHER- NYSCHEW: anf. arb., s. 23, t. 16; f. 17), från hvilken allmänt utbredda permiska art P. Nordenskiöldi skiljer sig genom trubbigare låsvinkel och från skalet mindre tydligt skilda
2
18 LUNDGREN, ANMÄRKNINGAR OM PERMFÖSSIL FRÅN SPETSBERGEN.
öron. Från Lima permiana KinG (anf. arb., s. 154, t. 13, f. 4; GEInITz Dyas, s. 81, t. 15, f. 4—6) därigenom att den ej är så sned, utan rät eller i det allra närmaste rät. Af från Spetsbergen förut beskrifna Pectenarter utmärker sig P. cf. ellipticus Pri. (TourA: Sitzber. d. Ak. in Wien 1873, s. 20, t. 5, f. 7) genom större från skalet mycket mera tydligt skilda öron och fullkomligt glatt skal, och P. ellipticus (ROBERT: Atlas Géologique t. 19, f. N=P. Geinitzianus DE KONINCK Bull. de VPAc. de Belgique t. 16,) är större, något sned, ' med umbones skjutande öfver låsranden och stora öron, så att den ej kan identifieras med någon af dessa.
Pecten Nordenskiöldi förekommer i Myalina-skiffern på Marias ö (C), Axels ö (F) och vid Cirkusglacieren (I), men synes ingenstädes vara allmän.
9. Pecten sp.
En art tillhörande detta slägte förekommer äfven vid K, södra sidan af Sassenbay, men är för illa bevarad att kunna närmare bestämmas.
10. Aviculopecten sp.
Ett intryck af vänstra skalets yttersida visar en måttligt konvex form med nästan cirkelrund omkrets, utom öronen; pallealranden är jämt rundad, låsvinkeln ungefär 115”; talrika fina, föga skarpt markerade, ofta liksom knotiga oeh något olikstora långsgående ribbor, som synas bäst på midten och vid låset, men försvinna mot sidorna och pallealranden nästan helt och hållet. Öronen stora, det bakre störst; bägge försedda med fina tvärgående linier; det främre med en svag utbugtning, det bakre sannolikt äfven så, ehuru det möjligen endast till följd af en lesion ser så ut. Låsranden rät ungefär 67 mm., höjd 80, bredd 79 mm.
Denna form står sannolikt i närheten af A. Kokscharofi VERN. (Geol. of Russia etc., 8. 325, t. 20, f. 16; KEYSERLING: Wissenschaftliche Beobachtungen auf einer Reise in das Petschora Land s. 245, t. 10, f. 8, 9; TSCHERNYSCHEW: anf. arb. s. 20, t. 16, f. 18, 19), som dock tyckes vara betydligt mindre, men exemplaret är ej nog väl bevaradt för att tillåta en nog- grannare bestämning. Funnet i Förkastningsdalen, landtun-
BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 13. AFD. IV. N:o1. 19
gan mellan van Keulens och van Mijens bay (B) troligen tillhörande Myalina-skiffern.
11. Aviculopecten Lindströmi n. f.
(Fig. 13 och 14).
Aequivalvis, ovalis, paullum obliquus, auriculgee non in alas producte; testa striis radiantibus, acutis, inequalibus or- nata, interstitiis paullum latioribus.
Likskalig, mer eller mindre sned; mera hög än bred, tämligen konvex; främre örat något litet större än det bakre med en svag ursvängning, hvilket knappt finnes på det bakre; intetdera örat utdraget till en vinge. Radierande ribbor tal- rika, fina, vanligen af olika storlek, så att emellan 2 större ligga 1 eller 3 svagare, 1 hvilket senare fall den mellersta är gröfre än de båda andra; stundom synas dock ribborna vara ungefär lika stora. De äro tämligen höga och skarpa med ungefär lika stora eller kanske något större mellanrum. Koncentriska strimmor finnas ock, dock äro de ej mycket framträdande. Höjd omkring 17, bredd omkring 14 mm.
Med afseende på skulptur och form liknar A. Lind- strömi ganska mycket A. Draschei Tovra (Neues Jahrb. 1875, s. 242, t. 7, f. 5); särskildt i ribbornas anordning och för- hållande är öfverensstämmelsen fullständig. Som ÅA. Draschet har bakre örat utdraget till en stark vinge med utbugtning inunder, synes nu 1 fråga varande form ej gärna kunna föras till denna art.
A. Lindström är funnen i ett exemplar i G. Marias ö och i tämligen stor mängd vid Ingeborgs bärg (H1), skiffer med Pseudomonotis Bjona.
12. Aviculopecten Toulai n. f. (Fig. 9).
Subeircularis, equivalvis, auricule inequales. Strie radi- antes, in lateribus curvate, rotundatae; interstia striis minora.
Rundad, föga eller nästan alls icke sned, likskalig, täm- ligen konvex; bakre örat störst utan inbugtning rakt öfver- gående i skalet, främre örat mindre och något mera skildt. Radierande ribbor talrika, vid sidorna något krökta, stundom anordnade nästan som hos föregående art, oftast mera jämn-
20 LUNDGREN, ANMÄRKNINGAR OM PERMFOSSIL FRÅN SPETSBERGEN.
stora, plattade med fina mellanrum; koncentriska strimmor föga framträdande; skal ofta något perlmoraktigt glänsande; diameter omkring 10 mm.
A. Toulai synes genom ofvan angifna karakterer vara en från öfriga härstädes förekommande arter skild form, som jag ej häller kunnat identifiera med någon förut beskrifven. A. Weberensis HALL och WITHFIELD (CLARENCE KING: anf. arb. s. 273, t. 6, f. 5) är större och rundare samt har annor- lunda byggda öron.
Allmän i B troligen tillhörande Myalina-skiffern (För- kastningsdalen) och H1 (Ingeborgs bärg) d. v. s. i skiffer med Pseudomonotis Bjona, således en af de få arter, ja kanske den ende, som äro gemensamma för dessa bägge horizonter.
13. Aviculopecten (2?) borealis n. f. (Fig. 7).
Rotundato-ovalis, obliquus, convexus; auricule minutae; striae radiantes satis robuste, equales, simplices.
Sned, ovalt rundad, likskalig, konvex med spetsiga um- bones som nästan skjuta upp öfver låsranden; öronen små, skilda från skalet, men utan inbugtningar; radierande ribbor tämligen grofva, enkla, lika stora, färre än hos föregående arter. Höjd omkring 10 mm.
Genom form och skulptur tämligen väl skild från öfriga här förekommande Aviculopecten-arter, kan däremot denna art ingalunda med full säkerhet föras till detta slägte, enär åt- skilligt talar för att det skulle kunna vara en Lima. Med det material, som nu står till buds, kan jag dock ej afgöra denna fråga.
A.? borealis förekommer sällsynt i H1 (Ingeborgs bärg) skiffer med Pseudomonotis Bjona.
14. Aviculopecten? pygmaeus n. f.
(Fig. 10).
Ovalis, fere aequilateralis; auriculae inaequales; striae radiantes numerosae, aequales, distinctae, striis concentricis crebrissimis, minutissimis decussatae.
Nästan liksidig, föga sned, mera hög än lång, tämligen konvex; främre örat störst, genom en utbugtning eller ett
BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 138. AFD. IV. N:o1. 21
veck (ej en inskärning) skildt från skalet; bakre örat mycket litet. Radierande ribbor talrika, lika stora, skarpt markerade, korsade af fina, tättstående koncentriska dylika, hvarigenom ytan blir vackert reticulerad. Höjd 5, längd 4 mm.
Denna form är lätt igenkänlig och de enda, med hvilka den företer någon likhet äro: 1:0) ÅAvicula Höferiana TourLA (Sitzungsberichte d. Acad. in Wien 1875, bd 71, s. 5594, t. 3, f. 1) från Barents öarnes bärgkalk. Denna är dock något större, har mera likstora öron och saknar de koncentriska linierna och den genom desamma åstadkomna reticuleringen. 2:o0) Monotis radialis PEiriries (King: anf. arb. s. 157, t. 13, f. 22), som dock dels är betydligt större, dels äfven synes sakna den reticulerade ytan. I fråga varande arts hänförande till Aviculopecten är dock långt ifrån säker.
ÅA. pygmaeus är i mängd funnen i C (Myalina-skiffer) på Marias ö.
15. Aviculopecten? sp.
Ett fragment af pallealdelen, omkring 50 mm. bredt af en stor form, troligen tillhörande detta slägte, som dock ej kan närmare bestämmas. Det antyder en konvexare form än N:o 10 (från B), men erinrar äfven genom sina växlande ribbor om Å. Kokscharofi VERN.
I skiffern med Myalina De Geeri från norra sidan af Belsund, v. om midten af Frithiofs glacier.
16. Avicula? sp.
En liten sned, glatt form med tämligen stort bakre öra, kan ej närmare bestämmas.
I märgelskiffer (K), s. om Sassenbay.
17. Pseudomonotis Bjona n. f. (Eigillkoen 12):
Subceircularis; valva sinistra convexiuscula, auriculis sub- aequalibus, striis radiantibus numerossissimis, inaequalibus or- nata; valva dextra plana, laeviuscula, striis radiantibus obscuris; auricula anterior major, sinu notata; auricula posterior minuta.
Rundad, vänsterskal tämligen konvext, något snedt med nästan lika .stora öron; talrika radierande ribbor, som vid
22 LUNDGREN, ANMÄRKNINGAR OM PERMFOSSIL FRÅN SPETSBERGEN.
sidorna, särskildt den främre äro bågböjda; de växla i storlek, så att vanligen mellan 2 större ligga 1 eller 3 mindre, af hvilka senare då den mellersta är störst, således samma skulp- tur som hos Åviculopecten Lindströmi och A. Draschei TouLaA. Diameter ungefär 10 mm. Högerskal platt nästan glatt med svaga radierande ribbor och tydligare framträdande koncen- triska valkar; främre örat större med veck och byssusin- skärning; bakre örat litet.
Pseudomonotis Bjona förekommer, och just ej sällsynt, i lagret H1 vid Ingeborgs bärg och kan sägas karakterisera denna zon; hvarföre densamma ock kan benämnas efter denna art. Artnamnet har jag valt efter namnet på det fartyg (jakten Bjona från Tromsö), som 1882 års svenska geologiska expedition till Spetsbergen begagnade.
18. Pseudomonotis? Sp.
Endast ett par vänsterskal föreligga. Rundad, föga sned, med små öron, ganska konvex; talrika radierande ribbor med bredare mellanrum; stundom synas tydligt gröfre och finare ribbor alternera, stundom äro alla nästan lika stora, utan att det gärna därföre kan komma i fråga att föra dessa for- mer till skilda arter. En art med hvilken denna företer någon likhet är Aviculopecten occidaneus MEEK (CLARENCE KING: anf. arb., s. 96, t. 12, f. 13) från Upper Coal Measure Limestone, 1 Weber Cafion, Wasath Range, som dock ej synes vara så konvex och dessutom skiljes därigenom att några ribbor fram- träda tydligare än de öfriga.
Från märgelskiffern s. om Sassenbay (K).
19. Gervillea? sp.
Ett exemplar ifrån H1 (skiffer med Pseudomonotis Bjona) synes tillhöra detta slägte, men som det är till stor del doldt af bärgart, kan det ej närmare bestämmas.
20. Bakewellia antiqua Mönsr. sp.
Avicula antiqua, 1845 MURCHISON, VERNEUIL, V. KEYSER- LING: anf. arb., vols2, st3l9mtit20, fatal
BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 13. AFD. IV. N:o1. 23
Gervillea antiqua, 1861 Grnirz: Dyas, vol. 1; s. 78, t- 14, fi 17—20.
Gervillea of antiqua, 1875 TouvraA: Neues Jahrbuch, s. ANING. Hd fn Ör
Bakewellia antiqua, 1850 KinG: amnf. arb., s. 168, t. 14, f. 28—34.
Mycket sned med rak låsrand, öfver hvilka umbones skjuta något litet fram; umbones belägna 1 främre delen, dock ej 1 själfva spetsen, utan finnes framom dem ett litet, ned- tryckt parti; från umbones går bakåt nedåt en valk, som skjuter ut längre än vingens spets, så att bakkanten blir något af- sneddad och ej går rakt ned. Bakre örat utdraget till en trubbig vinge utan inskärning.
Endast ett vänsterskal med tillhörande aftryck föreligger, som dock väl stämmer öfverens med denna i Europas per- miska bildningar utbredda art. TouLa beskrifver från Spets- bergen en form, som han med ? för hit; det af honom af- bildade exemplaret har vingen något spetsigare och starkare utdragen. Han anför formen från ställen vid Sydkap och Nordfjorden, af honom ansedda såsom tillhörande yngste Zechsten eller kanske redan äldste Trias.
Det ofvan beskrifna exemplaret föreligger från C (Mya- lina-skiffer) från Marias ö.
21. Bakewellia cf Sedgwickiana MURCH.
Bakewellia Sedgwickiana, 1851 KinG: anf. arb., s. 171, t. 14, f. 38—40.
Gervillea Sedgwickiana 1861 GEInttz: Dyas, s. 78, t. 14, f. 23—25.
De former från Spetsbergen, som med all sannolikhet kunna hänföras till denna art utmärka sig derigenom att undre sidan visar en inbuktning, som fortsättes mot umbo af en grund och bred fåra. Umbones skjuta något öfver låsran- den; bakre örat tämligen litet, rundadt; skalet bakåt nedåt något utvidgadt.
Spetsbergsexemplaren synas sålunda i sina väsentliga karakterer öfverensstämma med denna i Tysklands och Eng- lands permiska bildningar förekommande art. Den är ej säll- synt 1 märgelskiffern, s. om Sassen bay (K).
24 LUNDGREN, ANMÄRKNINGAR OM PERMFÖSSIL FRÅN SPETSBERGEN.
22. Leda sp.
Ett exemplar, erinrande om L. speluncaria SCHLOTH., 1 syn- nerhet om afbildningen af denna art hos TSCHERNYSCHEW (anf. arb., s. 15, t. 16; ff. 16); är dock för ofullstandratock illa bevaradt för att kunna närmare bestämmas. Från Marias
ö (C), skiffer med Myalina De Geeri.
23. Leda? Sp-
Större och mycket mera långsträckt än föregående ehuru allt för mycket dold i bärgarten för att kunna närmare be- stämmas. I form erinrar den om hvad STACHE (Sitzungs-
berichte der Ak: in Wien 1878, bd 28, s. 121, ti 1, £ 27)
kallat ? Cardinia sp. 2 exemplar tillsammans med föregående.
24. Myalina De Geeri n. f. (Hiss):
? Myalina permiana, 1877 HALL und WIiTHFIELD: (Clarence Kings enfirarbyrssp2d6, tv 0,t rö):
Altior quam latior, fere recta; par cardinalis per lineam curvatam in partem posteriorem transiens; pars anterior ex- cavata, umbones obtusanguli.
Mycket mera hög än lång, föga sned, låsranden rät täm- ligen rundadt och utan skarp vinkel öfvergående i bakranden, som är jämt och tämligen starkt rundad liksom och palleal- randen. Främre sidan konkaverad medelst en jämt rundad inbugtning. Spetsen af umbones visserligen ej på något enda exemplar fullt tydlig och väl bevarad, dock kan man säkert se att de ej varit utdragna i en skarp spets. Konvexiteten starkast närmast främre sidan och vid umbones, tvärt och skarpt affallande mot framkanten, jämt och småningom mot de öfriga sidorna.
Denna form öfverensstämmer ganska nära med ofvan an- förda afbildning af HALL och WITHFIELD, som dock visar något skarpare vinkel mellan lås- och bakranden, samt något spetsigare umbones, hvilka dock ej äro verkligt iakttagna utan konstruerade; äfven beskrifningen passar förträffligt. HaLL och WIiTHFIELD hänföra den af dem beskrifna formen
BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 13. AFD. IV. N:o1. 25
till M. permiana SwaALnL. (MEEK: Palaeontology of Upper Missouri, s. 52, t. 2, f. 7) [Smithsonian Contributions, vol. 14] och uppgifver såsom skilnad endast kortare låsrand, »hvilken karakter varierar». MEEKS figurer synas mig däremot afvika ganska mycket såväl från HALL och WIiTHFIELDS som från Spetsbergsformen och den senare kan ej gärna hänföras till den af MEEK under namnet Myalina permiana af bildade arten. MEEKS fig. 7c har mycket bredare låsrand, nästan lika med stenkärnans största bredd, framranden rät och umbones mycket spetsigare. Fig. 7a är mycket snedare, framranden mindre ursvängd, och pallealranden spetsigare. Det synes mig högst sannolikt efter beskrifningarne och figurerna att döma att MzEzEKS och HALL-WITHFIELDS former tillhöra olika arter och att Spetsbergsformen så mycket afviker från den af MEEK såsom M. permiana beskrifna formen, att den ej kan därmed förenas; hvaremot den står mycket nära, ja kanske tillhör samma form som den under samma namn af HALL och WITH- FIELD från N. Amerikas permbildningar beskrifna. Under alla omständigheter synes den mig böra beläggas med ett nytt namn.
Myalina De Geeri förekommer i ganska stor mängd på flera lokaler och synes vara den mest karakteristiska formen för det lägsta fossilförande lagret omkring Belsund, som där- för lämpligen kan kallas skiffer med Myalina De Geeri; intet enda exemplar är dock fullständigt och väl bevaradt, så att dess ställning under Myalina ej kan anses såsom fullt säker, ehuru sannolik.
I B, C, FE och I, hvilka lokaler alla torde tillhöra Mya- lina-skiffern.
25. Allorisma? sp.
Stenkärna och intryck af en bivalv, som hvad den yttre formen angår är tämligen väl bevarad, men på hvilken hvar- ken lås, muskelintryck eller mantellinie kunna iakttagas, så att dess säkra bestämning är omöjlig. Längd 14, höjd 8 mm., glatt, oval; umbones antemediana, ungefär vid sy af längden, framom den en tydlig lunula; från umbones sluttar skalet jämt bakåt; både fram- och bakkanterna rundade utan skarpa vinklar.
Denna form företer en viss likhet med Allorisma elegans KinG (anf. arb., s. 198, t. 16, f. 3—5; GEINITZ: Dyas, s. 57, t. 12,
3
26 LUNDGREN, ANMÄRKNINGAR OM PERMFOSSIL FRÅN SPETSBERGEN.
f. 14—17), som dock har partiet framom umbones mera slut- tande; skalets yttersida är ornamenterad och den är dessutom betydligt större. Spetsbergsformen kan för närvarande ej när- mare bestämmas och jag har hänfört den till Allorisma endast på grund af dess habituela likhet med ett par arter af detta slägte såsom den ofvannämde Å. elegans KinG och A. regularis VERN. (MURCHISON, VERNEUIL, Vv. KEYSERLING; anf. arb., s. 298, t. 21, f. 11). Åfven med Cardiomorpha Missourensis HALL och WITHFIELD (CLARENCE: KING: anf. arb., s. 277, t. 6, f. 1, 2) företer den likhet. Ett exemplar på Marias ö (C). Myalina- skiffer.
Utom de nu nämda bivalverne förekomma flere andra, i synnerhet i lagret C, hvilka. dock äro allt för illa bevarade för att kunna något närmare bestämmas.
26. Naftica? Sp.
Ett litet exemplar af en gastropod, som. möjligen kan tillhöra : detta slägte tillsammans med Aviculopecten Toulai i B: FE oe sannolikt tillhörande skiffer med Mya-
lina De Geert.
Citater och anmärkningar.
!) Bulletin de V'Académie Royale de Belgique t. 13.
2) ibidem t. 16.
2) Dyas)I Häft, 2, s: dlö, 1862;
?) Sketch of the Geology of Spitzbergen, s. 23.
3) Geologiska Föreningens i Stockholm Förhandlingar, bd 2,-s. 302.
6) Sitzungsberichte der K. Akad. d. Wissenschaften in Wien. Bd 68, 1873 och 70, 1874, samt Neues Jahrbuch fir Mineralogie, Geologie und Paläontologie 1875, s. 225.
1) NATHORST: Redogörelse för den tillsammans med G DE GEER år 1882 företagna geologiska expeditionen till Spetsbergen, s. 23; Bihang till Kgl. Svenska Vetenskaps-Akademiens Handlingar, bd 9, N:o 2. -
x Detta namn föreslås nu af NATHORST för Axels södra ö.
++x Denna benämning föreslås nu af NATHORST för bärget vester om Frithiofs isfjäll. å
>) i Vv. MoJsisoVvICS: Arktische Triasfaunen, s. 7; Mém. de ARS Imp. des Sciences de St. RE (LBC: i NINO 6
2) Geol. Fören.: Förhandl., bd 2, s. 302.
!0) Neues Jahrbuch ' etc. 1875, 8. 260.
11) Der permische Kalkstein im Gouvernement Kostroma, 1885, s. 45.
Förklaring öfver figurerna.
Sid.
Wiscinadspitsbergensis, Nn. f. Ofverskal från Dio...ssssrss ss 13. » » » deltat skalet förstöradssrerEeseeresses ene »
» » 1 JUN ÖTSK AL 0257 sor ooe ense SADE AE » Retzia Nathorsti n. f. från sidan från D oooooooooooo-oo- BARE ARN 15. » » » fran större skalet, LAND. .o...o stocks s. oo SSe ESR »
» ” EN 32014 06 arts VIERA a SEA 2 RANE ER EEE SD a ön Ros » IBC rer Norden skrö led Dn. 5f., SEI Ess ss os se Es osa rss LS ETEN 1 lävienlopecten (P)EPorenlls. Nn. f; frön ooo sosse EE 20. NY NYDIINTEEI DIG AG TE SS 6 dt UA OR or enes or SSE SSE OSS 24. Avdeulopecten" Eoulai ns. f. ran) Diese ses ao sara ss EEE 19: D PUPYgMFenS, Net, Tr AnN OSA SA ds ATEN 20. IBseudomonotis]Bjona, 1. f.rYalStersköäl-os.socccccs-ncecescs soon oso r rss SATANS 21. » » » EF Högerskal frans El oooooono-.sc--- iogekölesases sade » Atv ull p ec tel Lun da rön St feta nets SE Sa Ce AA Se ee 10 SE » DESTT TN rj ms se Era ASTA TAN »
————————-]
= — 2
Ali
DN ost se mtr ere obama PER FE SKE EE nat wil SGLMAD hyr SBN oda ar LE : Å LAOS 2 id
q N SE | d 0 rd K AL SSR Sr dt SR Era ige Pt Id äv a NIE. rs ce p Ush JAl AV AVR STR
Pr JA (Ce pd SEAN JOKES NE Kal Sa AL - ij? 2 7 EE FREE ERE RA a re, sorg OB SR sl rigid!
CIA NE IS KEPEERES PESEPEER EE Cd fn Lå HIN HÄL ob Hild
MM dd nn
Rd SEG y her bg 46 GÖ (fä
SALE VY NERE REV EA a RENA LL EG AA
f ; dd . 7 RÅ
oc KD Jä 4 Mb - å ig! bla j | 19
FTF RENA Väla MAR SR RAA a br FT RS ACE EI
SCART Kr NR OA, CENRL OT PET RN Gin vit H
vera FR SAN & ort é JH i seianöd? 4 å Ad SRS PPS € sn SIENIU ETTAN Ios IRA TE
s
MI saras das rie sw AM VT re |
å a
» bn MH ,» " "FIRA / NN | i Å 1 d t | ( vå «| - Las om Ö UN NV | é
Bihang till K. Vet. Akad Handl Bd.13. Afa IV. NEN
ekar
P Romars del. Tith W. Schlachter, Stockholm.
fr
BIHANG TILL K. SVENSKA VET.AKAD. HANDLINGAR. Band. 13, Afd. IV. N:02,
ITE ROPODER
UPSALA UNIVERSITETS ZOOLOGISKA MUSEUM SAMLADE AF KAPTEN G. von SCHEELE BEARBETADE AF
HENR. MUNTHE.
MED EN TAFLA.
MEDDELADT DEN 9 FEBRUARI 1887 GENOM S. LOVÉN.
STOCKHOLM, 1887. KONG IE BOR TR Y CK RE RIET: P. A. NORSTEDT & SÖNER.
KE VI I! å ÅA ud HAN / KUrT i ARN KBR EN hl
dö TO "H
Kd UR SÅ
| META ini kl ONIER
ån AYKYr ” AULAN NAR Wo åk WW
År NV é” KR
RR
META OH 1 j
( nod | a äg Hvit Ha 2
&. ali Re
TM VON i ARR,
VU IN 3 g i VA Fy f
JiNa igt ; ” MNleN i i ste vn le - fa AS SN
BEN NN SBM ÅG
Sj ti | MIG
(IN
=
Oy. an ' Ni Ota MÄN 4 TA NG HH - KONG |
Nr
iv 4 FRIDA VS
ia
pg året erhöll jag i uppdrag af Professor T. TULLBERG att bestämma Pteropoderna 1 det zoologiska museet härstädes. Det visade sig emellertid snart, att det föreliggande materialet i vissa hänseenden, särskildt i fråga om en del arters geografiska utbredning, var af ej ringa intresse och väl värdt en närmare bearbetning, och det är resultatet häraf jag i föreliggande uppsats vill meddela. .
Det material, jag haft till undersökning, uppgår till om- kring 440 glas och är, på några få glas när !), under loppet af endast 3 år, 1883—84—085, insamladt af den nyligen så sorgligt omkomne sjökapten G. V. SCHÉELE, en person som för öfrigt riktat Upsala zoologiska museum med storartade och värdefulla samlingar, dem han med sällspordt intresse och skicklighet hopbragt från skilda, mången gång i zoologiskt hänseende särdeles intressanta trakter af vår jord.
Dr J. E. V. Boas 1 början af förra året utkomna, i flere hänseenden särdeles utmärkta arbete öfver Pteropoderna ?) har nära nog varit det enda, som jag under större delen af mina undersökningar behöft anlita, så fullständig och uttömmande är hans bearbetning af det rikhaltiga material (»>omtrent 1,400 glas»), han haft till sitt förfogande, ett material som till största delen är insamladt på samma sätt som vårt (»af forskellige Skipskaptener» etc.) och som, på grund af de merändels säkra lokaluppgifterna ?), lemnar ett vigtigt bidrag till kunskapen om denna djurgrupps geografiska utbredning. Afven vårt ma- terial har förtjensten af att vara försedt med bestämda lokal-
1) Skänkta till museet af Dr C. NYSTRÖM, Prof. LINDAHL, Sekreteraren FRIES samt FÖRF.
2) Se literaturförteckningen.
3) I äldre arbeten ser man endast undantagsvis några bestämda lokal- uppgifter; der anföres oftast blott nord- och sydgränserna för de om- råden inom hvilka hvarje art är funnen. Undantag göra dock i någon mån PFEFFERS arbeten (se nedan).
4 H. MUNTHE, PTEROPODER I UPSALA UNIVERSITETS ZOOL. MUSEUM.
önska. Föreliggande uppsats, i hvilken liksom i Boas' arbete dessa lokaluppgifter för hvarje art äro anförda i tabellarisk form, torde derför i fråga om den geografiska utbredningen kunna anses i många fall komplettera BoaAs', ett bevis på att vårt materiel är, fastän jemförelsevis litet, ganska värdefullt och med hänsyn till en del arter rikhaltiot. Några uppgifter om tid på dygnet när materialet samlats föreligga (med ett undantag) tyvärr icke.
Beträffande uppsatsens plan i öfrigt har jag, i de fall då materialet det medgifvit, ingått på en närmare granskning af för tvifvelaktiga ansedda arter. Detta gäller förnämligast arter inom slägtet Limacina. Endast en ny art beskrifves. Den gamla indelningen i Thecosomata och Gymnosomata bibehålles. Synomymer anföras endast undantagsvis, utan får jag i fråga om sådana hänvisa till Boas' arbete.
Till sist anhåller jag att få uttala min tacksamhet till Professor T. TULLBERG, som åt mig välvilligt öfverlåtit bear- betningen af denna intressanta grupp, för hvilket arbete jag åtnjutit understöd af de medel, som Grosshandlaren och Rid- daren F. K. E. Bönsow med frikostig hand anslagit för be- stämning och bearbetning af zoologiska museets samlingar.
Af den ganska rikhaltiga Pteropod-literatur, hvartill jag haft tillgång 1 K. Vet.-Akad. bibliotek samt i Universitets- och Vet. BSociet.-biblioteken i Upsala anföras här endast föl- jande arbeten, som för ändamålet varit af större intresse:
ADAMS, H. & A., The Genera of Recent Mollusca. London 1858. Boas, J. E. V., Spolia Atlantica. Bidrag til Pteropodernes Morfol. og System. samt til Kundsk. om d. geograf. Udbredelse, i: Vidensk. Selsk. Skr., 6 Rekke, naturv. og mathem. Afd. IV. 1. Kjobenhavn 1886. FORBES, E., and HANLEY, S., A History of British Mollusca. London INS JEFFREYS, JOHN GWYN, British Conchology, Vol. V. London 1869. LINDSTRÖM, G., On the silurian Gastropoda and Pteropoda of Got- land, 1: KRK. Vet. Akad. Handl BA lorN:;onet Stockholm 1884. LOVÉN, S., Index Molluscorum litora Scandinavia occident. habit i: Öfv. af K. Vet.-Akad. Förh. 1846. ör Voyage daus VPT'Amérique meridionale. Tome V, 3 Partie, Mollusques. 1835—1843 & Atlas des Mollus a ues.
p'ÖRBIGNY, Å
BIHANG TILL K.
PFEFFER, G.,
SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 13. AFD. IV. N:0 2. Öd
Ubersicht der — — — Pteropoden, i: Monatsber. d. Akad. Berlin 1879.
Die Pteropoden des Hamburger Museums, 1: Abhandl. aus. d. Gebiete d. Naturwiss., berausg. v. Na- turwiss. Ver. zu Hamburg. VII Bd. 1 Abt. 1880.
RaAuvG et SouLEYET, Histoire naturelle des Muvllusques Ptéropodes. Mo-
SARS es OM
SoULEYET,
nographie compr. la descript. de toutes espéces de ce groupe de Mollusques. Paris 1852. Bidrag till Kundskaben om Norges arktiske Fauna. I. Mollusca Regionis Arctice Norvegie 1878. Christiania Univ.-Program. i: Voyage autour du Monde sur la corvette la Bo- nite. 1852: Pl A= 15: Pis.
I: "PHECOSOMATA:
1. Fam. Limacinide.
Limacina (CUVIER).
1. Limacina helicina (Plups).
Boas anger sydgränsen för denna art till omkring 60” N. Lat.; N:r 5 och 6 här i samlingen äro från betydligt sydligare trakter och innehålla hvardera 1 ex., båda omkring 1 mm. långa och försedda med operculum.
Atlantiska oceanen.
N:r | Latitud.
38 20' N. | 6 [32530 N.
Longitud.
59? 31” V. | »Baffins Bay; 4' inneirestisen>, LINDAHL !9/. 1871. — — | Grönland, 0: NYSTRÖM;
71” 50' V. | VON SCHÉELE 1884. !)
43: 30 V. » » 1885.
2. Limaceina balea MoLLER. Fig. 1—7.
Af denna
art eger museet från nordligare haf endast 3
glas, alla med mycket små exemplar, af 1 mm. bredd och
1) I tabellerna angifvas — i fråga om VON SCHEELES material — endast åren 1884 och 1885 (icke 1883), alldenstund det i slutet af år 1883 och i början af år 1884 insamlade materialet, som samtidigt ankom till museet, här etiketterats såsom insamladt 1884.
6 H. MUNTHE, PTEROPODER I UPSALA UNIVERSITETS ZOOL. MUSEUM.
mindre. Sistlidne sommar insamlade jag en del exemplar i Bohusläns skärgård, och det är förnämligast dessa, jag gjort till föremål för närmare undersökning. Alla äro yngre former (stundom mikroskopiska), och en gifven följd häraf är natur- ligen den, att de till sin form variera allt efter sin olika ålder. De yngsta och minsta exemplaren äro betydligt breda och låga samt visa vid första påseende en påfallande likhet med Lima- cina inflata, från hvilken de dock lätt skiljas genom sin upp- höjda spira; [denna är nemligen hos L. inflata nedtryckt (de- mersa)]. Vindningarnes antal äro hos dessa små, !/.;--—1/, mm. breda former 2—2!/,; umbilicus är vanligen tydlig; tillväxt- linier iakttagas med lätthet, men spirallinier kunde icke upp- täckas. — Mellan dessa breda, yngsta former samt fullvuxna exemplar af balea har jag iakttagit en serie öfvergångar. Spi-